moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Jag vill ingen illa

Kategori: Sån är jag

Jag är jävligt öppen med att jag inte tycker alla människor är lika mycket värda (typ en seriemördare är mindre värd än Moder Theresa liksom) och vissa stunder så tänker jag att vissa människor ba borde döööö eller torteras så dom skärper till sig. 
 
Men sen så ba upphör hatet och viljan att förstå tar vid. Och så kanske jag förstår, eller så gör jag inte det och fortsätter ogilla personen. Fast utan att vilja hen nåt illa. Liksom jag typ avskyr Jimmie Åkesson och tycker det vore asnajs om han slutade sprida sina människohatiska och dödliga åsikter men önskar honom ändå ett bra och tryggt liv. Jag vet, det är fett sjukt egentligen.
 
Jag hoppas att mina meningsmotståndare och t.o.m dom som hatar mig (typ på flashback) kommer att leva lyckliga friska liv med mycket glädje. Asså jag avskyr ju dom och vill gärna slippa se dom men önskar dom inget ont ändå. Är ju dessutom av den läran att jag tror att lyckliga människor ofta beter sig bättre mot sina medmänniskor (även om det såklart finns ruttna ägg även bland dom). 
 
Jag tycker det är så jävla komiskt när folk påstår att jag vill skada andra. Asså du får nog leta länge efter en person som bryr sig lika mycket om människor som jag gör (och är lika självgod hehe). Därav inte sagt att jag alltid kommer att vara trevlig mot alla, värdesätter ju mitt fuck-off kapital. Men även dom jag är otrevlig mot bryr jag mig om, knäppt nog. Inte så att jag skulle dö för dom, men tillräckligt mycket för att vilja dom väl.
 
Men nån gräns har det såklart. Säg att det va en människa som typ verkligen skadade mig eller nån annan (typ hotade, misshandlade osv) och det hela inte upphörde, klart jag skulle bli lättad om hen blev påkörd eller nåt. Så jävla helgonlik är jag inte.

Det här önskar jag mig i present!

Kategori: Sån är jag

Jag fyller år om typ två veckor. I sann kapitalistisk (hyckleri) anda tänkte jag lägga upp min önskelista. Egentligen är jag inte så mycket för presenter, men en del vill verkligen ge nåt och då är det bäst att jag ger rimliga förslag. Vill ju inte riskera att få typ smycken eller nån jävla ansiktsvård typ. 
 
Utan inbördes ordning:
 
 
 
 
 
 
 
 
4. TE! Grönt te, herbal tea, rooibos, eller andra kul smaker. Älskar te. 
 
5. Stooooora tekoppar i härliga färger! Behöver två till, typ. 
 
6. Choklad. Mörk. Mmm. 
 
7. "Ekologiskt" schampoo och balsam. Och duschtvål. Och skrubb.
 
8. Presentkort på massage. 
 
9. Den här boken.  Att skicka runt bland mina nära & kära så att dom fattar grejen nångång.
 
 
 
 
 
 
 
 

På ett år har jag gått från inte-feminist till radikalfeminist

Kategori: Feminism och genus

Det är helt sjukt. För lite mer än ett år sen var jag inte riktigt säker på om jag verkligen kunde kalla mig feminist. Jag ville ju jobba för att både män och kvinnor ska ha det bra. Och det vill jag ju fortfarande, men skillnaden är att jag nu faktiskt kan se konkreta exempel på att kvinnor förtrycks. Inte bara på att könsrollerna får negativa biverkningar för båda könen alltså, som jag tänkte förut, utan att kvinnor i detta samhälle är utsatta för ett systematiskt förtryck.
 
Jag har lärt mig att lyfta blicken från individer till strukturer. Insett att individers val inte är så fria som många vill påstå, och att en måste sätta saker i ett större perspektiv för att kunna förstå helheten. Det räcker inte med att raljera om att "vi ska behanda alla som individer" och låta barnen leka med alla leksaker - vi måste förstå dom ojämställda strukturerna i samhället. Vi måste förstå vad som ligger bakom att flickor och pojkar behandlas olika för att kunna motverka det. Och det kommer att krävas en del strukturella åtgärder för att få bukt med det - typ kvotering.
 
