En tonårings bekännelser typ
Kategori: Skönhetsideal och fulfobi
Emelie är en vettig tjej som jag känner lite smått sådär. Frågade om hon inte kunde berätta lite om hur hon tycker det är att va ung tjej idag och fick det här svaret:
Jag är idag 16 men fyller 17 år i mars. Jag är minst 1 år yngre en alla mina kompisar och jag försöker, precis som alla, bara passa in. Men när man är 174 och har lite former på kroppen gör det en osäker.
De senaste veckorna har jag börja läsa Mican's blogg (moralfjant.blogg.se), som handlar om bland annat fulfobin. Och självklart lider jag av fulfobin. Jag vill väl inte se ful ut, eller?
De senaste veckorna har jag börja läsa Mican's blogg (moralfjant.blogg.se), som handlar om bland annat fulfobin. Och självklart lider jag av fulfobin. Jag vill väl inte se ful ut, eller?
Men varför är det så då? Allt har med samhället och media att göra, det är dem som framkallar fulfobin. För jag hade ju aldrig haft tankarna om att jag vill bli smalare eller längre hår ifall inte media hade påverkat det med sina reklam anonser och samhället sätt att omfamna dessa anonser.
Jag älskar att vakna på morgonen bara borsta igenom håret (borsta tänderna också) sätta på sig en enkel, men väldigt bekväm, tröja och bara gå till skolan. Det händer också att jag gör detta. Men som tonåring idag är det något man vill undvika. Eftersom man vet vad folk omkring en kommer att säga. "Gud va konstig hon såg ut utan mascara" osv.
Men varför jag bryr mig om vad andra tycker vet jag faktiskt inte. Dem människorna betyder väl då ingenting för mig eftersom jag umgås inte med dem och jag bryr mig inte om dem. Men varför bryr jag mig om vad de tycker då? Det skulle jag vilja veta.
Hon avslutar ju med att fråga varför hon bryr sig om vad andra människor tycker. Jag tror jag vet. Med risk att låta som en trångsynt evolutionsteoretiker: vi människor är flockdjur. Socialt samspel och kontakt med andra människor, att bli omtyckta, är viktigt för att vi ska må bra i oss själva.
Visst går det att skita i vad vissa (även okända) människor tycker, men jag tror det är sjukt svårt om en inte är väääldigt självsäker - om en inte redan fått tillräcklig bekräftelse på sin awesomeness. Och dom flesta vågar inte det. Shit det finns massor av saker jag vill men inte vågar göra av rädsla för va andra ska tycka om mej.
Får nog helt enkelt uppmana folk att våga lite lite mer och sen lite mer och sen mer :) I kombination med att bekämpa snygghetsen då så det inte blir lika svårt att sticka ut ofc.
