Fatta va mycket skada allt drickande gör i samhället. Inte bara missbruk utan också allt våld som uppkommer i samband med alkohol. Alla våldtäkter. Alla jobbiga situationer. Alla tonårsfyllor som slutar i ångest på ett eller annat sätt.
Så inte värt det för att individer ska ha frihet att "välja själva". För after all, du väljer inte själv om du ska bli påkörd av en rattfyllerist.
För att modellerna uppmuntras va sjukligt smala drabbar inte bara dom själva - utan drabbar ju alla tjejer i och med att deras supersmala kroppar lyfts fram som idealet. DET MÅSTE FANIMIG FÅ ETT STOPP!
Men sån lagstiftning går ju emot den fria marknaden och stackars stackars kapitalismen naaaw. Herregud företag måste ju få tjäna pengar nu ska inte farbror staten komma in och bestämma! Skitsamma om människor skadas av det för att tjäna pengar är ju det viktigaste! Med frihet kommer ju ansvar och företagarna är dom som ska ta ansvar för att företagandet funkar på ett bra sätt.
Men jag tror inte på att företagarna kommer att göra det som är bäst för människor. Jag tror att dom kommer göra det som är bäst för dom själva - sånt dom tjänar pengar på. Och tjänar dom pengar på andra människors lidande så, tja, det skiter många i. Blundar för.
Så vi måste tvinga människor att va snälla. Med lagstiftning.
Jag gör det själv, hela tiden. Sitter och känner mej dålig, blir stressad, nervös, små-ångest, av att inte ha tagit det där förbannade körkortet än eller över att inte ha ett stimulerande extrajobb eller ha rest jorden runt eller jadajada.
För det är ju så en ska vara för att va lycklig. Eller visst? Alla dessa aspekter som tillhör det "lyckliga livet". Att bete sig på rätt sätt. Vare sig det nu är nätverka, träna och va supersund, göra karriär.
Men hur fan kan en va säker på att en verkligen vill bete sig på det sättet? Hur kan en veta att en inte bara är normskadad och tror att en vill skaffa villa, familj, heltidsjobb, designermöbler etc etc fast en egentligen innerst inne vill flytta in i ett kollektiv och ha en salamander som husdjur?
Svar: Självrannsakan. Ständig självrannsakan. Drömmer du om det perfekta bröllopet, den vackra villan, den ultimata familjen, det utvecklande jobbet? Följer dina livsdrömmar normerna? TÄNK EFTER 73 gånger då. Det håller iallafall jag på med.
Behöver du ständigt söka bekräftelse på att du är duktig? På att du är lycklig? Räcker det inte med att veta det själv?
Jag har kommit fram till att jag visst inte vill ha ett heltidsjobb. Vill jobba lite, bo billigt (men nära en skog) och kunna fokusera på ideella engagemang och andra saker jag tycker är kul. Och barn tänker jag fortfarande att jag vill ha men jag är fan inte säker på om jag tror att jag vill eller om jag verkligen vill. Får tänka mer.
Fyfan vad sjukt. Hur kan en göra nåt sånt? Gå fram till tjejer som har en sjukt skev kroppsuppfattning och smickra dom med jobberbjudanden, hylla deras "sjuka" kropp. Hylla smalhetsen.
Det är såna människor som gör sånt, som är mindre värda än andra. Fan va arg jag blir.Usch.
Åh du underbara Fanny som har skrivit ett skitbra inlägg om olika ursäkter för varför vi INTE ska kämpa för jämlikhet mellan könen. Bästa. Måste visa er några exempel på det hon tar upp :
1. Men människor har alltid delat in varandra efter kön, det är naturligt. Okej? Människor har även krigat, ägnat sig åt blodsoffer, könsstympat och så vidare. Det betyder inte att detta är bra eller önskvärt. Ett överlag rimligt svar till alla som talar om naturligt är denna seriestripp av Lundkvist.
2. Människor har alltid gjort så och kommer alltid göra så, det går inte att ändra. Detta är den lite mer ”snälla” versionen av argumentet ovan. Personen medger att det kanske inte så så bra det här med könsroller men är helt övertygad om att det är omöjligt att förändra, och skiter därför i att själv göra några som helst ansträngningar. Denna cynism är fan otrolig, kan jag tycka. Samhället är ju i ständig jävla förändring och feminismen har rönt många framgångar, många idéer om hur kvinnor är har kastats på historien soptipp. Hur kan människor inte tro att förändring av samhället är möjlig? Handlar nog mer om att de egentligen inte vill ha förändring.
3. Men det är faktiskt skillnad på kvinnor om män [hänvisar till något studie där en kunnat hitta 5 % avvikelse från vad som skulle vara ett slumpmässigt utfall]. Okej, det kan absolut vara så att det finns skillnader, jag förnekar inte detta. Men för det första är den här typen av studier sjukt missvisande ur ett feministisk perspektiv eftersom de görs på kvinnor som redan fått leva i patriarkatet. Ni vet väl att hjärnan förändras efter hur en använder den? Ni vet väl att personligheten inte är fast utan skapas av omgivningen? Ni vet väl att pojk- och flickbarn behandlas annorlunda från födseln? Och även om det vore så att kvinnor och män hade vissa naturliga avvikelser mellan grupperna så är det fortfarande väldigt märkligt att utgå från att alla skulle vara så. Tänk till exempel att kvinnor är 5 % mer intresserade av sitt utseende på gruppnivå, innebär detta att alla kvinnor är mer intresserade än män? Motiverar detta att vi ständigt utgår från att män ska vara ointresserade och kvinnor intresserade? Det tycker jag inte. Verkar fett mycket enklare att utgå från att folk är individer än att dra slutsatser utifrån kön eftersom det alltid kommer finnas en massa personer som avviker från det som definieras som tillhörande deras kön, och det blir så jävla jobbigt att hantera för både dem och dig om du envisas med att ”kön spelar roll”.
Vafan, sluta upp med alla idiotiska ursäkter för att fortsätta med könsfascismen - sluta försöka pressa in människor i snäva könsroller. SKÄRP ER!
När jag läste rubriken på denna artikel tänkte jag först: NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!
Tänkte att dom skulle ha slagit ihop herrar + damer i skolan så alla behövde byta om i samma. Och fy fan, det skulle inte funka. Shit, ungdomar som knappt vågar visa sig nakna inför folk av samma kön. Ingen skulle gå på skolgympan ju. Nej att tvinga in folk i ångestframkallande situationer i jämställdhetens namn är inte my cup of tea direkt.
Men så var det ju inte.
– Vi har en aktiv HBTQ-förening på vår skola. Där finns det en del transpersoner som tyckte det var viktigt, säger Camille Trombetti till Aftonbladet.
Ett överblivet omklädningsrum omvandlas nu till ett tredje rum där personer som inte känner sig bekväma bland pojkarna eller flickorna kan byta om.
Finns många roliga argument som kommer upp när en diskuterar med nån som är emot genustänk. Det roligast är ändå:
Men vill ni verkligen att kvinnor och män ska vara lika, som en enda grå massa där alla har samma gråa kläder och samma gråa skor och där ALLT ÄR GRÅTT?
Ehm. Asså när jag hör ordet genus så tänker jag färg, regnbåge typ. Barn klädda i massa olika färger, inte bara färger som "passar för könet" utan allt. Och fan, jag är väl en jävla genusivrare. Och inte fan är jag grå, eller?
Den som helt ärligt tänker som argumentet ovan är nog för dum för att jag ska kunna bota er, så pallar inte försöka ens.
Dessutom har jag aldrig fattat varför vikt, liksom hur många kg en väger, ska va en känslig grej att berätta. Det säger ju liksom ändå ingenting om ens utseende. Är du tjock så ser folk det. Är du smal så ser folk det.
Fattar inte varför det är känsligt att säga att nån väger mycket. Nån annan som fattar?
Ehm, det va ju inte så mycket. Till skillnad från de flesta andra bloggare (av dom jag läser) så lever jag, eller har inte levt, under särskilt psykiskt påfrestande förhållanden. Ingen psykisk ohälsa överhuvudtaget typ. Inga återkommande depressioner. Ingen bakgrund med våldsam familj eller partner.
Enda jobbiga perioden va under högstadiet. Där blev jag mobbad av en äldre kille (som kallade mej tjockis, sumo etc) och lite retad från andra med samma tillmälen och lite annat smått och gått. Kommit till skåpet och sett att nån ristat in "tönt". Lite såna grejer. Det va jobbigt. Hade ju kompisar och så, men kände aldrig att jag riktigt trivdes. Så jag skolkade väl en del (men eftersom jag är fett smart och grym på att smöra så påverkade det inte betygen).
Fick mej att tvivla på mej själv, ogilla min kropp och bli smärtsamt medveten om hur jag såg ut. Men jag hade alltid en grundkänsla av att jag ändå va fett mycket bättre än dom andra, så jag klarade mej genom att tycka synd om dom istället för att nedvärdera mig själv.
Sen träffa jag killen, började gymnasiet och nu sitter jag ju här som typ världens mest självsäkra 21-åriga tjej. Det gick bra :)
Så sjukt skönt svar på tal till alla män som tror att kvinnor finns till för att behaga. Som tror att det värsta en kvinna kan få höra är att han inte tänder på henne, att hon inte är knullbar. In och kolla hos Lady Dahmer!
Jorå det händer mej också. Ibland. Kommer inte på nåt smart att förmedla va. Typ som nu. Sista dan i Fuerteventura och hjärnan har typ kokat ihop till stuvade makaroner.