Nu är mitt viktigaste slagord DET PERSONLIGA ÄR POLITISKT! 
 
 
 
 

Micans inredningstips

Kategori: Sån är jag

1. Du har en ful TV-hörna. Med en tråkig ful bajsig högtalare som ändå inte används men som du inte orkar göra dig av med.
 
 
 
2. Du sätter en fin gammal lampskärm på högtalaren. Voilá! Genast mycket mer ombonat!
 
 
 
Jag är just nu i färd med att inreda om i lägenheten, mest småpyssel. Älskar det! Så ni kanske får se fler grejer, jag kan ju bli alldeles till mig av materiell lycka ibland (hycklar lite med min kapitalism-kritik).

Jag är social men trivs inte bland människor

Kategori: Sån är jag

Jag har ett litet dilemma vad gäller vänskap, relationer och umgänge. Å ena sidan gillar jag inte att vara ensam, jag tycker om att ha folk omkring mig. Å andra sidan vantrivs jag så otroligt mycket i det accepterade sättet att umgås - ni vet, ett par/gäng som äter middag eller gör nån bestämd aktivitet, småpratar lite om vissa okej ämnen osv. Det finns en slags formalitet, även om en träffat personen/personerna ifråga ganska många gånger. En slags mall en förväntas följa - vad en ska göra för aktivitet, hur en får bete sig, hur ofta en bör höra av sig m.m.
 
Jag trivs inte så bra i såna vänskapsrelationer. Jag tycker det känns krystat, obekvämt, som om jag måste hålla upp en fasad. Och eftersom det är på det här sättet typ alla människor umgås så tycker jag det är svårt att verkligen hitta relationer som är meningsfulla för mig. 
 
Jag vill ha nåt annat. Nåt jag har med vissa riktigt bra vänner, en känsla av att jag inte behöver prestera varje gång vi ses. Där vi kan träffas en kväll och typ bara utbyta ett par ord med varandra, för vi båda fick väldig lust att läsa nån bra bok istället. Eller där vi spontant bestämmer oss för att gå ut och typ klättra i berg eller åka pulka. 
 
Jag saknar barnslighet, spontanitet, en slags laid-back approach. Är så jävla svårt att finna det i ett samhälle som handlar om att vi konstant ska framhäva oss själva på rätt sätt och prestera prestera prestera,det är klart att det påverkar sättet människor umgås. 

Därför blir jag så himla glad när jag träffar en människa som har den här laid-back approachen. Inget knussel liksom, vi behöver inte följa nån slags relationsmall utan ba gör det vi känner för. Om det nu är att spela spel eller åka ut och titta på får, det spelar mindre roll. Jag blir överlycklig när jag hittar sammanhang där jag själv känner mig bekväm nog att ha en laid-back approach, typ på kollo.
 
Jag är social men trivs inte bland människor. Det är inte för att det är nåt fel på människorna jag umgås med (dom är underbara!) men helt enkelt för att jag inte gillar sättet vi umgås. Blir obekväm av alla måsten och borden.
 
Nån som känner igen sig?
 
 

Vad feminismen betyder för mig

Kategori: Sån är jag

Jag har aldrig riktigt trivts i rollen som jag förväntas ta. Aldrig kunnat vara tjej på rätt sätt. Alltid varit konstig, annorlunda, alternativ. Fel.

Ett tag var jag nöjd med att definiera mig själv som pojkflicka, för det var ändå lite coolt att vara manlig. Till en viss gräns såklart. Det är inte så konstigt när hela samhället värderar manlighet högre. Kvinnor och kvinnligt klassade egenskaper nedvärderas. Överallt fick jag höra att kvinnor är hysteriska, irrationella, överkänsliga, inte kan hålla sams och dessutom är så jävla bitchiga när dom får mens – sån ville inte jag vara.

