moralfjant

Lady Dahmer skriver om naturlig skönhet och en del människor går helt i taket när dom hör nån uttrycka sig om att vissa är snyggare än andra. Liksom, så är det bara. Get over it.

Jag kan bli lite trött på den här ”alla är vackra”-ideologin som många förespråkar. Som alltid ska påpeka att skönhet är subjektivt och du duger som du är och jadajada.

FÖR ALLA ÄR INTE VACKRA! Inte enligt normerna iallafall. En del människor är fula i de flestas ögon, må det så vara pga socialt konstruerade skönhetsideal eller nån biologisk symmetrigrej. Detta betyder dock inte att dessa personer är fula för alla, nej absolut inte, för någon kan dom vara vackrast i världen (på det sättet är det ju subjektivt).

Vad ”alla är fina”-resonerandet leder till är att det inte blir okej att vara ful. Att vara ful (i de flestas ögon) behöver ju faktiskt inte vara nåt farligt OM vi nån gång kunde få stopp på idén om att utseende (särskilt kvinnors) är viktigt för framgång i livet. Tänk om en kunde få vara ful och ba helt nöjd med det?

Kanske är du som läser en sån som brukar dra till med att ”alla människor är vackra!”. Men tänk dig fan för. För genom att säga det så antyder du även att det är viktigt att vara vacker. Att det är oacceptabelt att vara ful.

En del människor är fula, en del är skitsnygga. Vi kommer ingenvart genom att blunda för detta och mässa om hur fiiiina vi alla är. Det vi måste göra är att se till att utseende inte ska vara så relevant, att det inte ska vara så jävla viktigt att va snygg. Typ låta bli att kommentera andras utseenden hela tiden. Sluta berömma ungar för hur dom ser ut. Såna grejer.

Jag vill komma till den punkt där människor ska kunna se sig i spegeln och nöjt konstatera att dom är rätt fula. Utan att må dåligt över det.