moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Jag röstar på F! i höst!

Kategori: Sån är jag

Gör det du också!
 
Gudrun Schyman övertygade mig i fredags (på ett homeparty). Innan va jag typ "ameeen Vänsterpartiet dååå, vi måste taktikrösta vill inte riskera blå regering igen och dessutom är ju dom feministiska" men ångrat mig angående detta nu. Ett parti med huvudfokus på feminism, anti-rasism (makt, struktur, förtryck överlag) behöver få massor av röster ba för att dom andra partierna ska ta dessa frågor på allvar. 
 
Vad som räknas som politik måste breddas. Därför ska jag rösta på F!. Dom kan få samma effekt för jämställdhetsfrågor som miljöpartiet fick för miljöfrågor förut - att fler börjar ta det på allvar. 
 
 
 

Snälla personer förtrycker också

Kategori: Feminism och genus

Hej! Du upprätthåller förtryck, på nåt sätt. Jag lovar. Fast du vill nog inte inse det. Du vill ju se dig själv som en genomsnäll person som bara gör gott här i världen. Sluta med det.

Wdarknessfalls tar upp flera exempel på hur snälla människor förtrycker andra, helt omedvetet. Hon skriver också om hur jobbigt det är för människor att inse detta (utdrag från hennes inlägg är kursiverat nedan). 

Personer som resonerar såhär om icke-privilegierade grupper definierar sällan sig själva som misogyna, rasistiska, homofobiska, transfobiska, fettskammande osv. Deras självbild brukar vara: snäll och rätt trevlig person som vill andra väl.  Står absolut inte på någons fot med flit och blir faktiskt jätteledsen och upprörd om någon påstår att de gör det ens omedvetet. De tycker själva att de är empatiska och jag har hittills inte hört någon person med dessa åsikter vara emot jämlikhet. Det är väl SJÄLVKLART att vi ska ha jämlikhet, brukar de säga med en sårad ton. Jag vill bara att folk ska ta mer EGET ansvar över sin situation. Man VÄLJER faktiskt vilket liv man vill leva och det är väl inte MITT fel att så många väljer så dåligt?

Nu skulle man kunna tro att jag inte kan förstå hur de här personerna resonerar och att jag därför dömer dem och tror att jag är en mycket bättre och GODARE person för att jag har kommit till så mycket bättre och FINARE insikter. Men då tror man fel. Jag har nämligen resonerat så här själv (på ett ungefär iaf). Jag har varit rasistisk och homofobisk och fettskammande och skuldbelagt mina medsystrar. Och inte en enda gång tyckte jag att jag var de där sakerna. Näe, jag var minsann snäll och god och omtänksam. En jättebra vän faktiskt. En bra mamma och fru. Så hur skulle jag kunna vara alla de där otrevliga, osympatiska sakerna? INGEN vill ha en dålig självbild. Inte ens psykopater, om jag förstått den problematiken rätt. Vi människor är beredda att gå ganska långt för att försvara vår självbild för det är så JÄKLA jobbigt och smärtsamt att upptäcka att den inte stämmer överens med verkligheten.

 

Hur vi vill se oss själva:

 

Jag kan bara hålla med henne. Det är smärtsamt att inse att JAG, jag som ju alltid vill andra människor väl, ibland beter mig osympatiskt och rentav förtryckande. Det är så skönt att bara vifta bort dom tankarna och slippa se den inte så goda delen av mig själv. Jag vill inte konfronteras med att jag gör fel! Så när nån säger att jag är rasistisk är det väldigt lätt hänt att jag försöker komma med argument om varför jag inte är rasistisk. Jag försöker fly undan en jobbig självrannsakan. Det är inget konstigt, vi alla gör så, men du måste förstå att om du är ovillig att rannsaka dig själv på riktigt så kommer du för alltid fortsätta att kränka och förtrycka andra (helt omedvetet).

Nu tänkte jag testa din självrannsakningsförmåga lite. Jag kommer anklaga dig för något och du ska i huvudet formulera ett svar till mig.

 

 
 
Låt mig gissa vad du tänkte. Du kom på flera argument till att du INTE var rasistisk, att du INTE förtryckte kvinnor, och att du INTE kränker transpersoner. Du känner dig faktiskt lite påhoppad och sårad över dessa "orättvisa anklagelser". Har jag rätt?
 