Jag kunde flyta på vågen av att det var de andra tjejerna som var överdrivna och töntiga och helt enkelt för tjejiga. Jag var bättre, mer rationell, mindre känslig, mindre utseendefixerad, mindre bitchig. Lite manlig och därav lite bättre.

Och till viss del så hyllades jag för det – för att jag inte var för tjejig och fnissig och fånig och svag som tjejer brukar vara. Men jag straffades också när jag inte var tillräckligt tjejig. När jag lät bli att sminka mig fick jag höra att jag var ful. När jag spelade fotboll med killarna på rasten och blev svettig så var jag äcklig. Okvinnlig, konstig, fel. Fel fel fel.

Jag försökte hela tiden bestämma mig för vem som var fel egentligen. Var det jag, eller de andra tjejerna? De tjejiga tjejerna? Inte förrän jag kom i kontakt med feminismen förstod jag att ingen av oss var fel.

Feminismen ger mig förståelse för hur världen ser ut. Att vi har socialt skapade könsskillnader, tjejer och killar förväntas vara olika fast vi egentligen inte är så olika. Jag förstod att det inte var jag som var konstig, utan det var samhällets sätt att göra skillnad på tjejer och killar som var fel. Jag fick insikt i att vi lever i ett patriarkat, en könsmaktsordning där män och manlighet värderas högre och där män sitter på makten i samhället. Då förstod jag också att mitt förakt för tjejighet och tjejiga tjejer var just ett uttryck av denna könsmaktsordning, där vi alla fostras in i att se manlighet som det rätta och naturliga.

Nu vet jag att jag inte är fel. Frågan är om alla andra också vet att det inte finns ett rätt sätt att vara tjej eller kille på. Att vi lever i en enda stor samhällelig lögn som säger att ditt kön bestämmer vem du är och är du tjej så är du lite sämre.

Feminismen ger mig kraft att känna mig rätt i ett samhälle som säger att jag är fel. Mod att fortsätta kämpa emot förtrycket, att våga ifrågasätta det som andra ser som självklart. Mest av allt håller den mig vid liv – drar upp mig när jag sjunkit ner i den patriarkala gyttjepölen. Ger mig konstgjord andning när jag varit där nere för länge och nästintill drunknat i skiten. Räddar mig.

Någon som har ett jobbförslag till mig?

Kategori: Sån är jag

Hej bästa ni!
 
I januari så blir jag klar med min socionomutbildning (wohooo) och då är det dags att leta jobb. Jag vill verkligen verkligen verkligen hitta ett jobb som jag trivs med (utvecklande för mig) och där jag kan tillföra något. Nån som vet nåt bra för mig?
 
Vad jag vill:
  • Det behöver inte vara heltid, dock minst 50%
  • Arbetstiden kan variera, dock inte enbart kvällar och helger
  • Jag vill gärna jobba med ungdomar, i någon form av stödverksamhet. Exempelvis behandlingshem, eller som fältassistent.
  • Jag tycker det är skitkul med utåtriktat arbete, typ hålla i workshops och fixa aktiviteter
  • Jag vill ha kollegor (inte jobba ensam på ett kontor)
  • Jag vill INTE ha ett stillasittande arbete
  • Jag föredrar att jobba i vardagliga sammanhang och träffa människor på ett avslappnat vis (ej massa jävla tidsbestämda möten hela dagarna)
  • Det får inte vara hårt krav på körkort, jag kommer att få det under våren troligtvis men hinner nog inte innan anställning
 
Vad jag kan:
  • Utbildad socionom
  • Mycket erfarenhet av att jobba med ungdomar (tjejjouren i typ 3 år, fotbollstränare åt tjejlag i typ 5 år, lärarvikarie, färdighetstränare åt killar med psykosociala problem, volontär på kollo för hemmasittande ungdomar)
  • Erfarenhet av stödsamtal (och viss erfarenhet av MI, jobbar på att lära mig ännu mer)
  • Normkritisk (genuspedagogik funkar nice alltså!)
  • Är grym på att knyta sociala kontakter och hålla i workshops och föredrag (och säkert stödgrupper också!)
 