Uppsatspartnern asså. Vad trodde ni? Here goes Zaras inlägg:
Vi är utomlands, det är varmt, vi ligger på en riktigt vacker strand och njuter av solen. Efter ett tag kommer Mican på att hon vill sola topless, det är mycket skönare och hon slipper de annars obligatoriska vita ränderna. Hon slänger av sig bikiniöverdelen och gör som så många andra kvinnor utomlands, låter brösten vara fria. Och det fortsätter hon med under resten av resan, även vid hotellpoolen. Och jag blir så jävla avundsjuk. Jag önskar att jag kunde vara lika fri och inte bry mig och gå klädd (eller avklädd) precis som jag vill, men det kan jag inte. Redan som barn får vi lära oss att vissa delar av kroppen ska täckas. Det är okej att nakenbada ganska länge, men vid fyraårsåldern brukar de flesta barn ha badbyxor. Inget fel med det, tvärtom tycker jag att det är bra att barn lär sig att deras kön är något privat som inte alla har rätt till. Men någonstans där brukar även flickor börja ha baddräkter, eller till och med bikinis. Femåriga flickor lär sig att deras bröstvårtor måste täckas – trots att deras bröst ser precis likadana ut som småkillarnas bröst. Och varför?
Svaret är enkelt: För att en kvinnas kropp aldrig är hennes egen. Inte ens en flickas kropp är hennes egen – hon kan alltid bli föremål för någon annans påtvingade sexualitet, precis som pojkar och män kan– med skillnaden att deras kroppar inte i närheten utsätts för så många kommentarer och så mycket sexism som en kvinnas. Ett par bara kvinnobröst på stranden är aldrig någonsin endast ett par bröst, utan de är föremål för andras gillande och ogillande, andras kommentarer, andras sexualitet och kanske värst av allt – andra människors påhittade rättighet att få fotografera eller till och med röra. Och jag orkar inte. Jag orkar inte bli bussvisslad på, jag orkar inte bli utstirrad eller smygfotograferad. Det är så jävla mycket enklare att bara behålla bikiniöverdelen på och ha fula vita streck, vi kvinnor får höra nog med sexistiska kommentarer även med kläderna på att det helt enkelt inte är värt att kasta bikinibh:n för priset det kan kosta.
Men sen ändrade jag mig. För tänker man så som jag tänkte så har de vunnit, alla de män(niskor) som tror sig har rätt till en kvinnas kropp bara för att hon är kvinna. Som tror sig få röra, kommentera, bete sig hur jävligt som helst bara för att så har det alltid varit. Men så är det inte längre – min kropp är min och det är bara jag som får bestämma över den. Mina bröst är mina och vill jag ha de ute i det fria så ska jag fan få ha det utan att behöva oroa mig över vad som komma skall.
Så jag sket i bikiniöverdelen och det kändes så jävla bra. Visst, gubbar stirrade och kommenterade. Men inte i lika hög grad som jag trott. Och ju mer bara bröst – desto mer avsexualiserade borde kvinnobröst bli. Tycka vad man vill om TV-serien ”Girls” men det faktum att huvudkaraktären Hannah i tid och otid låter sina bröst hänga fritt i situationer som inte är alls är sexuella är så jävla bra, för då kanske det går in – bröst är bara bröst, och bröst är bara sexuella när dess ägare vill att de ska vara det och aldrig någonsin annars. Nästa gång någon försöker fota eller kommentera mina bröst så kommer den här barbröstade kvinnan att springa efter och fråga vad fan de tror att de håller på med och få dem att skämmas. Det är värt att ta fighten för att få världen att förstå att ens kropp är ens egen och ingen annans.
Ja, vad fan kan det vara? Vilket ord är hemskast att kalla någon?
Jag tror absolut att det varierar från person till person. Att bli kallad extrem eller barnslig eller ful är ingenting jag skulle bli upprörd över. Däremot trångsynt, det skulle kännas. Eller elak. Osympatisk.
Sen beror det ju såklart på vem som säger det också, värre om det är nån nära än ett nät-troll liksom.
Asså stränderna här i Fuerteventura - så jävla najs. Inte bara för att dom är vackra och jadajada, utan för att det är så jävla skön stämning.
Folk som går i badkläder.
Kvinnor som går topless.
Folk som går spritt språngande nakna.
Alla på samma strand, inget knussel. Det är bara kroppar liksom. Inget utvärderande eller granskande eller stirrande. Tänker på allt fuss det skulle bli i Sverige om nån gick spritt språngande på stranden, det är liksom inte accepterat. Konstigt egentligen, det där med nakenfobi. Varför kan folk inte få va nakna på stranden? Jag har iallafall inget problem med att andra är det.
Själv behåller jag gärna trosorna på men bikinitoppen åker av. Både på stranden och i havet. Så jävla skönt att sola/bada med brösten i det fria, ogillar ju saker som sitter åt kring bröstet överhuvudtaget.
Tycker ni att det är okej att gå naken på en strand? Att som kvinna gå barbröstad?
Här lever jag och frodas. Skriver ett tidsinställt inlägg nu, som ni kommer se imorrn eftermiddag (asså nu när du läser det här).