Om du kommit på argument för att du INTE förtrycker, så har du en helt normal självrannsakningsförmåga. Jättevanlig, men jävligt skadlig. Genom att du, och andra, hela tiden försöker bortse från hur du själv upprätthåller en skev världsordning så underlättar du för den skeva världsordningen att fortsätta. Privilegierade personer som inte är motarbetar sina privilegier upprätthåller förtrycket. The hard truth. 

MEN VAD VILL HON ATT JAG SKA GÖRA EGENTLIGEN!!!? Tänker du kanske. Jo, jag skulle vilja att du istället försökte komma på massor med argument som stödjer mina "anklagelser". Jag vill att du ska anstränga dig fett hårt för att komma på hur, när och på vilket sätt du är rasistisk, kvinnoförtryckande, transfobisk, klassföraktande m.m. Allra helst vill jag att du aktivt ska söka upp informatiom om hur rasism/sexism/vilken-ojämlikhet-som-helst tar sig uttryck och hur vanliga människor (du!) stödjer den världsordningen. Så att du kan försöka undvika att förtrycka folk. 

Om du inte vill att förtryck och ojämlikhet i världen ska finnas så måste du inse dina privilegier. Och du måste våga erkänna att du själv är delaktig i att den skeva världsordningen fortsätter. Om du inte förstår vad jag menar när jag säger att du har privilegier och att du förtrycker, så snälla läs det här inlägget där jag förklarar det hela. GÖR DET SNÄLLA! 

 

P.S Det går att se sig själv som en superbra människa och ändå försöka se hur en upprätthåller förtryck. Liksom, finns knappast nån mer självgod människa än mig ;)

Bästa stället att tänka på

Kategori: Sån är jag

Det finns vissa tillfällen när hjärnan fungerar som bäst. För mig är det tyvärr aldrig i den situation då jag faktiskt ska prestera, typ när jag sitter och ska skriva den där tentan eller lösa den där arbetsuppgiften. Nä, faktum är att det finns vissa speciella platser där jag kläcker typ alla mina briljanta ideér. 
 
TOPP FYRA - tillfällen när dom bästa ideérna uppkommer:
 
1. När jag bajsar hemma (nr 1 är nr 2 haha!)
2. När jag duschar hemma
3. På bussen
4. I sängen innan jag ska somna

Observera att vid 3 tillfällen (allt utom bussen) så är det fett jobbigt att lyckas skriva ner sina genidrag så jag glömmer dom ju alltför ofta. Määh.
 
Var tänker du bäst?

Vad ska jag ha på min nya banner?

Kategori: Whatever

Jag har lust att göra en ny banner. Könsorganen och sminket känns liksom såååå passé. Det är inte jag längre. Men vad ska jag ha för nåt på bannern? Tips? Sen dröjer det säkert ett halvår innan jag fixar om jag känner mig själv rätt, hatar sånt där hehe.
 
Nån som har förslag på hur min banner borde se ut?

Märtas superhemliga snuskboken - den finaste snoppen i världen

Kategori: Sån är jag

Hej y'all! 

Ibland när jag har tråkigt roar jag mig med att skriva. Just nu härmar jag Bert&Sune-konceptet fast lite mer PK (I hope) och där en tjej har huvudrollen. Märtas superhemliga snuskdagbok. Jag har lagt upp några avsnitt förut, här och här och nu har jag skrivit lite mer som ni ska få granska åt mig!

Om du inte läst dom första avsnittena så gör det innan du läser det här, tips bara ;)

 

Den finaste snoppen i världen

Jag såg Salars snopp idag!

Hela klassen åkte till badhuset idag. Eller alla utom Johanna för hon vill inte gå naken i tjejernas omklädningsrum. Hon har en snopp och hon är rädd att den stränga badhustanten ska säga att hon är i fel omklädningsrum. Man kan vara tjej och ha snopp om ni aliens inte visste det. Förut hette Johanna Johan och alla trodde hon var kille. När höstterminen började i fyran så kom hon in i klassrummet med kjol och ballerinaskor. Hon och vår lärare Torgny berättade tillsammans att hon var en tjej. Alltså att Johanna var en tjej, inte Torgny för han är kille. Eller det tror jag iallafall. Det kan vara svårt att veta om man inte frågar personen.

