moralfjant

Idag är första dagen på EU:s planerade hetsjakt av papperslösa människor. Denna åtgärd är inte bara fascistisk genom att beräkna människovärde efter ekonomisk lönsamhet (de fattiga får inte komma hit och förpesta vår tillvaro, de kostar pengar!) utan dessutom rasistisk eftersom rasifierade blir avkrävda ID-kontroll av poliser - enbart pga sitt yttre. 

Egentligen är det olagligt att stoppa människor pga hur de ser ut. Men det skiter ju många svin (poliser) i. Det borde vara olagligt att jaga människor överhuvudtaget, oavsett om de har ID-handlingar eller inte. Hur fan kan en människa, vars enda "brott" är att vara fattig och utsatt, behandlas som ett hot?

Ingen människa är illegal. När ska det synsättet bli verklighet?

Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva om den här sjuka grejen. Alltså det är verkligen så skevt att jag knappt kan tro att det är sant. VI MÅSTE TA STÄLLNING EMOT DESSA UPPREPADE KRÄNKNINGAR AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER! 

Varna alla ni ser för Mos Maiorum. Skriv ut den här lappen och dela ut till personer som ber om pengar, t.ex. 

Jag kräks lite i munnen varje gång Den Heliga Tvåsamheten hyllas. Varje sång i stil med "You are my one and only", "You're all I need" och "I will always love you". Varje artikel som handlar om hur du får ditt äktenskap/förhållande att vara länge och typ frodas. Varje diskussion som handlar om hur fel det är med "otrohet".

 

Hela jävla tiden så befästs denna bisarra idé om att RIKTIG KÄRLEK är att totalt ge sig hän en annan person (helst av motsatt kön) och låta sitt liv styras av detta monogama förhållande. Jomen visst att en får ha intressen och typ andra vänner, men det får inte gå ut över den magnifika, unika, heliga monogama relationen.

Vi lär oss att vi ska hitta vår själsfrände (bara en, så välj noga!) och att denna person ska "vara vårt allt", dvs kunna uppfylla alla våra behov här i livet. Att vår kärlek till varandra ska vara starkare än något annat band i livet, och att den kan överkomma alla hinder. Att just vår kärlek till varann, vår relation, är viktigare än allt annat i livet - intressen, vänner osv är bara en sidekick till meningen med livet som är att "bli ett" med en annan individ. Inte förrän en får ungar (för alla måste ju få det) så får en sätta nån annan i främsta rummet. 

 

För bara vi hittar rätt person att älska och "dela vårt liv med", så kommer vi att bli lyckliga och nöjda i alla våra dagar. Cinderella story real life edition. 

 

 

What the actual fuck alltså. Ni hör ju hur knäppt det låter? NEJ DET GÖR NI INTE FÖR NI HAR VÄL OCKSÅ BLIVIT SÅ INDOKTRINERADE I DEN HELIGA TVÅSAMHETEN ATT NI TROR ATT KÄRLEK BARA KOMMER I DEN FORMEN. 

 

Säkert är ni såna som tycker "otrohet" är typ det värsta som finns. Att om en är i en relation så ska en ju faktiskt inte ha intresse av att flirta med andra, kramas med andra, ha sex med andra, åka på weekendresor med andra eller vadfan som helst. Som tycker att exklusivitet är så himla fint."Nu är det VI TVÅ" och då får ingen annan vara med i bilden. Jamen gud vilken mysig idé hörrni, att äga varann.

Det är konstigt egentligen, för det är bara när det gäller romantiska relationer som tvåsamhet är så jävla viktigt. Ingen kommer basha dig för att skaffar ett andra barn ("Men herregud älskar du inte första barn!?") eller ifrågasätta varför du har fler än en vän ("Det kan ju inte vara riktig vänskap om du vill gå på bio med någon annan ibland"). Men så fort relationen klassas som en kärleksrelation (parrelation) så blir exklusiviteten på nåt sätt A och O för att förhållandet ska fungera. Och alla de som inte tror på/trivs i monogama relationer är bara cyniska, egoistiska, kärlekslösa, ständigt otrogna människor som antingen inte är förmögna att känna Riktig Kärlek eller som bara inte hittat Den Rätte ännu (för då minsann, när du väl hittat The One, då kommer du sluta tycka det är kul att ligga runt för en silvrig enhörning kommer kissa sitt exklusivitetskiss på er och det blir magiskt y'all).

BULLSHIT BULLSHIT BULLSHIT!'

