moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Jag är så jävla trött på att se flickfittor

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Så fort en ser en naken kvinna bör en vara beredd på att mötas av hårlöshet överallt förutom på huvudet. I alla jävla filmer, i alla jävla tidningar. Till och med i Illustrerad vetenskap!
 
 
Alltså, hårlösheten som norm. Flickfittor som norm, på kvinnor. What's up with that? Vilket jävla idiotiskt påhitt att tjejer för att känna sig snygga ska behöva sitta dubbelvikta i badkaret och raka fittan för att sen drabbas av näckspärr och utslag och kliande när det växer ut. 
 
Nästan lite pedofili över det hela, det här med att den kvinnliga kroppen för att vara sexuellt attraktiv ska likna ett barns (genom att vara hårlös). Varför är kvinnlig kroppsbehåring så tabu? 
 
Jag ska till badhuset imorgon. I ren protest ska jag duscha extra länge och med fittan vänd bort från väggen så att alla tjejer/kvinnor kan få se lite hår för en gångs skull. Fan va befriande. Och så ska jag göra high-fives och vågen hela tiden så att folk får se mina håriga armhålor också.
 
 
P.S. Jag dömer inte enskilda individer som rakar sig, jag ifrågasätter att det är en norm. Jag har inget intresse av att dubbelbestraffa kvinnor som rakar sig. Det finns en socialt påtvingande norm kring det hela (betyder dock INTE att alla som rakar sig är "offer" ifall nån ville tolka det så) och vore därför djupt osympatiskt och ej särskilt konstruktivt att kritisera rakade kvinnor. Och ja, folk får raka sig även av andra anledningar (jag rakar armhålorna ibland för jag luktar mindre svett då, vill inte bli personligt kritiserad för det, men går ej i taket när nån ifrågasätter att rakade armhålor är norm osv...)
 
 P.S 2. Fan vad jag skulle uppskatta om folk kunde ha lite perspektiv på saker och sluta börja rabbla om "rätten att raka sin fitta" när en kritiserar hårlöshetsnormen.
 
 

Jag efterlyser en kvinna som är fullkomligt nöjd med sig själv

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Jag har inte träffat en enda kvinna som är fullkomligt nöjd med sig själv. Alla jag hittills mött har velat ändra på något, och nästan uteslutande har det rört sig om estetiska, kroppsliga förändringar. Inte så att alla kvinnor jag träffat vill göra en plastikoperation, men helt enkelt så att dom gärna skulle sett lite annorlunda ut om det inte var för stort knussel med det hela. Typ om det gick att göra en "magisk förändring".
 
Det handlar inte bara om tjejkompisar i min egen ålder, utan även typ min mammas väninnor. Kvinnor i alla åldrar. Från barn till gamla gummor liksom. De män/killar jag har träffat (visserligen inte lika många, men ändå) har inte alls uppvisat samma slags missnöje med sin kropp.
 
Jag blir så jävla ledsen varje gång jag tänker på det här. Det är ett så tydligt tecken på hur kvinnor drabbas av att fortfarande, år 2013, bli itutade att deras (goda) utseende är en källa till lycka och att dom aldrig duger som dom är. Vi måste alltid vara lite smalare, lite brunare, ha lite rakare hår, lite rödare läppar, vara lite mer knullbara.
 
Och alla ska hela jävla tiden säga till små flickor hur fiiiina dom är och att allting är fint så att dom inte för en sekund får glömma att det viktigaste för dom är att vara fiiiina.
 
Och alla ska hela jävla tiden säga till alla tonårstjejer att dom duger som dom är men så snackar alla vuxna om olika dieter och kaloriräkning och pluffsiga magar och hur det är dags att "ta tag i sig själv".
 
Och alla ska hela jävla tiden säga till alla kvinnor att det är insidan som räknas och att utseendefixering är svagt och dåligt, samtidigt som i alla filmer och i all reklam och överallt är det bara en typ av kvinna som får synas och hon är photoshoppad och sminkad och piffad och ett helt ouppnåeligt ideal för dom allra flesta.
 
Det är inte det minsta konstigt att jag inte träffat en enda kvinna som är fullkomligt nöjd med sig själv. För hela jävla systemet (samhällstrukturer, normer, ni vet) fullkomligen skriker ut att det är otroligt viktigt för dom med fitta att vara vackra, och att det vackra är i stort sett omöjligt att uppnå.
 