Men juste jag skulle ju berätta historien bakom Salars söta snopp som jag såg.

Det finns bara en enda tråkig rutschkana på badhuset. Den går ungefär lika långsamt som en enbent sköldpadda. Fast några i klassen brukar ändå alltid tävla om att komma ner först. Salar och Jullan kom till final och om han kunde åka på under 11.3 sekunder skulle han vinna. Alla i klassen stod vid rutschkanans slut och väntade på att Salar skulle åka. Alla hejade högljutt på Jullan, men bara för att hon bitit Jonas i örat när han önskade Salar lycka till. Ingen vill väl riskera att få sitt öra avbitet.

Salar kom ner på 10.7 sekunder. Alla jublade tyst inombords i en sekund. Sedan började alla skratta när Salar kastade sig upp över poolkanten och såg vinnarmallig ut. Han blev först chockad över att bli utskrattad precis efter en prestation värdig Guiness rekord-boken. Sen upptäckte han att något var fel och hoppade snabbt tillbaka i poolen igen. Men jag (och alla andra) hann se hans vackra sockerpinne! Han letade efter sina badbyxor nedanför kanan och var alldeles röd i ansiktet, stackarn. Han fick leta en stund för hans badbyxor var inte lika duktiga racing-åkare som han. Dom kom ner på 23.8 sekunder.

Jag skrev en dikt till hans snopp och funderar på att lägga den i hans skåp imorrn. Fast då kanske han skäms ännu mer och det vill jag ju inte. Såhär går den iallafall:

Du vackra lilla sak
Som sitter fram, inte bak
Jag såg dig idag, det var kul
Du var fin och inte ful
Det var kul att du tittade ut
Snipp, snopp, slut!

Ta ansvar för vad du säger

Kategori: Feminism och genus

Här kära läsare, dagens lärdom: tänk innan du talar.
 
Nämen ärligt, väldigt många människor kläcker ur sig väldigt dumma saker och hänvisar till åsiktsfriheten. Jaja men vettu yttrandefrihet innebär inte att det alltid är lämpligt att säga allt du vill. Du måste fundera över vad för syfte det fyller att du säger just den där grejen, kritiserar just den där aspekten.
 
Låt mig ta ett exempel. Säg att det var 1940. Läget va rätt hetsigt mot judar och judendom. Och du gillade inte grejen med omskärelse av pojkar som förekom i judendomen (om det nu gjorde det men exempelvis). Är det lämpligt att skriva en debattartikel om det här, med hänsyn till rådande värderingar i samhället? Nej, inte direkt va. Genom att skriva en sån artikel så skulle du ju spä på judehatet som redan florerade i samhället. Det behövdes inte direkt ifrågasättas mer.
 
Snälla, försök tänka på det här. Kritisera inte islam ba sådär, tänk på att muslimer kritiseras HELA TIDEN även utan din hjälp. Berätta inte att du vet en tjej som falskanmälde en våldtäkt, för det spär ytterligare på myten om att tjejer gör så ofta. Skriv inte en facebookstatus om den där tiggaren som var oförskämd mot dig, det finns redan ett utbrett förakt och vill du verkligen bidra till att det upprätthålls? OCH SLUTA FÖR GUDS SKULL LÄGGA FOKUS PÅ ATT KRITISERA ENSKILDA FEMINISTER NÄR DET FINNS ETT HELT SEXISTISKT SAMHÄLLE SOM MÅSTE RASERAS!!!
 
Värt att tänka på innan du säger din åsikt:
 
1. Vilka värderingar är starka i samhället gällande den här frågan?
2. Vems agenda främjas av mitt yttrande/vad blir konsekvensen av att jag säger detta just nu?
 
Typ, kritisera inte invandrare om du inte vill ge SD vatten på sin kvarn. Pga 1. Starkt invandringsfientliga vindar blåser inom Sverige. 2. SD:s och andra rasistiska partiers agenda främjas, för konsekvenserna av ditt yttrande är att spä på främlingsfientligheten. Ni fattar grejen va?