Vi kan inte vara varandras allt. Ingen människa kan ensam uppfylla alla behov och önskemål hos en annan. Inget par är så "perfekt" att de är tillräckliga för varandra. För att vara lycklig kommer du behöva annat - vänskapsrelationer, fritidsintressen, kanske rentav ytterligare en (eller flera!) romantiska eller sexuella relationer. 

 

Tvåsamhetsnormen gör människor olyckliga. Herregud bara gissa hur många som kväver en förälskelse för att en "redan är tagen" och som får skuldkänslor över att ha känslor för nån annan och ojar sig för detta i år och dar. Bara gissa hur många som vill ha mer eller mindre sex men som anpassar sig efter sin partner för att hålla relationen vid liv. Eller de som inte finner nöje i att festa när singellivet är slut för nåde den som ens kollar flirtigt på nån snygging på krogen. 

För vet du en sak? Kärlek behöver inte begränsas. Om du älskar en personer och sedan blir kär i ännu en, så betyder det inte att den kärlek du ger är mindre värdefull, mindre äkta. Det betyder heller inte att du måste välja pga nån konstig regel om att en bara får ha en relation i taget.

Och du som ba "Jamen jag trivs faktiskt jättebra med min kärlek, hen är min själsfrände och bästa vän och all I need, och jag skulle aldrig vilja vara med någon annan!" - good for you. Kör hårt i den relationen, hoppas ni får det asnajs. Men kanske så ska du fundera på om det verkligen inte finns minsta lilla risk att du känner så bara för att du blivit itutad att det är så en ska känna? Att du egentligen saknar något, men intalar dig att ingen kan få allt istället för att ifrågasätta tvåsamheten?

 

Jag stör mig på den här inställningen om att ett neutralt förhållningssätt är att föredra, och att en alltid ska nyansera precis alla frågor och ta upp miljontals olika infallsvinklar innan en "tar ställning". 

Ja alltså, har du som mål att typ vinna en "Bärare av bästa åsikterna ever"-tävling så kan du ju ägna hela livet åt att filosofera, och fokusera på dig själv och dina egna tankar i nåt slags självuppfyllande-anda. Å ena sidan å andra sidan å sjuttonde sidan. 

 

Senast stötte jag på detta i en debatt om Pippi-grejen (suck, att det ens ska behöva debatteras). Nån som "tycker båda sidor har poänger" och "inte vill vara för tidig med att säga vad som är rätt eller fel". Det handlar alltså om barnböcker/barnfilmer som normaliserar rasism. Som SKADAR barn.

Vardagsrasismen delade en status på fb om hur det skadar.

Pippis "tjingtjong" betydde för en vän att hon absolut ville få operera sina ögon, så hon kunde se "rätt" ut. Ska små barn verkligen behöva fundera över skönhetsoperationer på grund av en barnfilm?

Pippis pappas position bidrog starkt till att barn runt mig tyckte att n-ordet var helt ok att använda, och att det var rimligt att kräva att jag skulle passa upp på dem så som Pippis pappa blev uppassad på sin ö.

Och den här personen insåg att det absolut kunde skada svarta barn, men tyckte ändå att en borde fundera på vad klippande i gamla verk gör för den konstnärliga friheten. Att sådan ängslan kunde hindra. Hon tog absolut inte ställning för att det skulle vara kvar utan ville bara "vrida och vända på frågan", som om det handlade om typ ett matematiskt problem och inte en konkret kränkning (och ett tydligt symtom på strukturell rasism).

 

Att ens ta upp frågan för debatt, som om det faktiskt kunde vara okej att kränka rasifierade i barnmedia av någon sjuk anledning, är ju bara helt bisarrt. Men det blir ofta såhär för människor som gärna vill förhålla sig neutrala och kunna ta en bekväm position där en kan "se fördelar och nackdelar med båda sidor" - de är beredda att offra (andra, för de tillhör aldrig själva den utsatta grupp vars rättigheter de diskuterar) människors välmående för Den Goda Debattens skull. Och förstås så förstår de inte själva att de faktiskt indirekt bidrar till att kränkningarna fortsätter, genom att inte ta ställning emot t.ex rasism i Pippiböckerna. Nej hujedamig om någon skulle anklaga dem för att normalisera rasism, de bara nyanserar lite. 

 

USCH! 

 

Och dessutom: vad innebär det att ta ställning för eller emot något? Ingen-fucking-ting, om du inte GÖR något av ditt ställningstagande. Sitt hemma på kammaren och ha hur fina åsikter du vill, men det hjälper inte nån.