Vad sjukt det är att ett helt samhälle ställer sig bakom ett sånt kvinnoförtryck som får tjejer i alla åldrar att tvivla på sig själva och må dåligt över sina kroppar.
 
Jag är den enda kvinna jag känner som är fullkomligt nöjd med mig själv. Förhoppningsvis är jag inte ensam. Jag måste bara haft oturen att inte få möta en sån kvinna, eller hur?
 
HALLÅ, FINNS DU? Du kvinna som är fullkomligt nöjd med dig själv? Känner du nån sån?

Vi måste prata om utseendehetsen

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Och hela den skeva kroppsuppfattningspandemin som råder. Jodå! Först måste problemet påtalas, sedan kan det lösas. Sanna förklarar det bättre och jag ska dra nu så ni får helt enkelt kika in hos henne.
 
Ciao!

Inför skoluniform för helvete

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Tjejerna som skrev en insändare i DN idag övertygade mej om att det vore bra med skoluniform som tvång i skolorna. Nu ska inte jag stå och jiddra om varför, ni får se vad dom skrev istället:


Alltså jag är väl inte riktigt lika naiv hoppfull som dom och tror att konsumtionshetsen skulle försvinna genom att vi införde krav på skoluniform, men däremot tror jag absolut att stressen över att ha på sig "rätt" kläder skulle minska. Att det är en god idé för att motverka utseendefixeringen i skolor. Så får väl folk visa sin individualitet genom hårfärg eller sminkning eller whatever. 
 
Vad tycker du? Borde vi införa skoluniform i svenska skolor?

Säg INTE att hon är fin som hon är

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Hela inlägget är stulet från Nina Åkestam, för det va så jävla grymt helt enkelt. Slår huvudet på alla spikar liksom. Kan folk nångång förstå att det INTE är en bra grej att försöka banka i nån att hen är vacker?

---

"Tell her she’s beautiful. Eventually, advertising and media will try to convince her otherwise."

Så löd en punkt på en FB-delad lista över saker som pappor bör göra för sina döttrar för att få dem att växa upp till bra människor. (själva listan hittar jag inte nu, förlåt och ursäkta). Det är mer eller mindre formulär 1A när vi pratar om fina män som stöttar kvinnor. Om kvinnor hela tiden får höra att de är fina som de är kommer de att växa upp till trygga och stolta människor som skiter i vilket.

Och det låter ju bra i teorin. Problemet är bara att det inte alls funkar i praktiken. Det finns en anledning till att samma råd inte ges till mammor som ska uppfostra söner, och det beror förstås på att det inte är viktigt för små pojkar att höra att de är fina som de är, eftersom det inte är viktigt för pojkar att vara fina över huvud taget. Det finns annat man fokuserar på, som att vara stark eller snabb eller duktig. Och om man som förälder, även med de bästa intentioner, hela tiden berättar för sin dotter hur fin hon är, befäster man bara det vi alla redan vet för väl: att som kvinna är skönhet det viktigaste en kan ha. Därför blir jag helt skogstokig av alla äkta skönhet-resonemang. Skitsamma om den är äkta eller inte, tjock eller smal, inifrån eller utifrån. Skönhet har aldrig drivit världen framåt eller gjort en banbrytande upptäckt eller tröstat någon som är ledsen. Av allt en människa kan vara är just vacker kanske det allra minst viktiga.

Så vad kan man då göra om man vill att ens dotter ska växa upp och ha en hyfsad chans att inte känna sig ful och bedrövlig? Jag tror att man ska berömma henne för allt bra hon är och gör som är viktigt på riktigt – att hon är schysst, smart, modig, rolig. Jag tror att man ska lära henne att springa, brottas, dansa, rita och andra saker man kan göra med kroppen som inte handlar om att den ska bedömas. Jag tror att man ska undvika att kommentera sitt eget och andras utseende över huvud taget. För det är inte viktigt. Inte viktigt på riktigt.

Att hälsohetsa är en störning

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

 
 
För mig är denna nya trend så himla tydlig. Instagram översvämmas med träningskonton och motivationsbilder, på Facebook ploppar träningsbild efter träningsbild upp. Dessa ”motivationsbilder” går inte att undvika. "Thinspo" är ett ord som använts utav anorektiker för att hitta likasinnade, men ett nytt sökord har blivit populärt, "Fitspo". Det ordet fungerar nästan likadant, sjukligt "hälsosamma" personer söker sig till likasinnade. Det kan lätt gå för långt, som det gjorde med anorexia. Vi kanske inte är där ännu, men så som jag ser det är det dit vi är på väg. Kom ihåg det.
 