Tyvärr har det vart lite molnigt idag. Och sen köpte vi en halväcklig paella tillsammans som kostade 9,70 euro , vi trodde det var för båda men det var för en. Fett bajsigt asså. Men gott sällskap överträffar :D
Drar till spanien om sisådär tre timmar. Fett najs. Sol, värme, jobba lite på C-uppsatsen med min sköna skrivarpartner. God mat. Chilla galet liksom.
Här ska vi bo:
Men så kommer vi till det här med - hår. Igen. Kommer jag att palla trycket och gå i håriga ben på stranden? Kommer jag att känna mig bekväm i blommig klänning, med päls på bena? Eller kommer jag falla platt för skönhetsidealen och känna mig obekväm?
Jag är både nyfiken och orolig för hur det kommer kännas. Jag gillar att utmana mig själv, men jag är ännu inte så cool att jag vågar va helt alternativ, ena tån hänger liksom kvar i normen. Och jag pallar inte känna mej obekväm en semestervecka, så kanske, men bara kanske, kommer jag raka benen. Tar med hyveln utifall att dårå.
Men då kommer jag säkert bli besviken på mig för att jag failade Kampen.
Några tips, peppande ord eller hycklerianklagelser ni vill dela med er av?
P.S - Lugn! Jag kommer blogga under veckan trots semester, iallafall ett inlägg om dan :)
Utdrag: Den som tog priset i absurditet var dock min klassföreståndare. När jag för femhundrafemtioelfte gången kom till henne och beklagade mig över att jag blev kallad hora av mina klasskamrater frågade hon: "Men Matilda, är du en hora?". När jag svarade nej sa hon: "Nej just det, då ska du inte ta åt dig heller!"
Tydligen skulle det lösa problemet med min mobbning. Tog jag inte åt mig och blev ledsen fanns ju ingen kränkning, och då var allt i sin ordning.
Att ni orkar gå emot samhällets normer så jävla mycket och inte bara vara vanliga. Att ni orkar tjata om djurens rätt i ett köttnormssamhälle. Att ni orkar va så jävla excentriska och extrema, som dom flesta skulle se det.
Tack som fan för det!
Jag orkar inte. Så det är väl jävla tur att det finns andra människor som gör det, som jobbar för en bättre värld även för djuren. Människor som blir upprörda över ert engagemang är ju så jävla normskadade att dom borde tas in på sjukhus.
Det handlar bara om indoktrinering, normerna säger att hår på tjejer är äckligt (och nu på senare tiden börjar det även bli så att hår på killar ses som äckligt). Och det är en sån sjuk grej, vem kom på det egentligen? Att hår är äckligt?
Jag skiter i folks personliga preferenser (om dom vill att deras partner är rakad av olika anledningar typ) men jag blir JÄVLIGT IRRITERAD när nån ska spy ur sig sina preferenser som om det vore en allmängiltig sanning.
Bara välj den du ska knulla med efter dina preferenser, men försök inte få andra att anpassa sig efter vad DU gillar.
Du förstör för nytänkande, modiga, håriga tjejer genom att 1. Prata om hur äckligt tjejers hår är ("asså alla får ju göra som dom vill men jag tycker det är ofräscht") SLUTA! 2. Påpeka när någon är hårig ("oj dags att ta fram hyveln kanske? *fniss*") SLUTA!
3. Ursäkta dig när du själv är orakad ("hehe det är ju vinter") Fast jag fattar att du inte orkar ta striden. 4. Raka dig - Att just du rakar dig är ju egentligen inte ett problem, problemet är att när alla "bara gör det" så är det inte okej att gå en annan väg. Jag har också full förståelse för att inte orka ta striden, för det är inte alltid värt det.
Som ALLTID ska komma upp när en kritiserar nåt. Alla har rätt att tycka som dom vill.
Jamen va fan det är ju inte samma sak som att få tycka nåt, uttrycka sig om detta, och sen ha rätt att inte bli emotsagd. Du har rätt att tycka som du vill och säga det (sålänge det inte är hets mot folkgrupp typ) men jag har också rätt att säga emot dig, och till och med kalla dig för idiot om jag vill.
Och dessutom, bara för att du har laglig rätt att uttrycka idiotiska åsikter, behöver ju inte det betyda att det är rätt att göra. Om jag ser en människa på stan med ful näsa har jag all rätt att säga till personen hur ful jag tycker den är, men det gör jag inte. Varför? För att vissa saker är onödiga att säga.
Blir så trött på detta tramsande om självklarheter, klart att vi har yttrandefrihet men det är helt irrelevant att ta upp i en diskussion - ALLA VET DET!
Ett argument som ofta dyker upp när folk klagar på såna som uttrycker sig hatiskt mot typ homosexuella (eller valfri annan förtryckt grupp) är att en inte ska sjunka ner på deras nivå. Alltså inte uttrycka sig hatiskt ("dom här människorna är helt jävla blåsta" etc) mot hatarna. Att det är lika fel att hata en homosexuell, som det är att hata en homofob. Att hat alltid är av ondo, och lika ont.
