moralfjant

Åh, denna debatt om hat inom de feministiska kretsarna. Feminister som bashar feminister. Jag vill säga något om det. 

Begreppet intersektionalitet har ju blitt ett modeord och alla vill vara ultimata normkritiker som ser hur alla förtryck samverkar men dom flesta failar. Dom flesta fattar inte hur kvinnohat märks i samhället + hur rasism genomsyrar typ allt + hur en binär syn på kön exkluderar + hur funkofobi kan ta sig uttryck + + + + + + + osv osv osv, ni fattar.  Det är svårt att ens förstå det förtryck som drabbar en själv och ännu svårare att förstå (kan en ens fullt förstå?) förtryck som drabbar andra.

Feminismen genomsyras av ett cisigt vitt hetero perspektiv.  Vita/cis/hetero/medelklass, ja överlag normföljandekvinnor, är dom som hörs mest inom feminismen och det är utifrån deras (vårt) perspektiv som den mesta feministiska kampen bedrivs. Det är fett jävla skevt.

Folk försöker att vara inkluderande men när en inte fattar på vilka grunder de olika förtrycken vilar och hur dom tar sig uttryck och  sånt så är det lätt hänt att en bekräftar skeva normer och faktiskt även gör och säger kränkande saker. Utan att mena det. Utan att förstå att det ens är kränkande. (Och ja självklart finns en maktaspekt med i det hela och vissa kränker med flit men låt oss återkomma till det en annan gång).

Så feminister som säger sig (vilja) vara intersektionella och kämpa för  t.ex rasifierade och transpersoner bidrar istället ofta till att förtrycket mot dessa grupper upprätthålls.  Beter sig alltså kränkande och förtryckande. Inte för att vara elaka, utan för att samhället är uppbyggt kring många skeva normer och en internaliserar dom här normerna.

Och vad händer när en uttalad feminist säger nåt rasistiskt/transfobiskt/funkofobt/sexistiskt? HELL BREAKS LOOSE. Jävlar vad skit hen får. Det är personangrepp, hot, hat, uppmaningar att bojkotta hen, folk som skriver till hens arbetsgivare, skitsnack i offentliga forum osv. Drev. Mobbningsdrev.

Och folk försvarar det med: Hen kränkte mig och jag måste få slå tillbaka (sparka uppåt), det är aldrig fel att reagera på förtryck och kritisera förtryckare! Det spelar inte riktigt någon roll om Satans Avkomma (ja, så har folk sagt for real om en feminist som felat) ber om ursäkt eller inte, för ursäkten är inte genuin bestäms det.

Och jag ska ta ett exempel där jag själv är den ”underprivilegierade” nu så att inte hela mitt inlägg kan fösas åt sidan med argumenten att jag inte fattar för att jag inte blir kränkt själv (att jag inte har tolkningsföreträde).

Tänk er en feminstisk snubbe som gör en ny variant av ”regler för att dejta min dotter” . Och skriver typ ”du ska tycka det är självklart att städa ert gemensamma hem” osv. Han har ju helt missat det problematiska i att pappor ens förväntas bestämma över vem dottern (men aldrig sonen) dejtar. Och han bör få kritik för det. Och såhär bör han reagera på kritiken.  Det är tillochmed okej att snacka skit om honom bakom stängda dörrar och kalla honom för rövhål (när han inte hör). Det är okej att ge saklig kritik och det är okej att bli upprörd och tycka att han är den skevaste människan ever. Kanske tillochmed, om han fortsätter insistera på att han inte gjort något fel, skriva att han borde skärpa sig och sluta vara ett jävla rövhål. 

Vad som inte är okej – ATT FUCKING UTMÅLA HONOM SOM VÄRLDENS SUPERSKURK SOM BORDE DÖ FÖR ATT DOTTERN SKA FÅ EN BÄTTRE UPPVÄXT, SKRIVA HOTELSER OCH ÖVERDRIVET KRÄNKANDE ORD TILL HONOM ELLER OFFENTLIGT SÅ ALLA KAN SE, ATT FORTSÄTTA LASSA KRITIK EFTER EN URSÄKT, ATT HÖGLJUTT ÖNSKA HONOM OND BRÅD DÖD.

För vet ni vad? Tryck på play-knappet i klippet.

Det är orimligt. Det är orimligt att kräva så mycket av en annan person, även om hen gjort något jävligt skevt. För vet du? Det skulle lika gärna kunnat vara du som gjorde nåt dumt, sa något skevt. Om inte nu så för tre år sen.

Jag vet iallafall att det skulle kunna varit jag. Om inte nu så för tre år sen.  Och hade jag blivit så skoningslöst kritiserad som jag sett att andra blivit så hade jag haft svårt att resa mig igen, att fortsätta kämpa mot samma mål som de människor som vill mig illa. Människor som jag aldrig velat illa. Och jag hade kanske inte förstått kritiken (för eftersom jag sa nåt så skevt så var min analys uppenbarligen bristande) men jag hade nog försökt be om ursäkt ändå för jag ville ju aldrig såra någon. Och då hade folk fortsatt att överösa mig med hat eftersom jag ”tydligen inte förstått problematiken i det jag gjort” och sagt att min ursäkt inte var äkta eftersom jag bara bad om ursäkt för att andra blivit sårade. Kanske hade de sagt att jag bara bad om ursäkt för att rädda mitt rykte, att jag inte menade det. Och det hade inte spelat någon roll vad jag sa efter det, för de hade redan bestämt sig för att jag var OND.

Men men, ni som tycker att det aldrig är fel att sparka mot de ”privilegierade”, ni hade nog ändå tyckt att det var bra om jag inte ville vara del i kampen längre. För hos er välkomnas bara dom som aktivistat sig i massor av år och lärt sig alla begrepp och är extremt socialt kompetenta och bemästrar alla analyser och aldrig ifrågasätter när en inte förstår utan bara litar blint på någon annans analys för den har väl visst tolkningsföreträde.

Jag köper det inte. Jag accepterar inte det resonemanget. Att det är okej att sparka hur jävla hårt som helst på någon för att den gjort nåt förtryckande, även om hen redan ramlat och blöder från huvudet. Även om hen fäktar vilt med armarna för att skydda sig mot slagen som aldrig slutar komma.

Men ja, det finns gråzoner i det här så försök snälla inte vrida det till sin spets och kom med jämförelser om hur jag inte skulle tycka det var okej att hata Hitler eller nåt sånt. För det är inte samma grej. Försök se skillnaden på någon som initierar massmord och någon som drar ett sexistiskt skämt eller klär ut sig till afrikan eller skriver att killar inte har mens.

Vilka är ni, dom här supersnällasilversmarta personerna egentligen? Ni som aldrig gör eller gjort fel? Kan inte ni kasta första stenen då? Jag tror ändå inte ni finns, så jag vågar faktiskt ställa mig i skottgluggen.