Jag tror att en medvetenhet hos människor om denna ätstörning kan hjälpa en att se om en själv eller någon annan är i riskzonen. Sluta uppmuntra träningsfreak-beteendet där det verkligen inte behövs. Fråga dig själv, tränar jag för mig själv eller för hur jag vill bli sedd hos andra? För att få ett riktigt svar på den frågan, fråga även dig själv ”Skryter jag/berättar gärna om min träning?” om svaret är ja, vill jag tyvärr meddela dig att din träning kanske inte bara är för din egen skull. Du behöver inte skylta med din träning varje gång du tränar, det är ingen tävling. 
 
 
 

Detta med kvinnor som försvarar sin rätt att sminka sig

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Jag blir tokig. 
 
Jag blir tokig på att så fort en kritiserar utseendehetsen så ska en få höra att det är ofeministiskt att klanka ner på sådant som ses som "kvinnligt". Att det är bättre att vara feminist på tjejers villkor, vad det nu betyder. 
 
Men hey guess what, jag är feminist på tjejers villkor. Jag jobbar för att krossa den enorma skönhetsbubblan och ändra normerna så att tjejer inte ska känna sig pressade att "vårda sitt yttre". Så att sminkande och klädval och hela fadderullan kan vara ett fritt val istället för ett outtalat tvång. Om inte det är på tjejers villkor så vete fan vad som är det.
 
Och ja, för att göra detta måste jag kritisera fenomenet "att sminka sig". Det betyder inte att jag kritiserar alla kvinnor som sminkar sig. Jag kritiserar STRUKTUREN, att det är norm att tjejer ska spackla på sig grejer i fejjan för att duga. Och jag kommer vidhålla att just sminkandet är en del av av den ojämställdhet som råder i samhället - att tjejers utseende är så jävla viktigt men inte killars. Och jag kommer att säga att detta hänger ihop med överdriven objektifiering av kvinnor, med tjejers ångest över sitt utseende och annat otrevligt.
 
För mig är det självklart att gränsen mellan en "sund" utseendefixering och en "sjuk" utseendefiering är otydlig och flytande. Att de båda hänger ihop med varandra, tangerar, samverkar. Att viljan att vara snygg har en baksida, att det innebär en rädsla för att vara ful - och att en sådan rädsla skapar ångest. Och för att komma till bukt med denna ful-ångest så tror jag att vi måste kritisera snygg-viljan.
 
Det går liksom inte att önska att ingen tjej ska behöva må dåligt över sitt utseende och samtidigt raljera om hur naturligt det är att vilja vara snygg och att sminkande inte alls är nåt vi bör kritisera utan bara ett uttryck för estetik och kreativitet. För det är inte sant, tyvärr. 
 
Jag tvivlar på att kvinnor som står vid badrumsspegeln onsdag klockan 07.13 och lägger på mascara fullkomligen flödar av kreativ energi och tänker "vad roligt det här är!". 

Så länge tjejer sminkar sig varje morgon för att de känner ett outtalat tvång av att "vara snygga" och att denna snygghet dessutom är någonting som måste aktivt kämpas för att uppnå - ja då kommer jag att förbanna i stort sett allt som har med skönhet att göra.

Jag tror absolut på att det i vissa fall går att vilja vara snygg utan att vara rädd för att vara ful, att en del älskar smink och mode utan att det känns som ett tvång osv. MEN jag tror inte på att det går att lyfta fram det positiva i typ sminkande utan att på samma gång reproducera tvingande snyggnormer om att tjejer bör vårda sitt yttre.
 
Fortsätt sminka dig om du gillar det, absolut. Det gör dig inte till en dålig människa eller en sämre feminist eller ett offer. Men sluta förihelvete upp med att snacka om hur naturligt (och ofarligt!)  det är att vilja vara snygg (och därav sminka sig) för med det så bidrar du till tjejers kroppshat.
 
Jag vet att det är provocerande att höra och visst är det ingen som tvingar dig att ta ansvar för andra tjejers mående. Men om du nu är en människa som vill kämpa för att minska utseendefixeringen i samhället och som vill vara feminist på tjejers villkor - då kanske det är en god idé att kritisera den snyggnorm som skapar så mycket ångest hos tjejer. Och sminkandet som en del i snyggnormen. Just saying.
 