Så fan heller.
Det är stor jävla skillnad på att hata nån pga dennes läggning/etnicitet/whatever och på att hata nån för att den hatar andra. Hat kan dessutom va en enorm drivkraft, och ibland helt rättfärdigat. Det är fel/konstigt att en mobbare hatar mobboffret, men det är inte lika konstigt att mobboffret hatar sin mobbare.
Som sagt, skillnad på att hata, och på att hata dom som hatar.
Så sjukt många är missnöjda med sitt utseende. Mår dåligt över sin kropp. Har ångest över att ses som fula.
Jag är så trött på skiten. Trött på att det är viktigt att vara snygg. Trött på att när det väl handlar om att peppa så ska det peppas om att "alla är vackra" (vem fan försöker dom lura?) och så behålls fokus kvar på att utseende är så jävla viktigt.
Nej alla är inte vackra (jo men visst i betraktarens ögon, alla är vackra för nån och jadajada men faktum kvarstår att vissa är fulare än andra sett till vad dom flesta ser som skönhet). ACCEPTERA FULHETEN ISTÄLLET FÖR ATT FÖRNEKA DEN!
Att gå omkring och säga att alla är vackra och tro att en bekämpar snygghetsen är att skjuta sig själv i foten. Visst visst, bra att bredda idealen så att fler får känna sig vackra. Men ännu bättre att minska utseendets betydelse i samhället.
Och hur minskar vi utseendets betydelse i samhället då? Såhär. Och såhär.
Ärligt talat, jag förstår att det kan va viktigt att vara attraktiv, utseendemässigt, för dom en ska knulla med. Men fan inte för alla andra? Själv så har jag inga problem (nästan) med att ses som ful av folk. Jag skiter i skönhet och pissar på idealen.
När min hitlervideo om näthat/kvinnohat läggs upp på massor av olika amazing genus-ställen, både i fb-grupperna Supersnippan och Varför apor aldrig bär rosa klänning, och hos Lady Dahmer.
Första gången jag hörde ordet hen, jag var kanske 10-11 nånting, så tyckte jag att det var löjligt. Jag tänkte bara på hönor, och förstod inte riktigt. Men sedan lärde jag mig mer om det, och nu, som ni kanske vet, så tycker jag att det är ett jättebra ord! Jag vet att en del människor tänker på hönor när de hör det, men om ni lär er innebörden av ordet så förstår ni nog bättre. Det är ett ord som egentligen bara vill göra det lättare för oss!
Det är inte meningen att hen ska ersätta hon och han, eller att alla ska bli könslösa. Men det är ett bra ord att använda om du inte vet könet på någon, eller om det inte är viktigt vilket kön någon har. Det går snabbare att säga och skriva än hon/han. Det låter dessutom bättre i talspråket!
Sedan kan det ju vara så att vissa människor faktiskt inte känner sig som man eller kvinna, eller känner sig som "ett mellanting", och då är hen också användbart! Så att dessa människor också har någonting att kalla sig för. För grejen med hen är ju, somsagt, inte att alla ska vara likadana. Det finns ju till för att göra världen lite friare, och för att göra det enklare att prata! Tjoflöjt!
Sitter och transkriberar intervjuer. Fett tråkigt. Har suttit i en halvtimme vilket motsvarar typ 10 minuter av den inspelade intervjun. Ska göra två stycken a 1 timme vardera....
Men en del kul grejer händer. Som när jag skulle skriva att uppfylla och det blev at tuppfylla. Nu kan jag inte få ut ur huvudet ett avsnitt av Emil i Lönneberga när Emil, grisen och tuppen (tror jag?) råkade äta alkohol-druvor. Har för mej att tuppen dog. Men minns inte riktigt.
Vet ni vilket avsnitt jag menar? Vad hände med tuppen och hans fylla?
Maybe you're saying, "Hey, but my life wasn't fair either. I've had to struggle." I know it wasn't. I know you have. But that's not how fairness works. If you present fairness as the goal—that some day everything will be "fair" for everyone—you're slipping into an unrealistic fantasy land. Life already isn't fair, because of coincidence and circumstance and the DNA you were born with, and we all have to accept the hands we're dealt and live within that reality. But life doesn't have to be additionally unfair because of imposed systems of disenfranchisementthat only affect certain groups. We can fight against that.
Joråsatte...e ju kändis nu vettni. Alla vill intervjua mej.
Cool kändis nu
Nä, okej då jag ljög! Jag är inte ens lite känd och ingen vill nånsin ha min autograf, that's the truth.
Sanningen är att jag ska intervjua en grabb om vad han tror att betygsgapet (att tjejer får högre betyg än killar i skolan) beror på och hur det är att vara kille i skolan idag. Det ska bli kul!
