Tidigt på högstadiet blev jag smittad av kroppshetsen. Jag blev retad och mobbad när jag helt obrydd gick osminkad i min rosa fleecedress, mullig och not giving a damn hur jag såg ut. Så jag började anpassa mig för att slippa kommentarerna och blickarna. Slutade äta godis (typ) började göra situps för att bli av med putmagen, jamen ni fattar grejen. Började sminka mig. Klä mig 'normalt'.
Mina föräldrar märkte ju att nåt va fel och jag berättade för dom om läget tillsist. Och vet ni vad pappa sa när jag berättade hur killar retades och att dom tyckte att jag var tjock och ful?
- Dom är bara avundsjuka för att du är så stark. Skit i dom.
Mamma och pappa sa typ aldrig att jag skulle göra något för att va snyggare, mer behagfull. Jag minns när jag hade fått en ny pyjamas som jag älskade och ville gå i den hela tiden. Då fick jag det. Dom tillät mej bada topless fast jag va typ 11 för att jag ville det, började inte förmana om hur tjejer ska täcka sig.
Dom berättade ofta för mig hur smart, snäll, rolig, charmig, härlig, underbar jag var. Men fick mig aldrig att känna mig uppmärksammad för att jag var vacker eller söt. Tack för det. Tack som fan.
Mamma och pappa, tack som fan för att ni lärt mig att min kropp inte är ett utställningsobjekt som finns till för andras bedömande blickar.
Bloggadress: http://laks.webblogg.se