 

Vad tycker ni om rebeller?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

 
FUCK THE LAW säger jag bara. Och fuck "vi måste ta det på en demokratisk väg". Nej för helvete. Öppna upp till debatt på fler sätt. Ingen skadas av lite sprej på en reklamskylt, annat än företaget men det får dom fan tåla - och det förtjänar dom. 
 
Och jag tror inte på snacket om att "men sånt där ger ju bara er dåligt rykte" för det ger så mycket mer än det tar. Människor ser det och det blossar upp i media. Jag är helt amazed av alla människor som vågar kedja fast sig vid oljefartyg, starta en pussy-riot, spraya över sexistisk reklam m.m. Däremot gillar jag inte aktivism som riktas mot enskilda individer typ att hälla färg över nåns pälsjacka. Det är strukturerna vi vill åt, inte enskilda individer liksom. 
 
Men däremot kan ju det här idealistiska tänkandet bli lite läskigt. För tänk om dom med "fel" värderingar också börjar spreja ner grejer med typ rasistiska budskap? Så det är ju inte själva lagbrytandet i sig som är rätt, utan just när det görs för att förbättra situationen för individer (vilket feministiska budskap gör, men ej rasistiska). 
 
Jag vill också vara en olydig rebell. Men vågar fan inte. Måste skärpa mig. 
 
Vad tycker ni om rebeller? 

Mode och smink - varför jag avskyr det

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Ibland frågar folk mig varför jag tycker det är fel att vara intresserad av smink och mode. Och då måste jag ju först och främst svara att nej för helvete jag dömer inte individer på det sättet, men visst har du rätt i att jag tycker att grejer som kretsar kring mode och smink ofta är jävligt problematiskt.
 
Och då säger nån:
- Men vadå, man kan ju faktiskt hålla på med mode/smink för att man tycker att det är roligt!
 
Jag har så jävla svårt att bemöta det där. Å ena sidan vill jag inte fördöma nåns intressen. Killens syrra är ju superintresserad av kläder och design och jag vill inte på nåt sätt ta ifrån henne den glädjen eller säga att det är fel (bara för att jag inte gillar det liksom). Jag kan själv gilla att vara kreativ både med heminredning och kläder. Det behöver ju inte alltid vara problematiskt liksom.
 
MEN (med capslock aktiverat för det är ett fett stort jävla men) som det ser ut just nu så tycker jag inte att mode och smink framställs som nån harmlös, kreativ grej en gör "för att det är kul". Mode och smink används just nu som marionetter i knullbarhetsnormen (fulfobin), där allt handlar om att kvinnor ska göra om sina kroppar för att kunna känna sig nöjda. En gammal äcklig kvarleva om att kvinnans kropp är till för att titta på och behaga andra. Modetidningar, modebloggar m.m spär bara på skiten ytterligare.

Att sminka sig och klä sig på ett snyggt sätt (att "vårda sitt yttre") är tamejfan ett jävla osynligt motto bland typ alla kvinnor. Det är en norm som är så sjukt stark att den kvinna som bryter mot den och inte "vårdar sitt yttre" hånas och äcklifieras. Folk blir chockade av att höra att jag inte sminkar mig, inte rakar mig osv. En del tycker det är äckligt också men det är inte poängen. Poängen är att det är en norm, en struktur, en osynlig oskriven regel som gör gällande att kvinnor ska vårda sitt yttre, punkt slut. 

Att sminka sig och klä sig snyggt blir ett tvång snarare än nåt kreativt en gör "för att det är kul".
 
Jag tvivlar på att kvinnor som står vid badrumsspegeln onsdag klockan 07.13 och lägger på mascara fullkomligen flödar av kreativ energi och tänker "vad roligt det här är!". Jag tror inte på att tjejer står vid garderoben och provar plagg efter plagg, 10 minuter innan skolan startar, och tycker att processen är helkul och spännande.  
 
För mode kan liksom aldrig få handla om att bara tycka att det är kul med kläder. Och smink kan liksom aldrig få handla om kreativitet. Det ska alltid buntas ihop med att göra sig snygg, knullbar, vårfin, sommarfräsch, sexig. Jag blir så inihelvete trött på det. 

I modetidningarna blandas kläderna med tips om hur du gör kroppen vårfin. "Raka, skrubba" och hela fadderullan. Nä fy fan alltså. Jag hatar det verkligen.
 