Hittade en rolig bok i vår bokhylla hemma (vafan gör den där!?) när jag letade efter bra toaläsning. Såhär såg framsidan ut:
Så jag började läsa. Allt var trams. Hela sista kapitlet handlade om varför (alla) kvinnor vill köpa skor. Och däremellan var det tips på hur en kan bli attraktiv på den heterosexuella marknaden (inkluderat ett testa-dig-själv där en skulle analysera om ens midje- och bröstmått va nåt att ha). För män var det tips som va snygg, ha humor, va framgångsrik typ. Och för kvinnor - nästan bara kring utseende.
OCH SICKET JÄVLA TRAMSANDE!
Tydligen är anledningen till att platta magar (på kvinnor) ses som attraktivt att vi då inte ser gravida ut, vilket lockar män att vilja spruta in sin framtida avkomma i oss...typ. Amen asså ni glömde förklara varför skönhetsidealet för inte alltför länge sen va att vara tjock/kurvig?
Mican har förstört mej. Jag hade ett alldeles perfekt lagom liv. Jag tyckte om de flesta och de flesta tyckte om mig. Jag var nöjd med min tillvaro. Sen blev Mican genushäxa och började blogga. Och jag var dum nog att börja läsa.
Nu kan jag inte se på film, gå förbi barn eller träffa grabbgänget utan att bli lite sådär smått irriterad. Eller vem försöker jag lura...jag blir jävligt irriterad. På massa småsaker. På hur föräldrar klär och bemöter sina barn. På att 50% av filmerna inte innehåller minst två kvinnor som talar med varandra om annat än män. På hur många gånger jag hör ordet 'fin' bland fotbollstjejerna jag tränar. Och när man tar upp det till diskussion förstår inte annat folk. "Varför göra en grej av det? Både killar och tjejer gillar att se killar på film, so what?" "Du går ju bara och letar fel i allt du ser!" "Hen är ju ett jävla dumt ord, varför skulle man vilja ta bort han och hon?!" "Alla tjejer kommer ha utseendefixering och må dåligt i tonåren, så är det bara." Och jag blir så förbannad på alla misstolkningar och att ingen ser nåt jävla samband mellan alla 'småsaker' och det stora hela.
Så jag blir arg. Säger emot. Klär ner mig för att bryta normer. Ska döpa mitt framtida barn till nåt könsneutralt. Skriver hen i jobbmail.
Va en kille som skrev i suveräna fb-gruppen Varför apor aldrig bär rosa klänning och berättade hur han ofrivilligt tror sig ha skrämt två tonårstjejer när han va ute och joggade i en park.
Och då kom jag verkligen till insikt om hur våldtäktskulturen inte bara drabbar tjejer. För fan va jobbigt att va en schysst snubbe som bara minds his own business och ändå veta att en, bara genom att va man, kan få tjejer att känna sig hotade.
Andra killar berättade att dom brukade prata i telefon högt och avväpnande, skynda sig förbi tjejen framför så att det snabbt går över, försöka gå på andra sidan vägen etc.
Så, vad jag egentligen undrar är:
Grabbar, blir tjejer rädda för er ibland? Hur hanterar ni det isåfall?
Och så min killes svar på frågan "Har du nånsin skrämt nån tjej, bara av att va kille liksom?" - Nämen jag tror inte jag gör det. Jag ser för snäll ut är, liksom Kalles kaviar, inte så jävla läskigt. [Han är alltså lik snubben på Kalles kaviar haha]
Jorå. Typ alla filmer jag kollar på så kan jag räkna ut vad som kommer hända framöver, vem som är skurken, hur det kommer sluta. Undantaget dom med lite twist och dubbeltwist som typ Shutter Island och sånt.
Romantiska komedier går extra lätt men det är fan bara för att alla går efter exakt samma koncept. Halvkass situation i början (singel snubbe/tjej), som börjar bli lite bättre (träffar nån), sen blir det askasst och dom bråkar/separerar fast allt bara är missförstånd och sen till slut hittar dom tillbaka till kärleken (gärna på en flygplats eller i en kyrka).
Så, antingen har jag ett sjätte sinne eller så är dom flesta regissörer fett dåliga på nyskapande.
Jag stör mej på när folk säger att feminismen handlar om att göra det bättre för både män och kvinnor.
För om jag inte grovt missuppfattat hela rörelsen så syftar den just till att skydda/förbättra KVINNORS rättigheter, inte mäns. Den utgår från att kvinnor på ett strukturellt plan, i hela jävla världen, har en underordnad ställning - som tar sig uttryck på olika sätt och i olika grad beroende på land. Sen kan ju vissa grejer bli bättre för män på köpet men just ur en feministisk synvinkel är det ju sekundärt. Fokus ska ligga på kvinnor.
Jag tror att det är detta som stör många antifeminister och inte-feminister, att låtsas som om rörelsen jobbar för att båda könen ska få det bättre när det i grunden handlar om att göra det bättre för kvinnor. Eller, va säger ni själva?
Jag erkänner hellre att ja, feminism handlar om att stärka kvinnor. Men det behöver ju inte utesluta att jag vill göra det bättre för män också, bara att då skulle jag inte kalla det feminism. Det ena utesluter inte det andra. Att vara pro-women är inte detsamma som att vara anti-men.
