moralfjant

Jag är så ofantligt jävla trött på föraktet för "extrema" aktioner. Hela den här idén om att det är så himla viktigt att förändra med tillåtna medel. Typ att vi borde skriva debattartiklar, demonstera med plakat och fråga snällt istället för att slita ner affischer, kasta tårtor och kedja fast oss vid oljefartyg. 

 

Asså vafan. Om det nu är själva samhällsstrukturen jag motsätter mig, så kan jag knappast förändra det enbart genom att gå via dom accepterade medlen. Att säga att folk ska sluta med brottsliga aktioner är som att säga att folk bara får engagera sig på förtryckarnas villkor. Jag vägrar ställa upp på det.

 

Och nej, jag menar inte att alla aktioner är okej. Det är inte okej att mörda, misshandla eller typ bränna ner personers hus. Visst kan målen helga medlen men inte i vilken usträckning som helst liksom.

 

Det jag menar är att om spelets regler är fel så är det inget fel i att fuska. För inte tycker ni väl på allvar att Pussy Riot gör fel? Eller? Tycker ni också att Robin Hood gjorde fel som stal från de rika för att ge till de fattiga? Och kvinnor som genom historien brutit mot regler och typ sprungit i ett marathonlopp fast dom inte fick, var dom odemokratiska? Var det fel att gömma judar under förintelsen för att det inte var tillåtet? Ni fattar grejen.

 

Eller ni kanske tycker att det svenska samhället idag är helt perfekt, så det går inte att jämföra "vålds"-aktioner idag med Robin Hoods stölder? Isåfall så lider ni väl, som majoriteten, av blindhet inför den struktur ni lever i. Hoppas ni kan öppna ögonen snart. 

 

Människor som klottrar sexism på reklamaffischer, klär statyer i rosa, skriker er hesa på allmän plats, kedjar fast er själva i regnskogen, kastar tårtor - TACK. Tack för att ni står upp emot förtryck med risk för ert eget välbefinnande. Ni är så jävla modiga, jag önskar jag vågade vara mer som ni.