Och träningshysterin, japp, också en marionett i knullbarhetsnormen.
 

Angående snygghetsen och fulfobin

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

 
Vi kvinnor tvingas sköta om vårt utseende genom att raka, sminka, färga med mera annars får vi kommentarer (uttalade eller outtalade) att vi ser trötta, glåmiga, manliga eller ovårdade ut – fast vi bara är naturliga. Dessutom måste vi vara födda med schyssta drag annars är vi fula ändå. Och om vi opererar oss, solar eller hetstränar för att ställa saken till rätta, då är vi patetiska och får skit för det.
Att den viktigaste egenskapen för en kvinna är att vara vacker i alla lägen oavsett vad hon har för sig, beror på denna djupt liggande struktur. Till och med kvinnor på höga poster med mycket makt analyseras och kritiseras för sitt utseende samt får tips om vad de borde förändra utseendemässigt. Ingen med snippa slipper undan alltså! Har ni hört om domaren i USAs högsta domstol Elena Kagan, hon får ofta höra hur fruktansvärt ful hon är och att hennes profession kan man inte lite på pga hennes misslyckade utseende. Det är bara ett exempel på hur denna patriarkala struktur tar sig uttryck.
 
[...]
 
Det är enormt starka strukturer som satt spår i oss sedan småbarnsåren från att vi bar våra söta klänningar och via tidigare generationer vars mödrar som kanske burit korsett. Hela samhället, alla människor, nästan allt vi stöter på talar om att en kvinnas utseende är viktigt. Vi är så ägda av detta att det blivit en del av oss.

Den som inte tror på att kvinnor sexualiseras mer än män - tänk om!

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Det finns massor med exempel. Öppna ögonen så lovar lovar lovar jag att du kommer att se det. Titta på reklambilderna - vilket kön är oftare naket? Står i en sexuell pose? Plutar förföriskt med läppar? Anspelar på sex?
 
Och det får konsekvenser. Små flickor lär sig tidigt, inte bara från reklam utan från fladdrande ögonfransar och förföriskt vickande höfter i våra kära gamla Disney-filmer, att tjejer ska vara sexiga. Så de tar efter. Tror att de behöver vara fina för att duga. Och ju äldre de blir, desto sexigare vill de uppfattas. Desto knullbarare. Desto mer ångest över att inte räcka till, ångest över att ha lite fett på magen eller en finne eller för platt hår eller för små bröst.
 
För typ allt i hela jävla samhället fullkomligen strålar ut budskapet att kvinnor ska vara snygga, eller åtminstone försöka. Att vårt utseende är vår största tillgång. Jag är så trött på skiten. 
 

Men vill inte jag vara snygg?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

För det första så vill jag ba påpeka att när jag känner mig snygg, så är det inte särskilt likt det som ses som snyggt av de flesta andra (tror jag...)
 
Jag känner mig snyggare här:
 
Än här:
 
 
Jag känner mig snyggast osminkad, men utan orenheter i hyn så kanske lite foundation krävs. Jag känner mig fin i lite knäppa färgglada kläder, gärna en blommig shortsklänning med mönstrade strumpbyxor under och pippilotta-kängor och mitt snusmumrikhalsband. Och sen kan lite bad-ass kläder vara helt rätt, så jag utstrålar lite kaxighet. Liksom bryter av det där gulliga. Kort, lite halvruffsigt hår gärna. Det är så jag vill se ut när jag vill va snygg, snygg på ett coolt alternativt sätt inbillar jag mig. 
 
Men ändå så är det inte ofta jag ser ut så. Varför? För att det:

A: Tar tid att leta kläder och sminka sig 
B: Jag känner mig (oftast) lika glad även utan allt det där

Sen ibland känner jag att jag har massor av tid och är verkligen verkligen sugen på att prova kläder och sånt. Och då gör jag det. Inget fel i det. 

Visst kan jag vilja vara snygg. Men jag är aldrig (nåja, nästan iallafall) rädd för att vara ful. Jag får alltså inte ångest över att INTE vara snygg. Och då finns det faktiskt inga problem med att "piffa till sig" (annat än att jag reproducerar snygg-normen då...)
 
Jag blir inte gladare av att känna mig snygg, helt enkelt. 
 