Det är en hel jävla gegga av analysverktyg jag använder när jag vill göra världen bättre, feminismen är en viktig del men absolut inte tillräcklig. Jag vill kalla mig människa-som-människa-kämpe.
Bechdel-testet handlar asså om att se om kvinnor får tillräckligt plats i en film, och om de porträtteras stereotypiskt eller nytänkande. För att klara testet måste det finnas två namngivna kvinnor, som talar med varann, om nåt annat än män.
Hanna på Genusfolket har kommit på ett omvänt bechdel-test, som alltså gäller män och kopplas till de stereotypa förväntningarna som finns på män (särskilt i film):
- Två manliga karaktärer - Som väljer att inte osjälviskt offra sig för att beskydda någon annan - Utan att tappa publikens sympatier
Eller, för att fokusera på en annan negativ könsstereotyp, varför inte:
- Två namngivna manliga karaktärer - Som inte styrs av sin penis hela filmen
Standard - den starke mannen som skyddar kvinnan (den svaga)
Fan va jag ska börja göra det omvända testet! Känner på mig att få filmer kan passera båda testerna.
är så sjukt jävla överskattat. Tycker jag. Jag skriver gärna dej och mej och e och asså för varför inte? Ni fattar va jag menar, och det blir inte en så skitnödig stämning över det hela. När jag mejlar och smsar och sånt skriver jag slarvigt (men inte när jag typ söker jobb och sånt då). För att jag vill göra lite uppror mot den lite allmänt rådande uppfattningen att det är viktigt att stava rätt.
Jag kan stava rätt. Säkert bättre än dom flesta av er (jamen ni vet ju att jag e självgod). Är den där som alla vill få texten rättad av för jag värsta grammatikdrottningen. Men jag vill inte. Ba för att jävlas!
Va tycker du? Är det viktigt att skriva grammatiskt korrekt?
Typ när nån ifrågasätter dej på ett helt irrelevant sätt. Typ uttalar sig om hur du borde se ut. Vad hen tycker du borde engagera dig i. Hur hens personliga preferenser ser ut. Då känner jag ba: fuck off. Och säger det också, fast kanske inte med dom exakta orden. Utan mer: "Varför skulle jag bry mej om va du tycker? Så jävla viktig e du inte". När jag vågar.
Lyssnade nyss på Cissi Wallin (skön brud) i radio1, gammalt program från kvinnodagen. Och så fick folk ringa in och säga sina åsikter om vad som är kvinnligt/okvinnligt. Och asså en del människor. Så jävla korkade.
Särskilt dom som tror att deras egna personliga upplevelser har tyngre bevisbörda än statistik. Haha, as if. Asså ja, vi ska va kritiska till statistik om det går emot vår världsbild. Men vi måste också vara kritiska mot vår egen världsbild.
Att vara intellektuell (för mig) är att ständigt vilja ifrågasätta sig själv och sin världsbild. Att hela tiden vara öppen för att ändra ståndpunkt (om vettiga argument framkommer som omkullkastar ens tidigare kunskap). Det strävar jag efter.
Det va 2 snubbar som ringde in och sa bra grejer, tycker jag. Den ena snackade om att vi fostras in i könsroller genom media och samhället och blabla ni vet hela falangen jag tror på. Den andra snackade om genetiska olikheter och ville inte kalla sig feminist - ändå diggade jag honom. Vet ni varför? För att han ville förstå, han ville vidga sina vyer. Han lyssnade på Cissis argument och erkände att han inte visst tillräckligt och hur dåligt det va - och kom fram till slutsatsen att vi måste prata mer om såna frågor så att alla tillslut fattar.
Ojojojojoj. På lördag bär det av. Och inte varsomhelst, utan till Thailand! Tjooohoo!!! Jag tänker bli uberbrun och köpa sketamycket snygga grejjor. Lyxans :) Har ju dock inte packat allt än, men det mesta. Tror nog jag hinner.
Imorrn kommer N hit. Vad kuuul! Och så ska jag vaxa benen. Hoppas på inte alltför mycket AJ. Men kommer inte orka raka benen varje dag i Tajlandet, så det är bara bita ihop. Skojj :)
Men även på den tiden ful-posade jag på bilder ;)
Var inne och kollade på min gamla (personliga) blogg som jag skrev 2006-2007 typ. Lite skillnad på inläggen då och nu, kan jag lugnt säga. Då handlade det mest om kläder och fotbollsmatcher och min klantighet (va väldigt klantig förr).
Och så hade jag en lite annan syn på livet. Inte sån analyserande och kritisk förmåga. Reflekterade INTE över skönhetsidealen så värst mycket va. Och shoppa shoppa shoppa älskade jag (det va innan jag började på Globala gymnasiet och blev kritisk till konsumtionshetsen).
Könsfascisterna är inne i definitionsfrågan och tallar igen, går in och pillar, styr och domderar över vad som är vad så att vi andra förvirrade kan få lära oss ett och annat. Så vi inte gör fel.