Nåt tips på verksamhet jag borde söka mig till?

Svar på frågestund

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Vilken är den bästa skönlitterära bok du har läst?
HARRY POTTER! HARRY POTTER! VÄNTA SA JAG HARRY POTTER!!!!???? Bästa mysböckerna, den där serien :) Fast om jag måste välja en mer "seriös" bok så blir det nog Tusen strålande solar, den berörde mig mycket!

Vad ska du bli när du blir stor?
Jag är redan stor :D Vill egentligen inte tänka så mycket på vad jag blir, utan jag är ju nånting nu också liksom. Fast skulle gära jobba med ungdomar i behandling kombinerat med nåt pedagogiskt som att typ lära ut genus & sånt till skolpersonal och skolungdomar :)

Hur ser du på strippklubbar och på prostitution?
Jag vill inte att det ska vara tillåtet, säger jag bestämt. Fast jag tycker ändå inte det är en lätt fråga, i och med att jag hatar onödigt moraliserande och avskyr att döma (typ berätta för människor hur dom ska känna) så kan jag absolut förstå att en del trivs med att sälja sex eller strippa. För en del trasar det inte sönder själen. Men tycker ändå att det ska vara förbjudet, dels eftersom (som forskning visar) så många som säljer sex eller strippar mår dåligt. Men också eftersom (som forskning visar) trafficking ökar i länder där det är lagligt att köpa sex.

Tycker det är en vidrig grej att kvinnors kroppar (för ja, det är kvinnor det gäller) ska bli till allmän beskådan och nyttjande som nåt slags personliga uppkåtare. Tror att det påverkar kvinnosynen i "övriga samhället" också. Det gäller förresten även sexistisk reklam.
 
Lyckades du att inte raka benen när du skulle utomlands för ett tag sen? Du skrev aldrig om du lyckades eller inte :( Haha
Haha ja det va ju typ i mars! Jomen jag både lyckades och misslyckades. Gick hårig utan att känna obehag, men ville sen raka benen ändå (pga "kändes bättre" pga "hjärntvättad in i att sandstrand betyder lena ben") så då gjorde jag det.

Var anser du att gränsen går mellan sexuellt explicita texter och rent sexistiska texter?
Oj svår fråga. Alltså, sexistiska blir dom väl när texten handlar om att förtrycka tjejer (för jo det är typ alltid tjejer). Tänker på låtar som handlar om hur killen ska typ knulla sönder henne, fortsätta fastän hon gråter, dra henne i håret osv (typ blurred lines eller girl I wanna make you sweat), dom återspeglar liksom ett förtryck som redan finns i samhället.

Har du några bra tv-serietips? :)
ORANGE IS THE NEW BLACK! Massor av olika kvinnokaraktärer, utspelar sig i ett fängelse. Annars är jag en sucker för fantasy och typ mysiga äventyrsfilmer. Gillar Merlin, Robin Hood & Legend of the seeker.

När du arbetar på kvinnojouren vad säger du då till de tjejer som ringer upp o berättar att de blivit våldtagna? Ger du några tips eller råd hur de ska ta sig igenom det osv?
En tjejjour, vill jag bara rätta :) Och vi chattar, pratar ej i telefon. Jag ger inga råd på det sättet. Lyssnar mest, berättar att det inte var hennes fel & att det är ett brott hon blivit utsatt för som hon kan anmäla om hon vill men hon måste inte det. Uppmanar dom att prata med någon vuxen dom litar på, eller typ kurator om det.