Det är skillnad på egen-snygghet och ideal-snygghet - eller?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Det är skillnad på att vilja vara snygg i enlighet med skönhetsidealet och att vilja vara snygg i enlighet med sin egen definition av snygghet. En del kan tycka att det är snyggt med typ 50 piercingar i ansiktet och jadajada och då kan personer som delar denna preferens uppleva personen som snygg. Men enligt skönhetsidealet så är det fult. Så när jag säger att vissa människor är fula så menar jag enligt idealet. 
 
Att vilja vara snygg på det sättet som normerna säger (skönhetsidealet, ni vet hur det är) är fett mycket värre än att vilja vara snygg enligt sin egen definition (oftast). Eller? Såvida inte din egen definition av vad som är snyggt stämmer överens med idealet. Men hur fan ska du veta det, när du ända sen barnsben blivit inpräntad i att idealet är det vackra?
 
Men att vilja vara snygg, både egen-snygghet och ideal-snygghet, är fan problematiskt. För oavsett vilket du strävar efter så finns stor risk att viljan att vara snygg grundar sig i en rädsla att vara ful. Fulfobi. Och fula, ja det är vi alla ibland, vissa mer än andra. Fula, inte bara efter idealet utan också efter vår eventuella egna annorlunda definition av skönhet. Och då blir det så jävla begränsande att inte kunna känna sig nöjd utan att va snygg. 
 
För nej, det är inte viktigt att du känner dig snygg när du går hemma och snorar, är glåmig, uppblåst, eksemig ja inte fan vet jag. Det viktiga är att kunna trivas i sin kropp även när en inte känner sig snygg. 

Jag blir så trött på dessa ständiga "känn dig vacker oavsett blablabla" för det förutsätter liksom att det är viktigt att känna sig vacker hela tiden i varje jävla sammanhang. Och det är bullshit. Det går alldeles utmärkt att känna sig ovacker och ändå va lika lycklig som när en känner sig snygg (I am the living proof).

Vad snygg du är! HÅLL KÄFTEN!

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Varför är det menat att en ska bli glad av att få höra att en är snygg? Särskilt från nån en ändå inte ska ligga med eller är attraherad av? Och varför måste människor ständigt bedöma och berömma andras yttren?
 
Jag är så trött på att andra bedömer mig för hur jag ser ut. Jag blir inte ett dugg jävla glad när någon säger att jag är snygg eller fin. Faktiskt inte. För varför skulle jag vilja behaga andra med mitt utseende? Människor jag inte ens är attraherad av?
 
Vad är det som ger dig rätten att bedöma någon annans utseende, och dessutom berätta det för personen i fråga? Och varför i helvete är det viktigt att tala om för personen vad DU tycker är snyggt på hen? Kan hen inte få bestämma det själv?
 
Att du säger att din kompis är snygg är ingen bra grej att göra, tvärtom.
 
Desto mer vi uppmärksammar utseende, även om vi gör det positivt (typ komplimanger) desto större betydelse ger vi utseendet. Genom att ge nån en komplimang när du tycker hen är snygg blir det omedvetet en signal att "gör så här för då är du fin och fin är ju bra det vet alla". Fokus hålls liksom kvar på utseende och det skapar bara ännu större hets att leva upp till finheten. Till nån annans definition av finhet.
 
Om du vill uppmärksamma nån och göra den glad, hur ska du kunna låta bli att säga nåt ytligt? Vad ska du säga istället?
 
 
 

Men man är ju snygg för att man vill ligga?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Asså, det här med att anledningen till att folk vill vara snygga är för att dom vill ha större valmöjligheter av människor att knulla med. Nej men asså nej.
 
Jag köper absolut att en vill va attraktiv för potentiella liggpartners. Och det är väl inte så konstigt? Men det förklarar ju inte varför monogama personer som är i ett förhållande fortfarande fixar sig, även när dom inte träffar varann? Och det förklarar inte varför snygghet hyllas även bland vänner. 
 
Nej det går djupare än så. 
 
Sen det här med att va attraktiv, en kan ju fundera på om attraktivitet verkligen är detsamma som att vara snygg enligt idealet (men det är en annan diskussion).

Känslan av att jag måste va snygg för att va nöjd

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Fastän jag är världens coolaste och självsäkraste (läs: självgoda) människa så händer det ibland att jag kommer på mej själv med att vilja behaga andra med mitt utseende. Asså folk jag inte ens känner.  Oftast är det män runt min egen ålder, såna som liksom skulle kunna va intresserade av en. Så kommer den där känslan krypande, ni vet, ”shit jag är ful när han ser mig guuud vad jobbigt” och så vill jag fixa håret och klä på mig mer smickrande kläder. Så att han ska gilla det han ser. För det är liksom viktigt av nån konstig anledning. Fastän jag redan är upptagen och dessutom inte är ett dugg intresserad av att ligga med personen i fråga.

