moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Det är elakt att säga till ett barn att hen är fin

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Man är inte snäll när man säger till ett barn att hen är fin eller söt. Man är grym. Man sår fröet till den dåliga självkänslan, ätstörningarna, ångesten och utseendefixeringen. Nej, det behöver inte bli så (igen det här med nyansering, jag hajjar det) men lika ofta så blir det precis just så.
 
Barn som mår dåligt över sina yttren, känner sig tjocka eller kanske bara gråter när de inte har rätt kläder är ingen ovanlighet och de växer inte upp med elaka familjer som vill dem illa utan tvärtom. Det är vanliga barn med vanliga mammor och pappor men de lever i den här kulturen som överallt annonserar synen på kvinnan som objekt samt dikterar villkoren för ''fin'' och vi cementerar det hos barnen i form av konstanta recensioner.
 
Och de kan inte värja sig. 
 
Min dotter fick höra fler gånger igår att hon var fin. Av läkarna men också av en främmande kvinna som tog sig tid att värdera min dotters kläder och ansikte. Tre personer inom loppet av två timmar. Detta hade antagligen inte hänt alls om hon haft jeans och grön tröja, det kan jag slå vad om. Det händer nästan bara när barn (läs flickor) har pyntat sig på olika vis, om det så är flätor (se tidigare inlägg), kjol eller nagellack. Detta sänder ett ganska tydligt budskap till ungarna: du är bara fin när du gör så här. Och resultatet är att barnet, som då även lärt sig att den här typen av bekräftelse är att eftersträva, kommer att anpassa sig efter det. Det är inte hjärnkirurgi, det är enkelt. 
 
 
    "Vad fiiiiin du är!" = Farligt, elakt, dumt

Igen lyckas Lady Dahmer få på pränt (det kursiverade ovan) det som väldigt få människor fattar. Det är inte bra att säga till barn att dom är söta eller fina. Det lär barnen att det är bra att vara fin, och då vill dom såklart vara fina. Barn vill bli uppskattade, dom vill höra komplimanger och dom anpassar sig efter vad vi säger och gör. 

Att hela tiden bekräfta hur fin barnet är, är att främja utseendehets. Kroppsnoja. Dålig självkänsla. Vill du verkligen vara en del i det?
 



 
 

Kommentarer

  • Michis säger:

    Jag förstår poängen, men det är så svårt att hejda sig när jag tycker jag har jordens finaste underverk till son. Men jag tröstar mig med att jag jämnar ut oddsen lite mellan könen och ger en kille kroppsnoja!

    2013-02-28 | 17:02:57
    Bloggadress: http://michaeala.blogg.se
  • SannaMac säger:

    Jag har ju redan kommenterat "originalinlägget" men lämnar en kommentar här med. Tycker som ovan det är svårt att inte säga till mitt barn att han är fin - för han är så himla FIN! Men visst, han får ju höra det både när han är naken, påklädd eller kladdig, så ordet "fin" kopplas ju inte direkt ihop med kläder, frisyr eller beteende - han är en fin individ, helt enkelt. Men samtidigt förstår jag till fullo poängen och försöker verkligen undvika att ge barn komplimanger för hur de ser ut. Normen är ju dock att berömma på det viset, så man framstår gärna som ett miffo om man inte säger nåt ;-)

    Svar: Ja normen är skev!
    Mican

    2013-02-28 | 19:45:44
    Bloggadress: http://minasannaord.wordpress.com
  • Aida säger:

    Men om man säger till sitt barn att den är fin när han/hon är precis nyvaken med rufsigt hår?
    För isf menar du att det skulle fungera.
    Säg att barnet är fint när normerna säger att det är "fult". Om jag får barn vill jag att hen ska veta att jag tycker att det är fint oavsett om hen är fixad eller inte.