Jag bailade den feministiska kampen idag

Kategori: Whatever

Shit va mycket grymma feministgrejer som gjordes idag. Och jag sket i allt. Jag ville vara ute i naturen. Så äre ibland. Först brottades jag med lite dåligt samvete ("meeen jag måste ju kämpa som alla andra!!!") men sen så ba nä. Jag tänker göra det jag mår bra av. Ibland pallar jag inte, och det måste vara okej. 
 
Feministbrunch imorrn dock! PEPP! :D

Ska jag rösta på F! eller V?

Kategori: Sån är jag

Asså guud vad jag brottas med hur jag ska rösta i höst. Jag kan liksom inte riktigt få kläm på om jag tror att V:s eller F!:s politik är bäst. Känns som att jag håller med om typ allt båda partierna förespråkar.
 
Jag tycker feminism är fett viktigt (surprise!) och det verkar som att F! är bättre på den punkten. Men jag tycker välfärdsfrågor och att arbeta emot kapitalism är minst lika viktigt och får känslan av att V tar den frågan mer på allvar.
 
Eller asså jag vet inte men aaaargghh.
 
Ni som ska rösta på någon av dessa partier, hur tänker ni?

Det är så tydligt att ert ifrågasättande inte handlar om välvilja

Kategori: Whatever

Såhär va. Jag äter inte kött och undviker gärna animaliska produkter överhuvudtaget. Av nån konstig anledning så blir många människor sjukt provocerade av detta. Det visar sig i alltifrån att dom ber mig redogöra för exakt varför jag gör mina val (gärna med källhänvisning) till att dom skämtande lägger en hand på min panna och frågar om jag är sjuk.
 
Dessa ifrågasättanden bortförklaras ofta som välvilja eller oro, att ni typ bryr er om min hälsa. Men hell no att det handlar om det. Ni provoceras för att det är normbrytande. Därför blir folk även kränkta av att folk är nykterister (annars borde dom ju tyckt det var asnajs att folk tog han om sin hälsa och sket i alkohol).
 
Varje gång du (på ett ifrågasättande vis) ber en vegan förklara sitt val eller skämtar om hur hen inte får tillräckligt med protein så bidrar du till att skeva normer upprätthålls. Ba så du vet. 
 
 

Asså vad är grejen med feminister och kreativa skapelser?

Kategori: Whatever

Har ni tänkt på att typ alla feminister är jävligt kreativa och skapar fina grejer? JAG ÄR SÅ JÄVLA AVIS! Kan typ inte ens skriva mitt eget namn snyggt....eeeeeeeh. Jag vill också kunna göra serier och sy och måla fittprinsessor!
 
Liksom, LD målar, Fanny målar, WDF gör nåt fint som ej ej vet vad det kallas, hej.blekk gör smycken, Kickan Wicksell proffsfotar, Josefin Mälberg gör awesome serier and the list goes on! 
 
What's up with this? Varför är feminister så jävla kreativa? Förklara för mig!
 
 
Höjden av min kreativa förmåga = fula fittor i paint *gråter*
 
 
 

Ibland är det läge att dalta med folk som kränker

Kategori: Feminism och genus

Vettni, det finns så jävla många tillfällen när jag kör snälla stilen med både rasister, sexister och andra röviga. I dessa fall vore det sjukt okonstruktivt att skippa den goda tonen eller påpeka att dom förtrycker eller whatever som jag annars gärna gör. 
 
Det är vid tillfällen då jag går in för att förändra tankemönster hos en individ.Typ i min yrkesroll där jag möter unga killar med psykosocial problematik. Eller när jag håller i en tjejjoursutbildning och vi har massor av feministiska diskussioner där folk ibland säger grejer jag tycker är helskeva. Eller bästa exemplet, när jag varit i högstadieklasser och pratat om normer. För jag vet om att det tar tid för tankemönster att utvecklas, och att hårda pekpinnar är stjälpande. Jag måste lämna arenan öppen för människor att våga säga sin åsikt till mig, hur äcklig jag än finner den, utan att jag snörper på munnen. Leda dom med frågor så att dom tvingas utforska sina egna tankar och även kasta in lite grus i maskineriet då och då. 
 