Isabella är inte någon särskild företrädare i den här frågan. Hon är bara ett exempel på alla som har det här sättet att tänka. Jag tror inte de personerna ser sig som könsfascister. Jag tror att de gärna målar upp bilden av andra människor, människor som själva väljer sin egen definition på kön, som de som försöker styra över hur folk ska se ut och presentera sitt kön. Det är the oldest trick in the book, att få andra att framstå som rigida och inskränkta, att bara ha ett sätt att tänka för att själv kunna presentera en enkel, fri väg.
Men vad är det könsfascisterna faktiskt gör? De tar sig rätten att definiera ditt kön åt dig. De tar sig tolkningsföreträde och de kan säga till dig vad du är och inte är, med deras egna identitet som utgångspunkt. De tar sin identitet som en mall för hur alla andra människor ska uppleva sig och vilja presentera sig. De talar om för dig att har du en sådan här kropp, eller klär dig i det där plagget, har det där kroppsspråket eller har den där frisyren så är du inte den du är längre. Det är inte du som bestämmer, det är de.
Ironiskt att detta alltid kommer från "liberala" personer som till exempel Isabella som i egenskap av moderat har frihet som sitt högst värderade slagord. Deras tankesätt är dock så präglat av normativitet och rigida påhittade könbinärer att de inte kan hålla i sig i den här frågan, reflexen är att trycka dig tillbaka på din plats tar över och vips så har de råkat avslöja sig, igen. Det är viktigt att kalla saker vid dess rätta namn. Personer som tror att de äger ditt sätt att definiera dig och uttrycka dig är könsfascister. Låt dem veta.
Vad blir konsekvenserna av onödigt moraliserande? Människor döms ut. Hånas. Begränsas.
Vad är onödigt moraliserande?
Onödigt moraliserande är min definition av att människor etablerar tankar om fenomen som rätt eller fel - oavsett konsekvenserna av fenomenet. Det blir alltså inte situatuonsbundet eller varierande från individ till individ, utan dessa människor säger sig veta vad som är moraliskt rätt och fel oavsett.
Vanliga exempel på : Det är fel att ljuga. Det är fel stjäla. Det är fel att ha sex innan äktenskap. Det är fel att ha kepsen på i matsalen. Det är fel med stora åldersskillnader i förhållanden.
Problemet är ju att det inte går att säga att nåt alltid är rätt (bättre) eller alltid är fel (sämre). Ibland kan det ge mest bra konsekvenser att ljuga (för att inte vara elak kanske) och ibland kan det ge mest bra konsekvenser att stjäla (annars kanske någon dör typ). Det kan variera från situation till situation och se olika ut för olika individer. För en kvinna kan det va asnajs att ha sex med en ny kille varje dag, medan det för en annan skulle va fett obehagligt.
Varför i helvete kan inte ungarna få ha keps i matsalen? Who the fuck cares liksom? Bara för att du tycker det ser otrevligt ut så betyder det inte att det ÄR otrevligt. Jobba med dina egna fördomar istället för att döma andra.
Mitt motto: Gör vad du vill så länge du inte skadar andra (eller dej själv i vissa fall).
För vem är jag att bestämma vad som är rätt eller fel för andra? Hur kan jag ha grundregler om vad som är rätt och fel, och försöka få andra att agera så?
Nej jag tycker inte att det går att säga att nåt alltid är fel, inte ens mord. Det går inte att säga att det alltid är fel om en 15-åring är tillsammans med en 40-åring. Det går att resonera sig fram till att det lätt kan bli/vara fel (tex pga ojämna maktförhållanden) och komma fram till att jag tycker det är fel tillsist - men jag vill aldrig aldrig aldrig säga att något är fel utan att noggrant tänka över vad just den situationen kan innebära och vilka konsekvenser den kan få för människor.
Det är fan på tiden att Sverige börjar prioritera sina egna medborgare. Det är svenskars skattepengar och borde därför gå till SVENSKAR och inte asiater. Vi kan inte bry oss om alla, vi måste faktiskt fokusera på vårt eget land. Jaja det låter provocerande, men alla har ju sina egna närmast!
Jag vet en kompis farmor som dog för att för att hon inte fick bra medicin, vilket hon skulle ha fått om vi bara satsat mer pengar på VÅRA EGNA och inte på dom i andra länder!
Aldrig hört det förr. Men såg det i nåns kommentar, tyckte det va najs och vill anamma det.
Könsfascist = människor som provoceras av genustänk och skriker ut att killar ska va killar och tjejer ska vara tjejer. Människor som tar sig rätten att definiera vad könet betyder, inte bara för dem själva utan också för andra. Tjejer ska vara si, killar ska vara så.
Osminkad, orakad, oförskämt självgod feminist med rebelliska avsikter. Sjukt vänster & extremt normkritisk. Älskar att vara ful och hatar onödigt moraliserande.
Beundrarbrev till [email protected]