Och jag blir så jävla trött på mej själv då. Att jag inte kan släppa den där gamla vanegrejen att vilja va snygg för det motsatta könet. Det som va så jävla viktigt på högstadiet, att visa sig knullbar för alla killar (även dom man tyckte va fula av nån knasig anledning.

Ibland kan det också slå till när jag är bland många kvinnor som själva är väldigt fixade eller som håller på att fixa sig. Då kommer den här äckliga känslan av att ”nu är jag  fulast och borde göra nåt åt det” typ.  Blir lite avis på att dom är snyggare än mej liksom.

Men vet ni vad som händer 10 sekunder efter att den här känslan uppstått?

Jag botar mej själv! Tänker: ”Och varför är det viktigt för mig att känna mig snygg nu, egentligen?” och även ”Vill jag verkligen att min glädje och känsla av att duga ska va beroende av om jag är snygg eller inte?”. Samt slutligen ”Men förihelvete skärp mej själv och va cool istället”. Funkar varje gång. Typ.

Blir du glad av att känna dig snygg?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Ofta säger människor till mig att dom har roligare när dom är uppiffade, känner sig gladare och mer tillfreds med lite snygga kläder och lite mascara på. Att dom mår bättre om dom lägger lite tid på sitt utseende, helt enkelt.  Och så frågar dom mej:

- Varför är det fel att göra sig snygg?

Och jag vill svara att det är inte fel, det är förståeligt. För vi (och särskilt vi kvinnor) får genom hela livet lära oss att det är viktigt att vara snygg. Att det hör till allmänt hyfs att klä sig lämpligt och inte stövla omkring på stan i pölsiga mjukisbyxor. Att vi genom att vårda vårt yttre kommer att bli mer omtyckta och bemötas med mer respekt än om vi inte gör det. Och det blir vi också. Det finns en snyggnorm, helt enkelt, som är svår att bryta med.

Men sen vill jag också svara att även om det inte är fel så är det kanske skadligare än du tror att vilja vara snygg, och att må bättre när en känner sig snygg. För då är ditt välmående beroende av ditt yttre. Och ofta av hur andra uppfattar ditt yttre, eftersom vi tenderar att bry oss om vad andra människor tycker är vackert och anpassa oss efter det (skönhetsidealet liksom). Och det kan bli så jävla jobbigt.

För det finns ju en annan sida av myntet. Om du mår bättre när du känner dig snygg, mår du ju sämre när du känner dig ful. Visst?

Det kan bli så jävla jobbigt att ha ångest över att vara osminkad, ha fettigt hår, fula kläder – ja helt enkelt känna sig ful. Det kan va så jävla jobbigt att känna att den där utekvällen inte alls kommer bli lika rolig nu när du fått några stora finnar på hakan. Eller känna att du inte kan hänga med till badhuset sådär spontant för att du inte rakat benen.  Eller inte vilja gå till skolan för du hittar inga kläder som du känner dig snygg i.

All den tid och energi det kostar för att tänka på ditt utseende utan att du ens är medveten om det. För tänk om du kunde  trivas lika bra i att gå osminkad? Tänk om du kunde känna dig glad på festen fastän hela ditt ansikte var glåmigt och finnigt? Tänk om du kunde gå ut och äta middag med polarna fastän ditt hår totalt fuckat upp sig i regnet?

Tänk om du kunde vara lycklig oberoende av hur du såg ut. Det skulle va nåt va?

Nu blir det tema SKÖNHET på bloggen

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Dom kommande dagarna blir det tema snygghet på bloggen. Ladda för det! 
 
Till exempel kommer jag skriva om:

- Vad är det egentligen för fel på att göra sig snygg?
- Vill inte jag vara snygg?
- Vad händer om man ses som ful?

Har ni förslag på mer grejer som hör till temat, som ni tycker jag borde skriva om?