Jag är sjukt inne på Motiverande Samtal (MI) och Nonviolent Communication (NVC), för er som vet vad det är (ni andra kan ju googla). Jag kan alltså bemöta en person som skriker på mig på ett extremt schysst sätt, för att jag vet att det är rätt väg att gå för att skapa allians och förtroende. Jag försöker se människans behov, som hen kanske inte själv riktigt förstått när hen surt vägrar prata med mig eller snäser att jag inte går att lita på. Ofta lyckas jag. 
 
Men ändå är jag så jävla kåt på ilska och hård ton och att peka med hela handen. För att jag vet att det också är rätt väg att gå i många fall. När det gäller att förändra strukturer och inte enskilda individer, till exempel. Därav fett rimligt att driva en superarg blogg som går hårt åt vita kränkta män och jadajada. Eller om jag blir verbalt attackerad på gatan och aldrig kommer träffa attackeraren igen, då har jag mer intresse av att få snäsa av och känna att ingen får behandla mig så för då jävlar.
 
Så, ibland är det läge att dalta även med dom värsta förtryckarna. Men fan inte alltid. 
 
Brukar du köra snälla stilen eller arga stilen?

Nej, vi borde inte alls hänga ut svinen

Kategori: Feminism och genus

Det finns så jävla mycket sviniga människor som fullkomligen spyr ur sig näthat. Dom arbetar ofta i det dolda, bakom anonyma användarnamn. Skriver svinerier på olika nivåer, alltifrån spydigheter inbakat i "god ton" till typ våldtäktshot. 
 
Det är provocerande. Förjävligt att människor gör så. Jag har full förståelse för att folk vill göra nåt åt problemet. Men uthängning är inte rätt väg att gå, tror jag. Människor som näthatar är väl ofta redan ensamma, stigmatiserade, utfrysta - känner sig svikna av samhället. Och så lägger dom skulden på feminister eller invandrare eller ja ni fattar. Men att typ ta reda på deras identitet, ringa deras familjer eller publicera deras namn på en blogg eller tidning kommer knappast leda till nåt bra - snarare känner dom sig då än mer exkluderade och kommer kränka folk ännu mer. 
 
Dom är vidriga as som kränker folk. Men fan, jag hatar tanken på att bestraffa folk för att dom typ förtjänar det. Som ett sätt att stilla nåt slags hämndlystet begär. Det är bara...fel. Liksom okej om uthängningarna faktiskt skulle bidra till att näthatarna skärpte sig och blev snälla, men verkligheten ser inte ut så. 
 
Jag kan absolut tycka att vissa människor borde såras, skadas eller t.o.m dödas. Fast aldrig som ett straff, utan endast om det bidrar till att andra (mer oskyldiga) parter skyddas. Exempelvis: Om jag var den enda som visste att Hitler bodde med några vänner på en liten ö, helt avskärmat från resten av verkligheten - så hade jag hoppats han hade ett najs liv snarare än önskat se honom lida. För där gör han ingen skada. Men om han påbörjade ett folkmord så vore det ju sjukt bra om nån sköt honom. 
 
Jag tror verkligen inte att uthängningar av näthotare skyddar andra människor på nåt sätt (däremot att som privatperson polisanmäla den som hotar en är en helt annan grej). Snarare tvärtom. Åtminstone när det gäller privatpersoner som är as - att visa vilka förtryckande åsikter ledande politiker besitter kan vara sjukt viktigt för att få folk att förstå värderingar inom ett parti. Skitviktigt att t.ex säga när SD:toppar rasistar sig, så folk fattar vilka värderingar som finns inom partiet och så vi kan hindra att dom får mer makt - alltså är det i skyddssyfte dessa "politiska uthängningar" sker. 
 
För mig är syftet att stoppa förtrycket, inte att sätta dit förtryckaren. Även om det kan gå hand i hand ibland.
 
Det här tror jag alltså inte heller på. Lexbase liksom, suger fett.
 
 
Vad tror du, blir det bättre av att "dra ut trollen i ljuset"?
 

Att begå självmord

Kategori: Whatever

Jag var på ett väldigt intressant seminarium anordnat av Mind förra veckan, ämnet var självmord och hur vi som jobbar med chattverksamhet kan motivera självmordsbenägna till att vilja leva. Så otroligt relevant ämne för mitt tjejjoursengagemang (och intressant för alla!). 
 