Vad var det som fick dig att vara aktiv i en kvinnojour?
Tjejjour :) Åh typ det gamla vanliga dravlet om att jag vill hjälpa unga tjejer, tonåren är en jobbig tid och jadajada. Sen så var jag ju extra intresserad av utseendehetsen då jag själv hatar den, ville kunna påverka på så sätt. Vill göra skillnad liksom. Typ samma anledning som jag pluggar till socionom :)

Hur bemöter du vardagssexism?
Åh det där är så olika beroende på situation och mitt humör. Ibland orkar jag inte och säger inget. Ofta så visar jag mitt missnöje genom att prata högt och irriterat med personen jag går med om hur tråkigt det är med sexistisk reklam etc. Om det är en människa som säger nåt sexistiskt skit så kan jag ifrågasätta hen, oftast på ett ett schysst "jamen tänk på det här"-sätt men ibland bara genom att håna. Annars är jag ett stort fan av att visa tyst missnöje (typ ifall jag är i en grupp där alla pratar om utseende) och ba se allmänt sur/uttråkad ut av ämnet. Jag tänker att det viktigaste är inte alltid att protestera, men en kan åtminstone försöka se till att inte uppmuntra (genom att typ skratta med, hålla samtalet vid liv etc).
Vilket parti röstar du på och varför?
Ska rösta på vänsterpartiet, ett enkelt beslut för mig. Helt enkelt för att jag är jävligt vänster, och det är det mest vänstervridna riksdagspartiet. Som ju också har en uttalad (vettig) feministisk politik till skillnad från dom andra partierna.
 
Vad tycker du om Sverigedemokaterna?
Det är ett äckligt parti, rasistiskt och kvinnofientligt. Skräms av deras framgångar. Men det är inte så att SD är bärare av allt ond, tycker det är mer intressant att medvetandegöra folk om sexismen (och rasismen) i vardagliga sammanhang, att vi alla är sexister och rasister.
 
Vad gillar du för musik? Och filmer?
Lyssnar inte så mycket på musik faktiskt, föredrar tystnaden :) Men annars gillar jag peppiga låtar och rock. I filmväg så älskar jag fantasy och äventyr (dock EJ action) och lite drama slår aldrig fel heller :) Tänk typ Sagan om Ringen, hungerspelen, samt jobbiga dramafilmer som Lilja 4-ever typ (filmer som känns äkta). Och så är jag kär i Spiderman...
 
Vad tycker och tänker du om Polyamori?
Skrivit om det förut, här hittar du det inlägget.
 

En massa kriminella kvinnor, kan det bli bättre?

Kategori: Sån är jag

Har fastnat i en ny serie nu, Orange is the new black, och den är sååååååå bra! Det jag älskar allra mest med den är nog att den klarar bechdel-testet alla gånger om, och att få se lite andra kvinnoroller än "hej-jag-älskar-shopping-och-letar-efter-den-rätte".
 
Ska se ett avsnitt nu innan jag går och lägger mig :)
 
 

Om jag hatar alla genusmotståndare och icke-feminister?

Kategori: Sån är jag

Kort svar:
NEEEEEEEEJ!
 
Långt svar:
Alltså, om jag skulle avsky alla människor som inte delade mina åsikter så skulle jag vara rätt ensam. Och rätt så dum. 
 
Jag har vänner som sprider träningshets, säger rasistiska saker mest hela tiden, ställer sig helt oförstående till det här med genus och feminism och som jag helt enkelt tycker har idiotiska åsikter. Ändå så fortsätter jag umgås med dom. Varför?
 
För att jag älskar dom! Inte för deras idiotier, utan för att dom är fina människor i övrigt, empatiska, roliga, pålitliga, lojala. Underbara. Ni vet, det går att vara idiotisk men ändå en jävligt trevlig människa. Faktum är att jag tycker om dom flesta människor i min omgivning fastän jag tycker deras värderingar är skadliga och fel. 
 
Huruvida jag tycker om en människa sitter inte i ifall hen intresserar sig för sociala frågor eller kallar sig feminist (även om det underlättar såklart) utan hur vår relation ser ut och hur personen bemöter mig. Sen kanske jag inte skulle kunna umgås med nån som typ promotar ett nytt folkmord, det finns gränser liksom, men lite rasistiska, sexistiska och i övrigt normföljande skeva värderingar väljer jag att stå ut med. 
 
Dudå, har du några sexistiska polare?