Vågar du verkligen raka din fitta?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Härligt skrivet om att raka eller inte raka:

”Hur gammal är du?” frågar hon sedan. ”Jag är 23, vet du väl.” svarar jag. ”Är man vuxen då?” Hon tittar på mig från topp till tå. ”Ja, då är man nästan vuxen i alla fall.” Hon biter sig funderande i läppen. ”Jaha, för jag tänkte att det var konstigt att du inte hade något hår.” ”Något hår?” svarar jag. ”Jag har väl hår!” ”Nej, men alltså hår där nere.” Hon tittar ner mellan mina ben. ”På snippan!” Jag tittar ner jag också. Blir tyst. Tittar på det finaste lilla flickebarnet i världen. Ser hennes frågande ögon. ”Har du inget hår där?” Jag vet inte vad jag ska svara.

”Jo, alltså. Jo, det har jag.” Det dansar rakhyvlar framför mina ögon. ”Jaha, jag tänkte att du kanske inte hade det. För du är ju inte lika gammal som mamma. Hon har det.” Hon tittar ner mellan sina egna ben. ”Vart är håret då?” Rakhyvlarna cirkulerar snabbare. ”Jo, alltså. Jag rakar bort mitt hår.” Jag hör själv hur idiotiskt det låter. Och jag vet hur motfrågan lyder. ”Varför då?” Den kom. Och jag står helt jävla handfallen inför svaret. ”Jag...jag...alltså. Jag vet faktiskt inte.” Jag vet inte varför jag rakar bort allt mitt hår på mitt stackars venusberg. Här står min favoritunge i hela världen, betraktar min mutta, och undrar varför i allsin dar jag rakar bort allt hår. Och jag kan inte svara.

.......

Tänkbara orsaker formas i min arma hjärna. ”Det är fräschare.” Är det verkligen det? ”Det är finare.” Är det verkligen det? ”Det kan vara lite osexigt när man ligger i sängahalmen och ska kramas som vuxna gör ibland.” Vem. Fan. Bryr. Sig. Inte min fina pojkvän och inte jag heller. Dessutom får jag utslag, det kliar som fan-och-hans-moster när det växer ut och böjningarna i kroppens lemmar vid själva rakningscermonin kan åstadkomma sträckningar, ledbrott och missformning av skelett. ”Nej du, vet du vad. Jag vet faktiskt inte. Det är nog ganska dumt egentligen.” svarar jag tillslut. Hon nickar förnumstigt men jag tycker mig se ett stråk av besvikelse i hennes ögon.

Jag ska inte vara klyschig och säga att detta var dagen då jag slutade raka min punani. Men några veckor senare slutade jag faktiskt. Jag vet att jag inte kan skydda min pojkväns brorsdotter från klamydiapooler och kladdiga pojkhänder. Jag kan inte hindra de där tjejerna i 9C från att kalla hennes skolans hora och kasta ett äppelskrutt i bakhuvudet på henne i skolmatsalen. Och jag säger inte heller att bara alla kvinnor sluta raka sina könsorgan så blir världen en bättre värld att leva i. Men jag säger att jag tänker göra det lilla för att förändra synen på hur en kvinna ska och inte ska vara. Så att min favoritunge slipper vika sig dubbel i duschen för att raka bort hår som egentligen ska sitta där det sitter. Det är ingen revolution, men det är ändå något.

Varför inte ba lagstifta om att alla måste väga minst 60 kg?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Asså modellerna snackar jag om nu. 
 
För att slippa agenturer som rekryterar tjejer utanför anorexiakliniker så kanske det är dags att lagstifta om modellyrket. Typ med BMI och att provkollektioner måste va i minst stl 38 eller nåt sånt. 
 
För att modellerna uppmuntras va sjukligt smala drabbar inte bara dom själva - utan drabbar ju alla tjejer i och med att deras supersmala kroppar lyfts fram som idealet. DET MÅSTE FANIMIG FÅ ETT STOPP!
 
Men sån lagstiftning går ju emot den fria marknaden och stackars stackars kapitalismen naaaw. Herregud företag  måste ju få tjäna pengar nu ska inte farbror staten komma in och bestämma! Skitsamma om människor skadas av det för att tjäna pengar är ju det viktigaste! Med frihet kommer ju ansvar och företagarna är dom som ska ta ansvar för att företagandet funkar på ett bra sätt.
 
Men jag tror inte på att företagarna kommer att göra det som är bäst för människor. Jag tror att dom kommer göra det som är bäst för dom själva - sånt dom tjänar pengar på. Och tjänar dom pengar på andra människors lidande så, tja, det skiter många i. Blundar för.
 
Så vi måste tvinga människor att va snälla. Med lagstiftning.