Det finns ett stigma kring självmord. Det ses som skamligt med psykisk ohälsa överhuvudtaget, och självmord verkar vara det som upprör folk mest. Ingen vill prata om det, ingen vill ta i ämnet. Ingen vill lyssna och försöka förstå varför en person vill begå självmord - istället blir alla rädda och säger DU FÅR INTE DU KAN INTE. 
 
Det som gör mig mest arg är när folk säger att det är egoistiskt att begå självmord. Att en ska tänka på dom som en lämnar kvar i livet och hur ledsna dom kommer bli. Fyfan för att beskylla en människa som mår så otroligt dåligt att hen inte ser nån annan utväg än att avsluta sitt liv för att vara egoistisk.
 
Det gör mig också arg att det är sånt hyschhysch kring ämnet. Förespråkare för Mind berättade att dom inte fått lägga ut broschyrer om Självmordsupplysningen (deras chatt där en kan prata om självmord)  för att folk tror att människor ska få lust att ta självmord om dom ser det. Asså att fler skulle begå självmord genom att diskutera problemet och erbjuda en stöd-arena för självmordsbenägna. Det är ju helt sjukt.
 
Att skambelägga och vägra tala om självmord är livsfarligt. Bokstavligt talat. 
 
 

Många straff är överflödiga

Kategori: Whatever

Satt och läste Mitt i Tyresö (på toa!), och såg den här notisen om den stackars gubben som typ brände upp sitt kök. 
 
 
Jag ba "gulp" skulle kunna va jag! Nöden har ingen lag ni vet, trycker det på så gör det! Nämen det va inte bajs jag ville snacka utan den här meningen: "Nu har han dömts för allmänfarlig vårdslöshet och måste betala nära 4000 kronor i böter"
 
WHAAAAT!? Vafalls? Gubben har:
1. Vart med om en jäkligt påfrestande händelse.
2. Skämt ut sig inför brandmän.
3. Förstört sin egen spis vilket lär kosta en del att reparera. 
 
Vad är syftet med att ytterligare bestraffa? Asså jag kan förstå om han typ hade som hobby att tutta eld på grejer men ett misstag som han lär ångra jävligt mycket ändå och aldrig göra om? Why?
 
Jag tror överhuvudtaget inte på straff som förändringsmotivation men det här tar fan priset. Det är förihelvete ett misstag som vem som helst (nåja) skulle kunna göra.  Usch.

Vad gillar ni min nya inredningspryl?

Kategori: Whatever

 
 

Jag pallar inte bryta mot alla normer

Kategori: Whatever

Det finns en form av motargument jag får slängda på mig ibland, som jag inte tål. Som får mig att sparka bakut, vilja gräva ned huvet i sanden, slå kritikern med en stekpanna och typ fly till månen. Det kan vara saker som låter i stil med:
 
- Fast du reser ju mycket själv?
- Men du handlar ju faktiskt kläder du också.
- Fast du sminkar dig ju ibland!

ÅÅÅÅÅÅH människor som tror att bara för att jag kritiserar en norm så måste jag själv bryta mot den alltid och hela tiden. Pallar inte med er och ert resonemang om "den som ska kasta första stenen måste själv vara fläckfri" FÖR NEJ. Det funkar inte så. Fuck off. Hej.blekk beskriver det mer pedagogiskt.
 
 

Jag ångrar mig angående inlägget om självskadebeteende

Kategori: Whatever

Ett av mina gamla inlägg från 8/8 2013:

Självskadebeteende. Det lyfts ofta fram som ett enormt problem, något som måste jobbas bort, som måste behandlas. En individ som berättar att hen självskadar får ofta förfärade reaktioner av omgivning (och professionella?) som berättar hur dåligt och farligt det är att till exempel skära sig i armarna.
 
När någon berättar för mig att hen självskadar sig (på tjejjourschatten) så säger jag "vad bra!". 
 
Det många verkar missa är att det inte är just själva självskadebeteendet som är ett problem. För det grundar sig ju i ett dåligt mående. Att skada sig själv blir för många en slags försvarsmekanism som kan uppstå pga dåligt mående, en vill lindra sin ångest för att orka med allting. 

Många berättar för mig hur de kan få sån ångest att de inte står ut med sig själva, och att det enda som hjälper då är att självskada sig. Och det är då jag ger dom en klapp på axeln och säger att "fan vad bra att du gör vad du kan för att må bättre, att du försöker hjälpa dig själv!". Sen kan diskussionen visserligen ledas in på alternativa ångestdämpande metoder (som inte är lika skadliga) men fokus ligger ändå på det dåliga måendet i sig. 
 
Att bli förskräckt över att någon självskadar sig och börja mässa om hur viktigt det är att hen slutar med det omedelbums kommer INTE att hjälpa någon. Det enda det gör är att skambelägga beteendet och att få personen som självskadar att känna skuld över att ha oroat någon annan så mycket. Och om du tydligt visar att du inte tycker det är okej att personen självskadar (som förälder kanske du till och med förbjuder det?) så riskerar du att personen kommer att undvika att öppna sig för dig, eller att personen faktiskt mår så dåligt att hen tar sitt liv (för om hen förbjöds att självskada sig och det var den enda tillgängliga metoden för hen att lindra sin ångest för tillfället, så måste hen få fortsätta med det tills ångesten minskat eller en alternativ ångestdämpande metod hittats).
 
Visst ska du visa att du är orolig om typ din kompis berättar för dig att hen självskadar, men försök då att visa att oron handlar om att personen mår dåligt och inte det faktum att personen självskadar (eftersom personens självskadebeteende är ett symtom på det dåliga måendet). Och berätta hur modig personen var som berättade, hur stark hen är som försöker hjälpa sig själv genom att berätta för andra. Peppa. 

Någon som har erfarenhet av självskadebeteende, som vill lägga till nåt? Eller som inte alls håller med?
 
 
FÖRTYDLIGANDE - ÄNDRAT 30/1 2013

Jag fick väldigt hård, men extremt viktig och konstruktiv, kritik på detta inlägg. Kärnan i det hela var att mitt inlägg kan ses som normaliserande av självskadebeteende eftersom det av många kan tolkas som att jag ser det som något värt att hylla. 

Jag har i inlägget överdrivit min positivitet inför självskadebeteende, ett fjantigt och farligt sätt att väcka nyfikenhet hos läsarna. Det jag menar är alltså INTE att självskadebeteende i sig är positivt eller något värt att hylla. Det jag menar är att en får se att tjejen gör så för att orka, för att behandla sin ångest - som metod för att överleva. Det är just detta att hon försöker överleva - om än genom en destruktiv strategi - som jag vill peppa henne för. Det är det jag vill säga - "vad bra att du försöker hitta ett sätt att överleva din ångest", och sedan leda in samtalet på alternativa strategier. 

STRESSAD!!!

Kategori: Sån är jag

 
Asså denna dag. 
 
Hade tänkt att jag nu eller snart skulle producera fett grymma blogginlägg. Inte minst med tanke på att jag länkas i feministbloggpeppen så vill jag ju liksom visa framfötterna. ÄLSKA MIG typ.
 
Och så ba rasar det in massa andra grejer jag måste fixa. Mer jobb och sen nån betalning och så är jag med i facket eller måste kolla och sen nu senast ett besked att jag blitt underkänd på min sista tenta. FAIL - klarat mig genom utbildningen i 3,5 år för att köra en sketen liten masterkurs i slutet (det var dock ett enkelt misstag från min sida så hoppas läraren kan omvärdera). 
 
Känner mig bara...obekväm och sugig. Känner press på att skynda mig med att plugga till körkortet och samtidigt fixa jobbet sjukt bra och samtidigt hålla ögona öppna för mer jobb så killen slipper försörja mej och sen kolla på bröllopsresa så vi hinner boka det i tid (iofs fett kul oxå) och så vill jag va engagerad och mentorsaktig i tjejjouren nu när vi fått in hyfsat nya rekryter och ba massa annat. 
 
Hatar när jag får sån här framtidsångest. Det är ju så jävla onödigt och jag vill kunna njuta av livet utan att prestera på topp. Carpe Diem-flum ni vet. Men det är svårt. Jättesvårt ibland faktiskt.
 