Bröstdilemmat

Kategori: Sån är jag

Två konstateranden om mig själv och mina preferenser:
 
1. Jag gillar inte BH. Tycker det är sjukt obehagligt med saker som smiter åt kring böstkorgen överhuvudtaget. Ska va pösigt!
 
2. När det är kallt ute fryser mina bröstvårtor, det gör ont! 
 
Hur fan löser jag det här?

Är du dryg och elitistisk?

Kategori: Sån är jag

Asså jag inser att bara genom att skriva det här inlägget så låter jag dryg och elitistisk i och med att jag kommer att snacka om hur jag har mer kunskap än andra, men så får det va. Hehe.
 
Såhär va. När det gäller frågor kring typ feminism och genus så anser jag mig ha mycket mer kunskap än dom flesta andra i min omgivning. Jag har intresserat mig mer för det, läst mer om det, tänkt mer på det. Dom argument som många har emot är saker jag funderat på massvis med gånger och kan bemöta. Det här gäller förstås inte dom som själva har engagerat sig lika mycket men helt enkelt inte håller med, men nån sån har jag ännu inte träffat. 
 
Mitt "övertag" är alltså att jag förstår hur dom tänker, men dom förstår inte hur jag tänker. Alla deras argument kan jag bemöta med vettigare argument, deras analyser kan jag vidareutveckla. Men jag kan inte få dom att förstå hur jag tänker bara genom att förklara en gång. För det tar tid att sätta sig in i, det kräver energi (och vilja) att lyckas tänka i termer av strukturer och makt och förtryck. Att sätta enskilda händelser i ett sammanhang, att kunna analysera på ett samhälleligt plan, det är inte helt lätt. 
 
Det tog lång tid för mig själv att förstå det som jag ser som självklart idag. Jag provocerades av Lady Dahmer och Arsinoe och andra feminister som var så extrema och radikala och herreguuud vad dom överdriver. För jag fattade verkligen inte vad dom pratade om - vilka jävla maktstrukturer? Alla är vi ju individer! 

Men jag fortsatte läsa och tog till mig av argument och idag förstår jag så mycket mer vad det handlar om. Det tog några år. Och nu är det nästan så att jag glömmer hur det var när jag inte förstod det, glömmer hur tankebanorna gick då. Och då blir det så lätt att fördöma dom människor som inte gjort samma resa som jag, som inte grottat ner sig i ämnet i flera år.
 
Att vara elitistisk och dryg, att håna istället för förklara. Jag vill inte det. Jag vill ge andra möjlighet att göra samma resa som jag gjorde. Så länge dom har vilja att försöka förstå, för annars går det ju inte - och då tar jag mig gärna rätten att håna. 

Jag tror att alla vi som ser oss som pålästa ibland måste tänka oss tillbaka till hur det var när vi själva inte fattade grejen. Att ha den känslan och erfarenheten i minnet när en argumenterar med någon som inte håller med. Att orka förklara en gång till, att tro på att människan framför oss faktiskt vill förstå men inte kan. Inte än. Att det ibland måste få ta tid att processa information som helt omkullkastar den egna världsbilden. 

Jag vill inte leva

Kategori: Sån är jag

Jag vill inte leva i det här samhället. Jag hatar det. Jag avskyr den orättvisa världsordningen. Sexism, rasism, kapitalism. Med mera.
 
Som individ kan jag inte slå mig fri, flytta ut i skogen och forma ett eget samhälle. Det funkar inte så. Jag är fast i systemet och jag försöker kämpa emot men motståndaren dominerar, vinner, utklassar mig. Jag tvingas anpassa mig för att orka med, för att det inte går att leva annars. Och jag hatar det. 
 
Jag hatar att jag varje gång jag handlar något är en spelbricka i det världsomfattande kapitalistsystemet som gynnar några (mig) på bekostnad av andra. Att jag utnyttjar de människor som syr min kläder, odlar min mat och plockar metallbitar till min smartphone. De är fattiga för att jag ska kunna vara rik. 
 
Jag hatar att varje gång jag gör något annat än ingenting så påminns jag om hur stor betydelse kön har i vårt samhälle och hur begränsade vi är. Att jag måste leva med att människor runtomkring mig medvetet eller omedvetet motarbetar mig i min strävan mot ett jämställt samhälle. Att jag är så indoktrinerad i skiten att jag motarbetar mitt eget jävla mål. 
 
Jag hatar att varje gång jag påminns om mina priviligier, vit & hetero & västerländsk & medelklass & psykiskt och fysiskt välmående, så inser jag att dessa fördelar är beroende av andras nackdelar. Att jag inte kan göra så mycket åt saken för det är allomfattande strukturellt problem som genomsyrar precis allt. Att jag faktiskt skulle kunna göra mycket mer men ändå inte gör det.
 
Jag vantrivs som fan i det rådande systemet men jag kan inte ändra det för det är för mäktigt och jag vet ändå inte vad som måste ändras för att vi ska leva i ett drömsamhälle fritt från alla former av förtryck. Ett jämlikt sådant där kön, hudfärg, sexualitet & allt annat sånt inte har betydelse, där fattigdom inte finns eftersom ingen vill vara rik på någon annans bekostnad. Där vi "arbetar" inte för att vi måste utan för att vi vill och kan. 
 
Jag vill inte leva i det här samhället men jag måste glömma att jag känner så, förtränga det. För jag vill vara lycklig. Och jag kan bara vara lycklig om jag hittar glädje i den struktur jag egentligen hatar. Glädjas åt att laga god mat, glädjas åt att konsumera, glädjas åt att vara rik - fastän det är på någon annans bekostnad. För ett annat sätt att leva finns inte inom räckvidd. Och jag måste ge upp mina drömmar, men samtidigt fortsätta drömma för att hålla hoppet om förändring levande. För utan den minsta gnista hopp så känns allting meningslöst. Fast jag kan inte hoppas för mycket, drömma för stort, för verkligheten kommer ifatt och slår ner mig och desto högre upp jag befinner mig desto hårdare blir fallet. Jag måste anpassa mig men samtidigt protestera. Leva i en lögn men ändå ifrågasätta den. 
 
Jag vet inte om ni riktigt fattar hur jävla jobbigt det är att behöva balansera mellan ideologisk övertygelse och verklighetsanpassning. Att försöka vara lycklig i verkligheten samtidigt som du har en inneboende känsla av att du blir en del i upprätthållandet av den förtryckande världsordning du så innerligt hatar just för att du försöker vara lycklig, och det gör dig olycklig. Att du känner att du förstör och gör skada i nästan allt du gör, men att du måste göra det för överleva och orka leva. 
 
Det är konstigt hur jag kan hata mitt grubblande, samtidigt som det är den egenskap jag värdesätter allra högst hos mig själv. Allting är liksom så motsägelsefullt och jag kan inte förklara för jag fattar inte själv. Som att jag aldrig kommer lyckas men måste fortsätta försöka ändå.
 
 
 

Onödiga saker jag oroar mig för

Kategori: Sån är jag

Mitt typ största mål i livet är att befria mig från "måsten" och att verkligen försöka göra saker jag tycker är roligt och verkligen vill göra, oavsett rådande normer. Att kunna typ leva i nuet (jaja jag vet hur flummigt det låter men ni fattar vad jag menar) och inte hela tiden tänka på framtiden. Inte försöka styra upp och organisera och planera och se framåt hela tiden liksom. Att inte vara rätt för att välja fel och oroa mig över detta, utan att våga välja det jag vill just nu. (Alltså, inte alltid förstås. Även om jag inte är 100 % taggad på att gå till jobbet en dag så får jag ju bita ihop och göra det ändå eftersom det annars blir så dåligt för ungdomen, + att jag kanske inte får jobba kvar annars osv).
 
Jag vill verkligen verkligen ha en väldigt avslappnad inställningen till livet. Men ändå så börjar jag ofta oroa mig och få lite små-ångest över saker jag borde göra för att lyckas i livet. Och så oroar jag mig över att jag oroar mig. 
 
Oroar mig över typ:
- Ta körkort
- Hitta ett kul jobb
- Att oroa mig över framtiden och därför inte leva livet fullt ut
 
Ni då, är ni befriade från onödiga orosmoln?

Jag vill bara pilla mig i naveln och äta glass

Kategori: Sån är jag

Kom nyligen hem till ljuva lägenheten efter en låååång semester i USA. Lite smått jetlaggad och typ helt oförmögen att tänka på nåt mer avancerat än... kommer inte ens på nåt exempel, helt enkelt för trött för att kunna tänka ordentligt. 

Här är jag, inlåst på Alcatraz (så går det när en kommunist åker till USA hehehe)

BLOGGEN FIRAR 1 ÅR!

Kategori: Sån är jag

Fan vad fort tiden går. Och vad mycket jag lärt mig sedan jag först började skriva. Läste en del av mina första inlägg och ba "hur fan tänkte jag här egentligen?". Progress!
 
Nu har det ju varit rätt tyst här de senaste två veckorna, eftersom jag är i USA. Vi får la se hur det blir med bloggandet i höst, om jag finner tid och lust.
 
Har mycket spännande grejer för mig i höst, ska plugga masterkurser, jobba som färdighetstränare åt två ungdomar och även hålla i en grundutbildning för nya volontärer vid tjejjouren jag är med i. Ska verkligen bli skitkul att få ha tre heldagar (utbildningen) med fokus på feminism och genus och bemötande av stödsökande. Min grej ju, vart aktiv i tjejjoursrörelse i typ TRE ÅR nu, whoaa!
 
 

Somliga går i begagnade skor

Kategori: Sån är jag

Jag har en ny utmaning till mig själv, och det är att bara handla begagnade kläder. Second hand och vintage. Detta som en slags demonstration mot kapitalismen och konsumtionshetsen (och för att jag är snål...).
 
Jag tror att det kommer funka rätt bra faktiskt. Fast det finns vissa saker jag ändå kommer handla i vanliga butiker pga hygienaspekter eller för att det är typ omöjligt att hitta på second hand. Typ trosor, strumpor, strumpbyxor och skor.
 
Gillar ni att handla på second hand?

Jag är Sveriges ledande feminazibloggare

Kategori: Sån är jag

 
Alltså jag vet att dom ju faktiskt vill göra narr av mig. Men faktum är att jag känner mig rätt ärad över att tilldelas en så fin titel som Sveriges ledande feminazibloggare. Känns ju som en award! Jag vill tacka min familj, min avlidna hamster och Gudrun Schyman. Hehe.
 
 

Idag åker jag till USA!

Kategori: Sån är jag

Eller tja, egentligen åker jag inatt. Men skitsamma det jag ville säga var:
 
IIIIIM SO EXCIIIIITED, I JUST CAN'T HIDE IIIT!
 
 
Jag i min uppspelthet
 
Blir lite tidsinställda inlägg så ni inte helt tröttnar på mig. Annars, vilket jävla bra tillfälle att hinna läsa igenom mitt arkiv? Eller typ skriva sjukt elaka kommentarer om mig som jag ändå inte hinner radera bort förrän alla hunnit läsa dom? 
 
Förresten, nån som har tips på bra second hand/vintage i San Francisco?

Nu är det mensvåld mot kvinnor på g!

Kategori: Sån är jag

Jag ska åka iväg på semester imorrn, till USA och roadtrippa. FETT NAJS!
 
Men vet ni vad som är bajs?
 
Jag får ALLTID mens när jag är på nåt ställe där jag vill bada mycket. Vilket är väldigt ironiskt med tanke på att jag ju faktiskt inte får mens normalt (har hormonspiral, får mens kanske en gång i halvåret!) utan bara dom gånger jag verkligen vekligen INTE vill ha mens. Som när jag åker på semester.
 
Och asså mensen, den är så mycket viktigare än den görs. Tycker ni alla ska gå in och läsa mitt inlägg om Mensvåld mot kvinnor så fattar ni nog vad jag menar.
 
Ni då, brukar livmodern jävlas med er?