moralfjant

...

 

...

 

...

 

Ehm, det va ju inte så mycket. Till skillnad från de flesta andra bloggare (av dom jag läser) så lever jag, eller har inte levt, under särskilt psykiskt påfrestande förhållanden. Ingen psykisk ohälsa överhuvudtaget typ. Inga återkommande depressioner. Ingen bakgrund med våldsam familj eller partner. 

 

Enda jobbiga perioden va under högstadiet. Där blev jag mobbad av en äldre kille (som kallade mej tjockis, sumo etc) och lite retad från andra med samma tillmälen och lite annat smått och gått. Kommit till skåpet och sett att nån ristat in "tönt". Lite såna grejer. Det va jobbigt. Hade ju kompisar och så, men kände aldrig att jag riktigt trivdes. Så jag skolkade väl en del (men eftersom jag är fett smart och grym på att smöra så påverkade det inte betygen).

 

Fick mej att tvivla på mej själv, ogilla min kropp och bli smärtsamt medveten om hur jag såg ut. Men jag hade alltid en grundkänsla av att jag ändå va fett mycket bättre än dom andra, så jag klarade mej genom att tycka synd om dom istället för att nedvärdera mig själv.

 

Sen träffa jag killen, började gymnasiet och nu sitter jag ju här som typ världens mest självsäkra 21-åriga tjej. Det gick bra :)