Så jag behöver den där peppen nu. Kunde inte kommit mer lägligt!
 

Hur privilegierad är du?

Kategori: Feminism och genus

 EDIT: Även transmän kan ha manligt privilegium i vissa fall,
handlar ju om att en uppfattas som man av andra.

Förtydligande: Det är alltså inte frågan om lagstadgade exklusiva rättigheter för dessa privilegierade personer, utan snarare kan det ses som en slags ”osynlig” makthierarki i samhället vi lever i. I alla samhällen premieras vissa egenskaper högre än andra, det kan se lite olika ut på olika platser. Listan jag gjort kan ses som en grov förenkling av makthierarkin i Sverige.

Så alltså, ju fler ikryssade rutor – desto mer privilegierad är du. Att vara privilegierad behöver dock inte betyda att ditt liv uteslutande är en dans på rosor. Precis som alla andra kan du ha otur i livet -  vara olyckligt kär, drabbas av sjukdom, ditt barn dör, du blir av med jobbet eller whatever.

Det kan såklart dessutom vara så att du är privilegierad i en bemärkelse (t.ex. vit) men inte i en annan (t.ex. du kanske är trans*) vilket ju krånglar till det hela. Det går därför inte att säga att alla vita individer har mer makt än alla icke-vita, och det finns heller ingen poäng i att dra ner resonemanget på individnivå. Det är en strukturell förståelsemodell av samhället som visserligen är övergripande men som också kan skifta i individuella fall och specifika sammanhang. T.ex. kan en rasifierad transkvinna med ADHD ha mer makt över en vit cisman i ett visst sammanhang, typ om hon ska besluta om han ska få försörjningsstöd. Dessa individuella avvikelser är dock skitsamma, eftersom JAG PRATAR OM ÖVERGRIPANDE STRUKTURER.

Du som privilegierad har rådande maktstrukturer i samhället på din sida. Jag som vit, heterosexuell cisperson, utan funktionsnedsättning och vid god psykisk hälsa (and the list goes on…) slipper möta på mycket av den skit som andra gör. Jag har exempelvis privilegiet att få se min hudfärg och sexuella läggning som det ”normala”, att slippa bli ifrågasatt för min könsidentitet och att kunna röra mig fritt i samhället även där det saknas t.ex anpassning för döva, rullstolsburna eller autistiska personer.

Nej, du bör inte skämmas över dina privilegier, men det är fan så viktigt att du är medveten om dom. För om du inte är medveten om dom så kan du inte motarbeta dom, och du är då delaktig i att förtrycket upprätthålls

P.S. Det är mycket möjligt att jag missat att lyfta fram något privilegium. Isåfall kan detta tas som bevis på att privilegierade personer ofta har svårt att se utanför sin egen privilegierade lilla bubbla ;)

Vanliga ordspråk som inte stämmer

Kategori: Whatever

Jag tycker det här med ordspråk är lite kul, särskilt såna som används ofta. Dom används ofta för att trycka på en viss poäng i typ diskussioner. Men asså har märkt att en del av dom inte riktigt är sanna. 
 
"It takes two to tango"
Används ofta när nån beskriver en konflikt eller att nån har betett sig svinigt. Och ja, ofta är det ju alla inblandade i konflikterna som är mer eller mindre upprätthållande av den. Men inte alltid! Blir superskevt att skriva denna till typ nån som är i en misshandelsrelation liksom. 
 
"Det som inte dödar härdar"

"Har man sagt A så får man säga B"
What? Jag fattar inte ens. Bara för att jag berättat lite måste jag väl inte berätta allt? Är det typ menat som att en ej ska göra folk nyfikna och sen inte fortsätta?
 
"Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket"
Snarare är det väl så att den som försöker få massor ofta får det. Lever i överflöd. Tyveeerr.
 
"Den enes bröd den andres död"
- Va, var han glutentolerant eller? Hehe brorsans skämtsamma kommentar. Nämen, det är väl inte ofta som såna situationer uppstår? Eller?

"What goes around comes around"
Knappast. Det är sorgligt hur svinigt människor kan bete sig utan att få skit för det. 
 
Denna stämmer dock. Alltid!
 
 
Kan ni komma på några fler ordspråk som är överskattade?