    Svar: Varför vill du att ungen ska vara fin? Varför är det viktigt att vara fin? Vad händer om du får en ful unge?
    Mican

    2013-02-28 | 23:10:52
    Bloggadress: http://www.aidalazarian.blogg.se
  • Lisa - MondoCane säger:

    Får man en ful unge tycker man fortfarande att ungen är det vackaste man någonsin sett. Det fungerar så. Det är totalt ologiskt att jag och min man - två skitfula människor - lyckats producera världens sötaste barn, men så är det. Jag tror inte att någon "vill" att ungen skall vara fin, utan man bara känner en sådan enorm glädje över barnets utseende eller söta beteende att man kramar det och säger "åh, så fin du är!", även om man givetvis inte uteslutande ger kommentarer om barnets skönhet.

    Jag tror att om vi vill göra något för barna så skall vi vara medvetna om våra kommentarer, men också för andras barn. Att säga "Åååååh, har du en ny fin tröja, åh vilka fina tofflor, vad fin du är idag!" är lätt, speciellt lätt mot barn. Där tycker jag att man kan göra mycket nytta genom att fokusera på annat, typ "Åh, har du en ny tröja, skall vi räkna rutorna på tröjan? Så sköna tofflor du ser ut att ha, är de skönare än dina andra som var så små?" Att se barnet utan att se barnets utseende, liksom.

    Svar: Ja det fattar jag ju. Men rent "objektivt" kan ju en unge va ful (tänker när den blir lite äldre). Frågan är då vad som är skönast att ha fått med sig från föräldrarna: att utseende inte spelar roll eller att föräldrarna tycker ungen är fin. Jag skulle gissa på det första.
    Mican

    2013-03-01 | 10:45:31
    Bloggadress: http://mondokanel.wordpress.com
  • Lisa - MondoCane säger:

    Ungen kan väl tycka båda?

    Svar: Ja det är iofs sant ;) Men jag blir bara irriterad på argument (inte du som sa det, men andra) om att det är viktigt att åtminstone någon säger att ungen är fin, så hen inte tror att hen är ful. Gillar inte det, jag vill snarare lära mina ungar att det inte är nåt fel på att va ful.
    Ful enligt idealet då, som du säger så tycker en ju alltid att dom en älskar är fina.
    Mican

    2013-03-01 | 11:01:10
    Bloggadress: http://mondokanel.wordpress.com
  • Lisa - MondoCane säger:

    Det är en svår fråga. Jag tror inte att det finns något svar där, precis lika lite som det finns något svar på de flesta frågor rörande barnuppfostran. Man får försöka göra sitt bästa, vara medveten om vilka ideal man ger sina barn och försöka göra dem till hela och starka individer så långt det går. Dessutom tror jag att det är viktigt att inte sluta vid barndomen - det är enormt viktigt att inte stå och klaga över sin fetma, sin baddräktsfigur, sina rynkor, sitt trista hår eller vad det nu kan vara, och samtidigt säga att utseendet inte spelar roll.

    Jag tror inte att det är viktigt att berätta att ungen är fin, däremot tror jag att det är enormt svårt att låta bli eftersom man ju tycker att ungen är det vackraste man någonsin sett.

    Svar: Ja det är klart, och föräldraskapet står ju inte och faller med det liksom. Undrar om mina föräldrar brukade säga att jag va fin? Har glömt, måste fråga :)
    Mican

    2013-03-01 | 11:16:32
    Bloggadress: http://mondokanel.wordpress.com
  • Aida säger:

    Fast vem är du som säger att min unge kan vara ful, Det är ju mitt barn och då vet jag att jag kommer att tycka att den är finast i världen.
    Sen att vara fin är inte bara helt utseendefixerat, man kan vara fin på insidan, gentemot andra människor m.m.

    Svar: Klart ungen kan vara ful. Kanske inte enligt dej, men mer "objektivt" eller jämfört med skönhetsidealet. Måste det vara något dåligt att vara ful? Jag tror det är bättre att lära ungarna att utseende inte spelar roll, än pränta in i dom att dom är fina.
    Ja och absolut kan en säga till ungen att hen beter sig på ett fint sätt mot nån. Men jag tror det är stjälpande att kalla ungen för fin, särskilt när hen har vissa "fina" kläder eller attribut.
    Mican

    2013-03-01 | 12:31:40
    Bloggadress: http://www.aidalazarian.blogg.se
  • Fredrik säger:

    Håller med en del, när man säger att ett barn är fint så menar man(som förälder) individen, det är individen som är fin. Själv tycker jag att man kan säga till sitt barn att hen är fin(till utseende) också, men på rätt sätt,
    jag tar ett exempel .
    "Lisa är 4 år, hennes mamma Annika är 37 . Lisa testar kläder som hon skall ha till dagis, hon blir nöjd av en outfit som består av en vit och svart rutig skjorta jeans väst och svarta baggy(luftiga/stora) byxor. Hon frågar mamman om hennes åsikt. Men det ser väl för pojkigt ut, du ser ju faktiskt ut som en pojke. Tästa den rosa kjolen och din lila barbie tröja, säger Mamman. Lisa tästar kläderna som mamman sa, hon frågar åter igen vad mamman tycker. Jag tycker det är jättefint, duj ser ju ut som en liten prinsessa! Säger mamman."
    Fel, fel fel!!!!!! Man skall uppmuntra sitt barn att tycka att hen själv är fin, på sitt sätt. Som alla! Alla är fina på sitt sätt. Men man skall inte säga till barnet när dom själva tycker är fina, som i exemplet när Lisa har valt den "POJKIGARE" outfiten(enligt mamman då) så borde mamman uppmuntra henne och tycka att den är fin, istället för att sätta krav och säga till henne att hon inte skall se "pojkig" ut, när man trivs i vad man har på sig(och skiter i vad andra tycker) så har man det finaste av allt, självförtroende, man vågar, och det sprids, om en person i en skola en dag kommer dit med till exempel regnbågs färgat hår, så vågar troligen en annan elev också färga sitt hår i en(flera) glad/a färg/er

    Svar: Visst visst fin som annat än utseende, det köper jag.
    Men varför är det viktigt att lära ungen att hen alltid är fin (utseendemässigt)? Varför inte lika gärna inte prata om utseende? Försöka lära in att utseende inte har stor betydelse.

    Aldrig förstått det här med att det är viktigt att känna sig vacker/fin/snygg. Nej det är viktigt att trivas i sin kropp. Det är inte synonymt.

    Mican

    2013-03-02 | 09:26:34
  • Lisa - MondoCane säger:

    Öhm, jag förstår din poäng Fredrik, men får jag bara säga att hela tanken med fyraåringar som prövar outfits att ha till dagis är motbjudande.

    2013-03-02 | 09:41:46
    Bloggadress: http://mondokanel.wordpress.com
  • Mari säger:

    Man "förminskar" barn genom att inte ge dem bekräftelser, det är om ngt skadligt som kan visa sig i framtiden. Det viktigaste är att ge sitt barn grundkunskaperna, värderingarna m.m. Det är alltid upp till oss föräldrar hur barnen hanterar en komplimang ute. Vi hade förmånen att få en mkt vacker bebis som vart ett vackert barn en vacker tonåring som nu är en vacker ung kvinna. Vi gav grunden till hur man än ser ut så är det viktigaste hur man behandlar alla sorters människor, att inte döma andra oavsett och med humana värderingar för sina medmänniskor. Det funkade. Något som vi var noga med var att säga ifrån när hon inte ville bli kramad eller pussad på av våra bekanta eller upplyft av våra bekanta, hon sade ifrån många ggr och vi stöttade henne både med ord och min man som kom till hennes undsättning. Alla mår bra av att höra positiva saker om sig själv, det stärker ens grundläggande bitar i Sociala arvet. Förfula inte ett barn som får komplimanger utan bejaka och säg att det viktigaste i slutändan är att ha ett gott hjärta. Detta är inte ett problem, ngnsin för ngt barn men föräldrar kan göra det till ett problem om man förstorar upp det. Låt ett barn vara ett barn och utvecklas med sunda värderingar hemifrån.

    Svar: Så himla bra grej med föräldrar som låter barnen ha kroppslig integritet (att inte tvinga barnet att kramas), go you! Jag tycker ändå att utseendekomplimanger är problematiska.
    Mican

    2014-07-26 | 17:07:10

Kommentera inlägget här: