moralfjant

Ett argument som ofta används mot jämställdhet är att det blir fler och fler skilsmässor i samhället. Och ja, jag tror faktiskt att det beror på den ökade jämställdheten. Jag tror det beror på att kvinnor fått mer makt i samhället. Jag tror det beror på att kvinnor blivit mindre ekonomiskt beroende av män. Jag tror det beror på att folk numera gifter sig, och fortsätter va gifta, på grund av kärlek istället för av ekonomiska och sociala skäl (såsom att en kvinna är förbrukad när hon blivit knullad av en man, och då inte kan få en ny partner).

 

Varför ses det som nåt negativt att det blir fler skilsmässor? Det är väl asbra att folk som inte trivs ihop, inte är ihop. Och att skilsmässa är skadligt för barnen är faktiskt inte sant. Det som är skadligt är om föräldrarna inte samarbetar, smutskastar varandra inför barnen och använder barnen som medel i en kamp mot varandra. Att skiljas men låta bli att snacka skit om varann inför ungarna, och se till att samarbeta kring barnet, medför alltså inte per definition några men för ungarna. 

 

Och varför ska förhållanden alltid värderas i längd? Varför lever vi envist kvar i myten att det är lite finare att vara tillsammans med nån väldigt länge, istället för att va med flera olika (samtidigt eller uppdelat)? Asså det är väl jättekul om folk är kära i varann länge o älskar varann hela livet, men det är ju skitkul om folk faktiskt vågar erkänna för sej själva att kärleken är över och bryta upp, och istället hitta nån annan? Eller go solo?

 

 

Ursäkta den stereotypa bilden hittade ingen bättre.

 

//Mvh en som har vart kär i en enda kille i 6 år, fortfarande är jävligt kär i honom men som inte är rädd att säga att det kanske går över nån gång i framtiden. En som vägrar tvinga fram kärlek dåra.