moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Varför jag inte kommer säga till min dotter att hon är vacker

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Viljan att va fin är desamma som genererar ångest över att inte va fin. Ätstörningar, bantande, plastikoperationer osv osv osv.

Överallt lär sig ungarna, ungdomarna och vuxna (särskilt dom med fitta) att nåt av det viktigaste här i livet det är att va snygg, att va knullbar, att va attraktiv på den heterosexuella marknaden (eftersom det finns en stark heteronorm i samhället). Kolla på en film, läs en söndagsbilaga, kolla på reklam-affischerna jamen helt enkelt se dej omkring så kommer du fatta vad jag menar (om du inte är oförlåtligt naiv och korkad).

Genom att säga till ungarna att dom är fina som en komplimang, så upprätthåller vi idén om att det är viktigt att va fin. Vi lär ungarna att deras utseende har stor betydelse. Särskilt lär vi tjejer att dom ska anstränga sig att va snygga. Dels genom att vi själva anstränger oss (typ sminkar sig, bär klackskor, bantar, rakar benen, filar fötterna listan kan göras oändlig). Men också genom att vi bjuder in flickorna till skönhetens kamp genom att typ fixa naglar tillsammans, färga håret tillsammans etc etc.

"Men om du inte säger till din dotter att hon är fin, då kommer hon ju tro att hon är ful och DET kommer hon ju må dåligt av! "

Men nej, det köper jag inte. Asså är hon vacker (idealmässigt sett) så kommer hon få höra det av omgivningen, och vice versa om hon är ful såklart.  Och dessutom kommer jag ju antagligen förklara för henne (och hon kommer märka) att jag inte tycker utseende är så betydelsefullt och att jag inte recenserar NÅGON utifrån det. Då fattar hon ju att det inte är för att jag tycker hon är ful som jag inte berömmer hennes skönhet, utan för att jag inte tycker att utseende är värt att hylla.

Jag säger inte att vi aldrig kan göra nåt ”ytligt” med eller inför våra barn, men vi måste va goda förebilder för ungarna för att rädda nästa generation från utseendehetsen. Vi måste våga va fula själva, vi måste våga vara ett alternativ som visar att alla inte ger utseendet så stor betydelse. Att någon som står ungen nära vågar bryta normen kan underlätta för ungen att göra detsamma. Att kunna va lycklig utan att sträva efter ett ouppnåeligt ideal, att slippa ångest förknippat med utseende. Vill du inte ge dina barn det?

Kommentarer

  • Michis säger:

    Jag kan inte låta bli att överrösa min son med komplimanger. Imorse när jag väckte honom o fick jordens mysigaste kram o jag kände mig så lycklig så sa jag"ååh Lucas du är så fin fin fin fin och myyysig ååh jag älskar dig". Jag kan inte låta bli! Men jag är heller inte riktigt övertygad om hur skadligt det är om ens föräldrar säger så. Jag menar jag tror att jag som barn fattade att föräldrar alltid tycker sina barn är fina och finast.

    Svar: Sen ere ju skillnad på att säga "du är så fin och mysig" (fin kan ju här betyda nåt annat än utseendemässigt) och på att uppmuntra barnet att va fina genom att berömma kläder, hår etc.
    Sen tror jag inte ett dugg på att föräldrar alltid tycker sina barn är finast. Visst på ett plan annat än utseendemässigt, men det finns (idealmässigt) fula ungar och föräldrar kan omöjligt va så blinda ;) Nu tänker jag på när ungarna är äldre då, i tonåren.
    Mican

    2012-12-20 | 08:11:42
    Bloggadress: http://michaeala.blogg.se

Kommentera inlägget här: