moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Fatshaming - ser du verkligheten?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Tänk att vi i Sverige år 2015 fortfarande bedömer (främst) kvinnors värde utifrån hur de ser ut. Tänk att det finns hundratusentals tjejer och kvinnor som har sådan ångest över att bli, eller vara, tjocka. Tänk att många av dem omvandlar denna ångest till farliga åtgärder såsom att sluta äta. Tänk att var femte sjuårig flicka vill banta.

Jag jobbar med barn, och redan hos dem kan jag se fettföraktet och rädslan för att bli tjock. Tjocka personer förknippas med lathet, elakhet, dumhet. Ses som "omoraliska". Men vet ni? Det är inte sant. Tjocka personer är inte mer "omoraliska" än vilken smal människa som helst. För många är det dessutom mycket mer hälsosamt att vara tjock än att späka sig. Och även om någon är tjock på ett "ohälsosamt" sätt - varför känner ni er tvingade att påpeka det?

Går ni in med moraliska pekpinnar varje gång ni ser någon som dricker alkohol, äter väldigt mycket rött kött eller stressar mycket? Nej, jag tänkte väl det.

Hur du PK-fierar ditt hem

Kategori: Feminism och genus

Vill du att människor ska känna sig välkomna hemma hos dig? Vill du låta bli att reproducera skadliga normer i din privata sfär, men vet inte riktigt hur du ska lyckats med detta? Frukta icke, ty här levereras en simpel punktlista att följa - för ett Politiskt Korrekt Hem. 
 
Våga vägra vågen
Har du en badrumsvåg framme? Göm den! Åtminstone när du får besök. Varför? Många människor mår väldigt dåligt av att påminnas om viktrelaterade grejer. Inte vill du trigga igång nåns viktångest? Kanske mår du t.o.m själv bättre av att gömma undan vågen!
 
Låt inte någon skämmas över sin mens
Mens är (tyvärr) ett rätt tabubelagt ämne och många tycker det är pinsamt med sin mens och vill därför vara ytterst privata med den. Underlätta för dessa människor! T.ex kan du gör en menslåda, så att personer slipper be dig om en binda om hen glömt ta med egna. Och se för guds skull till att ha en sopkorg i badrummet! Vem fan vill smyga ut i köket med en blodig tampong under festens gång liksom? 
 
 
Inga jävla Buddha-statyer
Sitter du och skiter bredvid nån annans heliga grej? Seriöst? Det kan vara bra att fundera över vad ens prydnader egentligen symboliserar. Kanske är det inte rätt av dig att så skamlöst sno nåt från en annan kultur som du inte riktigt fattar. Cultural Appropriation kallas det när en imiterar en annan kultur och Amra skriver bra om varför det ofta blir problematiskt.

Låt människor veta att du försöker göra ditt hem till en trygg zon
Kanske kan du inspirera andra, eller själv få tips? Om du gillar att vara kreativ och att skapa kan du t.ex  göra en sån här fin tavla med Husregler!
 
 
Skaffa katter
Katter är det finaste som finns här i världen, det vet varenda feminist. Kan du av någon anledning inte skaffa katter så sätt åtminstone upp tavlor med söta katter på. Det vet vi ju att katter är heliga och motverkar ondska här i världen. Desto kattigare ditt hem är, desto mer PK är du. Det enda undantaget (som bekräftar regeln!) är förstås Dolores Umbridge. 

 
Har du något mer tips på hur en PK-fierar sitt hem?

Det är ditt fel att varannan tjej mår dåligt över sin kropp

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Jag vet varför varannan tjej känner sig tjock. Ja, folkhälsomyndigheten har ju gjort en studie bland 8000 svenska skolbarn (både tjejer och killar) och kommit fram till att "Allt fler barn lider av en ohälsosam kroppsuppfattning och försöker på olika sätt att påverka sin vikt." Tjejerna mår ju sämst som vanligt såklart, ingen är förvånad, tänker inte ägna ytterligare ett inlägg åt att förklara varför det är så. 

Nu vill jag prata om "övervikt"!
 
Det presenteras att skolbarnen har god fysisk hälsa men sämre psykisk hälsa, vilket då kopplas till att kidsen känner sig tjocka. Fastän dom inte ens är det.

"Enligt studien är det nämligen bara 12 procent av de tillfrågade som egentligen lider av övervikt." Och så har dom använt BMI som måttstock för att ta reda på det. Jävla stolpskott. Låt mig säga en grej om BMI: det suger och är inte ett dugg vetenskapligt. Borde aldrig användas av nån. När jag var som mest vältränad (asså så sjukt med muskler och typ supersund) så låg mitt BMI på 29.3 - på gränsen till fetma alltså. Liksom wtf. 

Nej, dom här 12% lider inte "av övervikt". Det är inte övervikten i sig (om dom nu ens är överviktiga) som dom lider av. Nej nej, tjockångesten har en helt annan grund. Se svaren på fråga 1 och 2 här under.

Två viktiga frågor som studien inte besvarar, och som jag tänkte besvara åt er:
1. Varför känner sig folk tjocka fastän dom inte är det?
2. Varför är tjockhet nåt att må så jävla dåligt över?
 
Svar:
1. All jävla smalhysteri och tjockisförakt som trycks upp i nyllet på oss fucking överallt
2. All jävla smalhysteri och tjockisförakt som trycks upp i nyllet på oss fucking överallt
 
Men var kommer denna smalhysteri och detta tjockisförakt ifrån?
- All reklam om bantning, som du ser i alla tidningar och i alla TV-kanaler
- Massvis av TV-program (t.ex biggest loser), filmer (t.ex alla romantiska komedier) och TV-serier (t.ex Vänner) som nedvärderar tjocka
- Alla klädbutiker som bara gör kläder till smala folk alt. gör en egen avdelning där tjocka kan handla
- Modebranschen överlag
- Alla människor (JA, ÄVEN DU!) som hyllar olika dieter och pratar om viktnedgång som nåt positivt
- Osv in i oändligheten. 

Hela vårt samhället lider av en epidemi. Inte fetmaepidemin, det är en myt. Det verkliga hotet är smalhetsepidemin. Alla vill vara smala, kosta vad det kosta vill. Gå på diet och ständigt vara hungrig - så värt det! Genomgå riskfyllda operationer - jaa!  Vi luras att tro att det handlar om hälsa men det är bara bullshit. Det handlar om skeva normer och skönhetsideal. Inget annat. En tro på att smal = lyckad och lycklig, medan tjock = olyckad och olycklig. 
 
Har du blivit lurad du också? Är du en av dom som förespråkar 5:2-dieten, lägger upp bilder på din vältränade mage och skriver typ "Inga ursäkter, ses på gymmet!", finner det underhållande eller rentav ~inspirerande~ att kolla på Biggest loser, och kanske till och med tycker att det faktiskt inte är ett så konstigt förslag att tjocka ska betala lite mer för en flygbiljett? GRATTIS! Det är ditt fel att varannan tjej mår dåligt över sin kropp! Du är inte ensam i skulden såklart, men du är helt klart skyldig.

Du gör det såklart inte med flit, sprider smalhysteri och tjockisförakt menar jag, men likväl så är det just det du gör när du hälsohetsar. LÄGG AV MED DET! Nu, tack. 
 

Blir en lyckligare av att känna sig snygg?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Snygga människor (asså folk som andra uppfattar som snygga, eller åtminstone inte fula) har lättare att få jobb, vänner och bemöts vänligare - det är ett faktum. Detta ger såklart bättre förutsättningar för att känna sig nöjd och tillfreds med livet. Men om vi struntar i den här aspekten och bara gottar in oss i individens egna upplevelse av sitt utseende - mår en bättre av att känna sig snygg?

Okej, jag utgår från mig själv nu: Nej, en blir inte lyckligare av att känna sig snygg. Och here's why:

För att kunna känna sig snygg så måste en värdera och lägga fokus på sitt utseende. Kanske nöjt kolla sig i spegeln och känna sig het, känna att andra kommer finna en attraktiv. Njuta av att piffa upp sig, njuta av att kolla på sig själv i spegeln, tycka det är kul att ta snygga selfies osv.

Och det är nu ni ba "men vafan är problemet det där låter ju fett soft?"

Jo såhär va. Om en kan känna sig snygg så kan en också känna sig ful. Det är två sidor av samma mynt som ställs emot varandra. Och den här glädjen över att vara snygg kan så snabbt övergå i ångest över att vara ful. Det blir som att en knyter sin lycka till något som är så förrädiskt föränderligt som utseende. Därför blir jag så jävla irriterad när folk dillar om att alla är vackra och hur viktigt det är att en upptäcker sin egen skönhet och jadajada.

Nej, du behöver inte känna dig snygg för att vara lycklig. Allra bäst chanser att må bra har du nog om du slutar fundera så mycket på utseende och lägger fokus på andra grejer (sen är det inte lätt eftersom det finns en skönhetshysteri så can´t blame those who can´t change liksom). Sluta tänka på om du har en ful eller snygg dag. Sluta kolla dig i spegeln. Sluta kolla på program som handlar om utseende. 

Skönaste känslan är att slippa oro sig över utseende, och vara helt likgiltig inför om andra tycker en är snygg eller ful. Ba utgå från att ni ska mötas som människor och inte att du är nåt jävla konstverk som ska hyllas. Den känslan slår "lyckan" i att känna sig snygg. Lovar.  

Fetma är inget samhällsproblem

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Fetmaepidemin är en myt, skriver briljanta Lady Dahmer. Fan vad rätt hon har. 

Asså jag kan inte komma på nåt problem som folk överdriver så mycket som fetma.  VI ÄR INTE HÄLSOSAMMA LÄNGRE VI ALLA KOMMER BLI NUDDADE AV TJOCKISAR OCH MÄNNISKORASEN DÖR UUUUUUUT! 
Det är är så dumt så jag vet inte vad. 

Citerar LD:
Men det finns ingen epidemi. Folk blir inte alls tjockare och tjockare. Faktum är att de allra flesta är ganska normviktiga och majoriteten av de som klassas som överviktiga har kanske några trivselkilon extra. Gatorna är inte fyllda av 100-kilos människor som bara väntar på att kollapsa i diverse sjukdomar. Det är bara skräckpropaganda som upprätthålls av människor med egenintresse och en lättlurad fettskrämd befolkning utan intresse för källkritik.
 
Vad den här tron på en fetmaepidemi egentligen handlar om är fjantigt moraliserande om andras kroppar. Normer och skönhetsideal, that is. Ditt förakt av tjocka har ingen logisk grund what so ever, det är bara dina egna (extremt farliga) fördomar. Du är lite äcklig som tycker så, helt enkelt. Så skärp dig. 

Normkroppen är mer än bara smal

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Ofta när det diskuteras utseendefixering och kroppsnojor och normkroppar så är det smal vs tjock som diskuteras. Många andra perspektiv glöms bort. Vita vs rasifierade kroppar till exempel. Eller en aspekt som kanske glöms ännu mer - synliga funktionsnedsättningar. 

Tonky skriver om funktionsnormer och skönhet:

Jag ville inte att andra skulles se hur förvridet mitt högra skenben såg ut, alla ärr och allt var som samlades kring spikarna oavsett hur mycket jag tvättade.

Somrarna spenderade jag helst inomhus med en bok. Jag skämdes inte bara över mitt ben utan även över min rullstol. Jag såg inte någon som såg ut som mig någonstans i media. Alla kroppar, tjocka och smala, var normalfungerande. De var fria från ärr, från missfärgingar. Benen var raka och fötterna satt som de ska, inte snett som min högerfot och inte krokigt som mitt skenben.

Att du som smal blivit retad går INTE att jämföra med förtrycket mot feta

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Många normkroppade personer blir sjukt provocerade när nån säger att de har smalhetsprivilegier. Dom säger saker som "Jag har faktiskt blivit kallad för pinne hela mitt liv, tror du det är roligt eller?" och "Varför försöker ni bestämma vem som har rätt att bli förtryckt?"
 
Det är ingen som äger nån jävla "rätt att bli förtryckt". Vissa blir förtryckta, andra blir det inte - det är inte en fråga om vad en enskild person möter och känner. Att någon blir retad, slagen, mobbad behöver inte vara fråga om ett förtryck (i den mening vi menar, alltså ett strukturellt förtryck) - det är fortfarande fett tragiskt såklart men det går inte att jämföra det med exempelvis den diskriminering tjocka drabbas av.
 
Klart att en får tycka att det är jobbigt att bli retad om en är smal, men det är fortfarande inte ett strukturellt problem på samma sätt som fettfobi.
 
Jämför med detta: En väldigt blek person blir retad hela sin uppväxt, kallad "vampyr" osv. Det är verkligen jättetragiskt och tråkigt för denna person. Mobbning suger osv. Den här personen får sedan syn på ett inlägg där en person som rasifieras skriver om hur privilegierat det är att vara vit i samhället. Flera andra personer stämmer in och slår fast att personer med mörkare/ickevit hy blir diskriminerade i samhället. Skulle den bleka personen här gå in och ba  "hallååå dom klagade faktiskt på min hudfärg hur vågar ni säga att mörkhyade förtrycks när jag också blivit retad för min hudfärg" så blir det jävligt problematiskt, det ser ni va? 

Det gäller att kunna skilja på hemskheter som drabbar personer randomly och hemskheter som drabbar personer pga att de tillhör en utsatt och förtryckt grupp. 
 
 

Det är skadligt att hylla smala kroppar

Kategori: Feminism och genus

Okej, jag kan helt enkelt inte låta bli att uttala mig i den här debatten kring Molly Sandéns kampanj mot smalhets. För jag blir så trött på oförståelsen. Så uppgiven över att folk inte fattar att såna här grejer inte kommer hjälpa nån att bli mer fri från utseendehets, utan att det snarare spär på en redan utseendefixerad kultur.
 
Jag kan räkna upp femtiosjuttiotusen kampanjer som ska "hylla den naturliga kvinnans former" och varenda en av dom missar målet helt. Att kvinnors kroppar visas upp för att säga "så här får vi se ut fuck idealet" blir så jävla skevt, eftersom även det resultuerar i att vårt utseende (återigen) ska bedömas och godkännas. Ännu en bekräftelse på att vårt yttre är det som räknas. 
 
Och det som stör mig ännu mer är att det alltid är SAMMA JÄVLA KROPP som ska hyllas. Den icke-tjocka (och vita, utan funktionsnedsättningar, m.m) kvinnan som ler med sina vita tänder. Kanske har hon lite hull på rumpa och tuttar, eller en liten minivalk på magen. Ibland. Visst finns det (pyttelite) variation men kropparna faller ändå alltid inom ramen för vad som är accepterat.  Det är normkroppar. Molly, Blondinbella, Lady Gaga och alla dom kvinnor som hyllats för sitt mod att "visa hur dom verkligen ser ut" - NORMKROPPAR! 
 
Absolut - det kan vara skitjobbigt för vem som helst, även den som har en normkropp, att våga visa sig avklädd (eller ens påklädd). Icke-tjocka personer kan må fett dåligt över sitt utseende, ha värsta kroppsnojorna, ätstörningar och för en enskild smalis kan det vara ett stort kliv att våga gå i linne på sommarn. Men låt oss se the bigger picture nu va? 
 
Det råder en smalnorm i vårt samhället. Och med smal menas då inte enbart size 0 utan alla som faller inom normen (vilket Molly gör, jag själv också för den delen - låt oss därför säga icke-tjocka istället). Denna smalnorm hänger ihop med ett väl utbrett fettförakt. Tjocka personer diskrimineras i vårt samhälle. Inte bara genom att deras kroppar osynliggörs (som sagt, vi får bara se massa normkroppar), utan även på massa andra sätt som ni får googla på för det här inlägget blir så långt annars. 
 
Smalnormen leder till en massa skit. Att tjocka kroppar osynliggörs, förlöjligas och moraliseras över är en konsekvens. Det drabbar inte ens bara tjocka utan icke-tjocka får smaka på det hela i form av rädslan att bli fet. Ni vet, den där "beach 2015-nojan" som får folk att tänka på vad de stoppar i sig och ta trapporna istället för hissen. Den där sjukliga utseendefixeringen och överdrivna kroppsmedvetenheten som får folk att hoppa över lunchen och sitta med kurrande mage men ett förnöjt leende över hur duktig en är som "står emot". 
 
Smalnormen är skit. Det är vi nog överens om. Men vissa verkar inte riktigt fatta att vi inte kan bekämpa smalhets med ännu mera smalhets. De kanske tänker i mattetermer, att minus + minus blir plus, men det funkar inte så i det här fallet. 
 
Varje gång en normkropp lyfts fram med syftet att bekämpa smalhetsen så sjunker vi istället lite djupare ner i skiten. Dels för att det lägger ytterligare fokus på att kvinnans utseende är så jävla viktigt, dels för att det aldrig sinande lyftandet och hyllandet av icke-tjocka (normkroppar) bara stärker bilden av hur en kvinna ska se ut. Det bryter inte normerna, det befäster dom. Det ett förövrigt jävla hån mot tjocka att fläka fram en normkropp och klistra etiketten "duger" på den, eftersom det är så jävla självklart redan. Hade Molly Sandén varit tjock (PÅ RIKTIGT TJOCK!) hade hyllningarna begravts under förolämpningar, diettips, hälsohetsande och t.o.m hot. Kan ni förstå det problematiska?

DET FINNS INGET REVOLUTIONERANDE I ATT ÄNNU EN NORMSNYGG KVINNA VISAR UPP SIG!
 
Och alltså snälla ni, min kritik mot hyllandet av normkroppar är INTE kritik mot personer med normkroppar. Det är heller inte så att jag säger att normisar inte får må dåligt över sin kropp, ska sluta klaga eller borde dö en tidig  plågsam död för att de har mage (no pun intended) att vara smala. Vad det handlar om är att jag är så ofantligt trött på att folk vägrar se att smalhet = fördelar i vårt samhälle (tänk strukturellt) och totalt förnekar att DET FINNS ETT STRUKTURELLT FÖRTRYCK RIKTAT MOT TJOCKA. Vill ba pissa på allt ordbajseri om att "vi sitter alla i samma båt" och "även smala lider av utseendenormer" och jadajada för det är ingenting annat än ett osynliggörande av icke-tjockas privilegier.
 
Är du icke-tjock så har du smalhetsprivilegium. Så enkelt är det. Sen kan du må skit ändå, typ ha en dödlig sjukdom, grava ätstörningar eller nåt sånt. Att vara privilegierad innebär inte att ditt liv är en dans på rosor. Men det innebär att en i egenskap av smal/insert-annat-privilegierat får fördelar på andras bekostnad.
 
OCH HÖRRNI! Klicka er in till Lady Dahmer och läs allt hon skrivit om det här dom senaste dagarna. Särskilt det senaste inlägget som ger grymma tips på hur en som normsnygg kan kämpa mot utseendefixeringen.

Det finns en skadligt överdriven fettfobi i samhället som drabbar såväl tjocka som icke-tjocka

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Att smalhet premieras i samhället är inte direkt en hemlighet. Det finns ett utbrett fettförakt som får som konsekvens att tjocka människor förtrycks på olika sätt. Det är fakta och ingenting som nån behöver argumentera emot utan ba svälj det. 
 
Men. Jag tänkte inte prata om hur tjocka människor drabbas av fettföraktet nu. Utan jag tänkte prata lite om hur det påverkar icke-tjocka (för tjockisföraktet är internaliserat hos typ alla!). Och ba så att ingen missförstår så menar jag INTE att även icke-tjocka förtrycks pga sin vikt/utseende, för det gör vi inte.
 
Jag tycker att ett av dom tydligaste bevisen på att samhället lider av fettfobi är att ingen vill vara tjock. Eller ja okej det finns ju faktiskt många som trivs med att vara tjocka, men det är inte direkt socialt accepterat att skylta med kroppsacceptans om en är tjock. Så vi kan väl säga att ingen får vara tjock (och samtidigt nöjd).
 
Att ingen får vara tjock betyder att alla ska vara smala (eller åtminstone vara icke-tjocka). Och shit vad människor kämpar för att vara smala. Vette fan hur många olika dieter och träningsråd jag sett och hört om senaste dagarna. Utan att aktivt söka upp dessa "goda livstilsråd". OMG vilken energi folk lägger på att "hålla vikten" eller "bli av med putmagen" eller "jobba av extrakilona". Jag vill inte skälla på nån för att hen försöker bli smal. SJÄLVKLART VILL FOLK BANTA! För bara när du är icke-tjock accepteras du som en fullvärdig människa. Dom allra flesta människor mår dåligt pga fettföraktet, du behöver inte ens vara tjock för att lida. Bara rädsla för att bli tjock, oavsett hur smal en är, är ett symtom på fettfobin.
 
När jag var 12 år blev jag mobbad för att jag var "tjock". Egentligen var jag ju verkligen inte tjock utan mest vältränad, lite småmullig och bredaxlad. Det rörde sig mest om glåpord från enstaka elever och det vet vi ju redan "hur elaka barn kan vara mot varandra" så vi hoppar direkt till den skevare delen. Min skolsyster sa att jag vägde 10 kg mer än vad som var normalt för min längdtyp. På en sån där allmän hälsokontroll alltså. Hon inledde med att ba "allt ser jättebra ut, men..." och så kom det. Sen sa hon inget mer. Inget om att det var ofarligt eller inget att bry sig om eller nåt sånt. Och jag, 12 år, förstod då att det verkligen var något fel med min kropp. Jag var onormal. Det var inte bara barn som sa det, utan nu fick jag t.o.m höra det från vuxna! 
 
Och mitt kroppshat (ändå mildare än många andras, skulle jag tro!) tog fart efter det där. Jag blev smärtsamt medveten om min (lilla) putmage och hur tung jag var och tjock och äcklig och - värdelös. För tjocka personer är ju inte lika mycket värda som smala, det visste man ju. Jag ville inte vara en tjockis. 
 
Det tog flera år innan jag lärde mig acceptera att jag aldrig kommer att bli smal. Jag tror det var först på gymnasiet som jag insåg att den måttskala som skolsyrran använt (BMI) inte är särskilt bra ett mått för hälsa. När jag är som mest vältränad (i bästa form både fysiskt och psykiskt) väger jag runt 75 kg, till 160 cm. Det ger ett BMI på 29.3, vilket klassas som övervikt precis under gränsen till fetma. 
 
Jag är så jävla lack på att min skolsyrra ens kommenterade min vikt. Och jag fattar verkligen inte varför hela fucking samhället är så fullkomligt obsessed över människors vikt och kroppsform. Folk brukar hävda att det handlar om "hälsa" men nej, det gör det inte. Det handlar om att det finns en skev och (för många) oupnnåelig normkropp som alla förväntas vilja och kunna anpassa sig efter. 
 
Det här inlägget är inte menat som ett "buhu synd om mig då som var lite mullig" för mina upplevelser är verkligen en piss i havet jämfört med erfarenheter från människor som är tjocka och feta. Min poäng är att påvisa att tjockisföraktet är så jävla extremt att det inte ens riktar sig enbart mot tjocka utan även som ett underliggande hot riktat mot icke-tjocka (passa dig så du inte blir överviktig för då jääävlar blir det jobbigt!). För att få stopp på fettföraktet räcker det alltså inte med att "acceptera tjocka personer" utan vi måste omkullkasta den här bilden av att smalhet är att föredra framför tjockhet.

Du förtrycker feta när du säger att övervikt är skadligt

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

"Ingen ska behöva få glåpord kastade mot sig, men det är faktiskt viktigt att påtala att övervikt är ett stort hälsoproblem. Det är aldrig sunt att vara tjock".
 
ASSÅ OMG vad trött jag är på fraser som den ovan. Du vet väl att det redan finns ett väl utbrett fettförakt i samhället? En hets mot tjocka som göra att många inte ens vågar visa sig i det offentliga pga att deras kroppar ifråasätts överallt och hela tiden? Reklam, tidningar, filmer alla visar den smala kroppen som norm och alla utgår från att tjockhet är nåt lustigt eller nåt ondskefullt och du kan bara bli lycklig om du är smal osv osv det tar fan aldrig slut.
 
Till råga på det förtrycker icke-tjocka personer tjocka personer genom glåpord, "goda råd" hur en ska gå ner i vikt eller ba allmänt raljerande över hur skadligt övervikt är. SLUTA MED DET! Om du inte är en läkare eller dietist eller sjukgymnast som har till uppgift att lägga om folks livsvanor så håll käften för fan!

Nej nej nej, världen behöver inte höra mer om vad som är sunt eller inte, särskilt inte från dig. Inget gott, och då menar jag verkligen inget, kommer av att du informerar om risker med övervikt. ALLA VET REDAN DET! Dessutom går det faktiskt att vara sund och tjock, HA!
 
Blir så trött på folk som ba "nämen jag vill faktiskt inte att mina skattepengar ska läggas på folk som inte tar hand om sitt liv". Även om fet alltid va synonymt med dyr vård, so what? Massor av folk kostar skattepengar, rökare som får cancer, idrottare som skadar sig, fucking extremsportare som ska göra sjuka grejer and the list goes on. Vem är du att sitta och domdera över vem som är värdig nog att betala för? Du vet ingenting om personens liv, verkligen ingenting. Du bara förstör, skadar och kränker.
 
Nu är jag inte tjock själv och kan inte alls sätta mig in i hur det är att leva med det konstanta kränkandet av ens kroppsform, så jag ska inte ens försöka beskriva hur det är att leva som fet i vårt samhälle. Istället tycker jag att ni alla, särskilt ni som inte håller med mig, ska gå in och läsa om tjockisförakt hos typ wdarknessfalls och Lady Dahmer. Kolla runt lite och använd sökrutan så kommer ni hitta massor av bra inlägg om fettförakt och smala som förtrycker. 

Måste vi recensera utseende överhuvudtaget?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Åh vad glad jag är över att ha läst det här inlägget av AmraHamra. Jag tycker att det gav sig så mycket, efter allt mitt tjat om att det är viktigt att vi får vara fula ifred. För genom att säga att vi ska få vara fula så lägger jag ju fortfarande vikt vid utseende. Ful som motsats till snygg. Kan vi inte bara slippa undan att bli bedömda för vårt utseende överhuvudtaget? Vara neutrala.
 
Det är något som skaver i mig när människor recenseras som fula. Jag tycker inte vi som kvinnor behöver tillåtelse att vara varken fula eller snygga, vi behöver ingen tillåtelse för att vara något alls. Det vi behöver få vara är neutrala, precis som män. Män kommer i alla möjliga storlekar och utseenden men döms inte alls i lika stor grad som kvinnor för det, eftersom deras kropp och utseende är normen, något som bara är. Vi borde prata mer om hur vi neutraliserar utseendet, hur gör vi oss av med att det är viktigt hur vi ser ut? Att använda ord så som “ful” eller “snygg” och kategorisera människor utefter det gör ju inte att strukturen eller normen bakom det försvinner? Jag skulle kunna acceptera att jag är ful, börja se mig själv som ful och hävda min rätt att vara ful men jag undrar, skulle det verkligen ge mig inre frid angående mitt utseende? Jag är fortfarande ful, motsatsen till snygg och allt det positiva som kommer med att vara snygg.

Varför måste alla alltid vara vackra?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Nåt jag stör mig så sjukt mycket på är snygghets. Asså okej att folk vill va lite snygga behöver ju i sig inte va ett problem, ibland vill jag också det, men just det här att en måste vara det typ hela tiden. På ett visst sätt också. Särskilt som kvinna. Skrivit om det förut, t.ex här och här.
 
Tänk vad befriande om alla typ var okej med att känna sig fula, och bara made an effort för att bli snygga (på det sätt dom gillade) när dom hade lust. Att det liksom inte var laddat att känna sig ful eller säga att andra var fula. Jag blir så trött på dessa ständiga "känn dig vacker oavsett blablabla" för det förutsätter liksom att det är viktigt att känna sig vacker hela tiden i varje jävla sammanhang. Och det är bullshit.
 
Kanske är du som läser en sån som brukar dra till med att ”alla människor är vackra!”. Men tänk dig fan för. För genom att säga det så antyder du även att det är viktigt att vara vacker. Att det är oacceptabelt att vara ful.
 
Men vet ni vad jag är ännu mer trött på? Folk som säger åt kvinnor att ba sluta bry sig om utseende ("det finns viktigare saker i livet" - snusförnumstig min). För hela jävla livet har vi fått lära oss att nåt av det viktigaste för oss är att vara sköna att se på. Att vi måste vara snygga för att kunna få en partner. För att kunna vara lyckliga. Och så reproduceras normerna om och om igen genom att vi ju faktiskt blir olyckliga av att känna oss fula. Fast det är ju liksom inte så att fulhet i sig är grund till olycka, utan det handlar ju om att vi har en slags gemensam samhällelig uppfattning av att skönhet är viktigt - varpå folk fortsätter tro på skiten. Och även fast en genomskådat det så är det inte så att en ba kan släppa sin vilja att va snygg. Vi har liksom internaliserat det, det sitter djupt inne i oss. 
 
Samtidigt så kan det ju såklart va jävligt viktigt att typ som förälder va en alternativ bild till snygghetsen. Såatteh, känner mig lite dubbel där i det här med att undvika dubbelbestraffning men samtidigt försöka hitta en väg ut ur skiten. 

Vad tror ni behövs göras för att minska snygghetsen i samhället?

9 av 10 tjejer mår dåligt av reklam

Kategori: Feminism och genus

Ja, eller 9 av 10 tjejer i den här studien om könsdiskriminerande resklam och psykisk ohälsa hos unga. Att jämföra med 3 av 10 bland killarna. Skevt. Skevt överhuvudtaget att unga ska må dåligt över reklam, men jag kan inte direkt säga att jag är förvånad över att tjejer mår ännu sämre. 
 
Nästan 9 av 10 tjejer och nästan hälften av killarna har känt att de velat ändra något med sig själva när de sett reklam. 
 
Jag blir så arg. Ska fan alltid bära med mej en sprejburk att måla över sexistisk reklam med. Who's with me!?
 
 
 

FETT bra skrivet om fett

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Alltså ALLA måste läsa det här inlägget av hej.blekk. Brilliant! 
 
Sverige är ett sjukt land. Men inte sjukt på grund av att folk är feta, smala eller mittemellan utan för att vi förväntas tukta våra kroppar med diverse restriktiva dieter och träningsscheman när sunt förnuft, god aptit, bra självkänsla och allmän kroppsacceptans borde vara det viktigaste.

Jag ser fram emot mitt liv där jag kan svälla utåt, äta mycket och gott, må bra och vara frisk.

 

 

Hörrni män sluta upp med att stirra på kvinnors kroppar!

Kategori: Feminism och genus

Det har hänt igen. Att jag hamnat i en diskussion med en man som hävdar hur naturligt det är att vilja kolla på nån som en tycker är snygg och att tjejer inte borde klä sig så sexigt om dom inte vill att folk ska stirra. Suck. Vill ba skrika SLUTA SLEMGLO i hans öra men lite mer reason kan han väl få. Och ni andra också. 
 
Okej, du tycker vissa kvinnor är attraktiva - fine. Jag tycker vissa kvinnor och män är snygga jag med. 

Men du får väl förihelvete väga din rätt att stirra på nån du tycker är snygg mot det enorma obehag som många kvinnor känner av att bli granskade på det sättet. Eller tycker du på fullt allvar att kvinnor ba borde sluta känna sig kränkta över att bli objektifierade?

Titta i smyg eller titta inte alls liksom. När jag ser en snygging så glor jag på ett sätt så att hen inte märker det. För vettu kvinnor tänder på män (och kvinnor) fast ändå så ser en typ aldrig kvinnor som stirrar slemmigt. Varför? Kanske för att kvinnor inte vill göra snyggingen obekväm, medan många män (som du?) fullkomligen skiter i vad deras agerande får andra att känna.
 
Ja och om nu killar inte skulle kunna behärska sig från att stirra så har jag ett förslag. Istället för att uppmana kvinnor att klä sig mindre utmanande kan vi ju helt enkelt säga åt männen att alltid bära solglasögon. Även på vintern! Och lider männen av riktigt svåra fall av kan-inte-låta-bli-att-slemglo så får de helt enkelt gå med ögonbindel och blindkäpp.

En 7-årig pojkes framtida kvinnosyn grundläggs

Kategori: Feminism och genus


 
 
En pojke ~7 år går förbi denna affisch. Han saktar ner, vrider huvudet åt sidan, stirrar koncentrerat på bilden han ser. 
 
Jag undrar vad han tänker om bilden. Vad tycker han att den visar? Vad gör kvinnan på bilden? Varför är hennes hand bunden, varför poserar hon i sina underkläder? Vad utstrålar hon?
 
Denna reklambild är bara ett exempel på de oändligt många reklamaffischer som visar avklädda, undergivet poserande kvinnor. Bara en sorts kvinnor. Vackra, vita, passiva. Jag undrar vad det det betyder för pojkens kvinnosyn att överallt mötas av denna typ av bild. Jag undrar vad det betyder för flickors självbild, att ständigt se sitt eget kön reduceras till en snygg, avklädd, bekräftelsetörstande kropp.
 
Mest av allt undrar jag hur objektifierandet av kvinnor kan vara så utbrett och så accepterat, hur det kan vara okej att tapetsera perrongväggar med mjukporr. Hur det kommer sig att inte fler människor protesterar. 
 
Fast egentligen så vet jag ju. Jag vet ju att såna här bilder är en del av ett större strukturellt kvinnoförtryck, där vi (bland annat) reduceras till objekt, en passiv vacker kropp som lockar och behagar och blygt inbjuder. Jag vet ju att det leder till att killar snuskstirrar, tafsar, våldtar - känner att de har rätt att bedöma och nyttja kvinnors kroppar. Jag vet ju att det leder till att tjejer känner starkt ångestladdad utseendepress och gör nästan allt för att behaga killars blickar.

Jag vet ju att vi fortfarande lever i ett kapitalistiskt patriarkat. Ett samhälle där män har makten och mäns behov står i centrum. Där en kvinnas uppgift (och inlärda önskan) är att vara till lags och få ett erkännande från männen/makthavarna. I vårt samhälle duger bara den kvinna som åtrås och erkänns av män. (Män)niskor tjänar pengar på kvinnoförtryck och får inte ens skit för det. Här lever vi. I en värld som styrs av män, med pengar.

Tjejer som klär ut sig till sexiga kaniner med nylonstrumpbyxor

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Jag blir så fruktansvärt trött när jag ser reklam för halloweenkläder. Tjejernas kostymer syftar alltid till att se sexiga ut, medan killarnas är roligare, varierande och mer autentiska. Och jag blir ba så jävla trött på grejen att tjejer alltid förväntas vilja vara sexiga, och att vi översköljs med (enbart) bilder på superläckra giiiiirls. 

Men vet ni vad jag mer är trött på?

Hånandet av dom tjejer som faktiskt tar på sig en sexig kostym på halloween. Allt snack om hur mycket bättre, modigare, finare, smartare och roligare tjejer som klär ut sig till oformliga monster är. Alla diskussioner som antyder att en tjej som klär sig sexigt är lite fånig, ett offer, en slampa. Lite sämre helt enkelt.
 
Jag är så trött på fördömandet av dom tjejer som klär ut sig till en sexig kanin med nylonstrumpbyxor och korsett. För vettni det är inte fel att tjejer vill vara sexiga. Felet ligger i att vi inte får välja själva när, hur och om vi vill vara det.
 
Trött på den ständiga balansgången. Vi ska vara snygga men inte föööör snygga. Inte anstränga oss för mycket. Trött på dubbelbestraffningen. Sexig skogsfé? Pssch vilket jävla offer! Ful guldfisk? Guud vilken smaklös dräkt!
Trött på slutshaming.
 
Den här videon säger allt det jag vill få fram, på ett mer poetiskt sätt. Check it out!
 

Ingenting bra kommer av att upplysa folk om risker med fetma

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Lady Dahmer skriver om fettförakt och hur trött hon är på människor som ska komma med så kallade "välmenande råd" till tjockisar om hur dom borde leva och vad dom borde äta och inte äta. Så klockrent inlägg. Men vad tror ni händer i kommentarsfältet?

FETTFÖRAKTET VISAR SIG!

Människor börjar upplysa om hur farligt det är att vara tjock och att vi inte ska uppmuntra folk att vara ohälsosamma och jadajada och jag vill bara slå dom i huvet med en stekpanna!!!!!!! Vafan liksom. Så jag fick skriva en egen kommentar till alla idioter:

Alltså typ alla vet vad som är hälsosamt och inte. Det finns ingen mening i att "upplysa" människor om risker med fetma. Det enda det bidrar till är att spä på redan rådande tjockisförakt i samhället - att skambelägga överviktiga.

Alltså du kan ju undra över varför folk "väljer" att vara tjocka (och med väljer att vara tjock menas att inte hela tiden ursäkta sig och må dåligt över sin vikt?), på samma sätt som nån annan kan undra över hur tjejer kan vilja ha sex innan äktenskapet. MEN VARFÖR I HELVETE MÅSTE DU SÄGA VAD DU TÄNKER HELA JÄVLA TIDEN!!!!?

En får faktiskt fundera över vad det kommer innebära att uttrycka sin åsikt, vad den egentligen tillför. Det går inte att gömma sig bakom "jag är bara ärlig" eller "jag vill ju väl!" när resultatet av din ordspya blir att spä på fettföraktet i samhället.

INGENTING BRA KOMMER AV ATT UPPLYSA FOLK OM RISKER MED FETMA! Och ni som tror att det är farligt att kritisera fettfobin i samhället & lobba för att feta ska ses som värdefulla människor - vad är fel i era huvuden? Tror ni allvarligt talat att fetman kommer att öka och vi alla kommer dö bara för att folk slutar skämmas för sin övervikt?

Ni är ju förfan helt jävla blåsta, bara håll käften och stoppa upp fettföraktet i röven.

Svar på frågestund

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Vilken är den bästa skönlitterära bok du har läst?
HARRY POTTER! HARRY POTTER! VÄNTA SA JAG HARRY POTTER!!!!???? Bästa mysböckerna, den där serien :) Fast om jag måste välja en mer "seriös" bok så blir det nog Tusen strålande solar, den berörde mig mycket!

Vad ska du bli när du blir stor?
Jag är redan stor :D Vill egentligen inte tänka så mycket på vad jag blir, utan jag är ju nånting nu också liksom. Fast skulle gära jobba med ungdomar i behandling kombinerat med nåt pedagogiskt som att typ lära ut genus & sånt till skolpersonal och skolungdomar :)

Hur ser du på strippklubbar och på prostitution?
Jag vill inte att det ska vara tillåtet, säger jag bestämt. Fast jag tycker ändå inte det är en lätt fråga, i och med att jag hatar onödigt moraliserande och avskyr att döma (typ berätta för människor hur dom ska känna) så kan jag absolut förstå att en del trivs med att sälja sex eller strippa. För en del trasar det inte sönder själen. Men tycker ändå att det ska vara förbjudet, dels eftersom (som forskning visar) så många som säljer sex eller strippar mår dåligt. Men också eftersom (som forskning visar) trafficking ökar i länder där det är lagligt att köpa sex.

Tycker det är en vidrig grej att kvinnors kroppar (för ja, det är kvinnor det gäller) ska bli till allmän beskådan och nyttjande som nåt slags personliga uppkåtare. Tror att det påverkar kvinnosynen i "övriga samhället" också. Det gäller förresten även sexistisk reklam.
 
Lyckades du att inte raka benen när du skulle utomlands för ett tag sen? Du skrev aldrig om du lyckades eller inte :( Haha
Haha ja det va ju typ i mars! Jomen jag både lyckades och misslyckades. Gick hårig utan att känna obehag, men ville sen raka benen ändå (pga "kändes bättre" pga "hjärntvättad in i att sandstrand betyder lena ben") så då gjorde jag det.

Var anser du att gränsen går mellan sexuellt explicita texter och rent sexistiska texter?
Oj svår fråga. Alltså, sexistiska blir dom väl när texten handlar om att förtrycka tjejer (för jo det är typ alltid tjejer). Tänker på låtar som handlar om hur killen ska typ knulla sönder henne, fortsätta fastän hon gråter, dra henne i håret osv (typ blurred lines eller girl I wanna make you sweat), dom återspeglar liksom ett förtryck som redan finns i samhället.

Har du några bra tv-serietips? :)
ORANGE IS THE NEW BLACK! Massor av olika kvinnokaraktärer, utspelar sig i ett fängelse. Annars är jag en sucker för fantasy och typ mysiga äventyrsfilmer. Gillar Merlin, Robin Hood & Legend of the seeker.

När du arbetar på kvinnojouren vad säger du då till de tjejer som ringer upp o berättar att de blivit våldtagna? Ger du några tips eller råd hur de ska ta sig igenom det osv?
En tjejjour, vill jag bara rätta :) Och vi chattar, pratar ej i telefon. Jag ger inga råd på det sättet. Lyssnar mest, berättar att det inte var hennes fel & att det är ett brott hon blivit utsatt för som hon kan anmäla om hon vill men hon måste inte det. Uppmanar dom att prata med någon vuxen dom litar på, eller typ kurator om det.

Vad var det som fick dig att vara aktiv i en kvinnojour?
Tjejjour :) Åh typ det gamla vanliga dravlet om att jag vill hjälpa unga tjejer, tonåren är en jobbig tid och jadajada. Sen så var jag ju extra intresserad av utseendehetsen då jag själv hatar den, ville kunna påverka på så sätt. Vill göra skillnad liksom. Typ samma anledning som jag pluggar till socionom :)

Hur bemöter du vardagssexism?
Åh det där är så olika beroende på situation och mitt humör. Ibland orkar jag inte och säger inget. Ofta så visar jag mitt missnöje genom att prata högt och irriterat med personen jag går med om hur tråkigt det är med sexistisk reklam etc. Om det är en människa som säger nåt sexistiskt skit så kan jag ifrågasätta hen, oftast på ett ett schysst "jamen tänk på det här"-sätt men ibland bara genom att håna. Annars är jag ett stort fan av att visa tyst missnöje (typ ifall jag är i en grupp där alla pratar om utseende) och ba se allmänt sur/uttråkad ut av ämnet. Jag tänker att det viktigaste är inte alltid att protestera, men en kan åtminstone försöka se till att inte uppmuntra (genom att typ skratta med, hålla samtalet vid liv etc).
Vilket parti röstar du på och varför?
Ska rösta på vänsterpartiet, ett enkelt beslut för mig. Helt enkelt för att jag är jävligt vänster, och det är det mest vänstervridna riksdagspartiet. Som ju också har en uttalad (vettig) feministisk politik till skillnad från dom andra partierna.
 
Vad tycker du om Sverigedemokaterna?
Det är ett äckligt parti, rasistiskt och kvinnofientligt. Skräms av deras framgångar. Men det är inte så att SD är bärare av allt ond, tycker det är mer intressant att medvetandegöra folk om sexismen (och rasismen) i vardagliga sammanhang, att vi alla är sexister och rasister.
 
Vad gillar du för musik? Och filmer?
Lyssnar inte så mycket på musik faktiskt, föredrar tystnaden :) Men annars gillar jag peppiga låtar och rock. I filmväg så älskar jag fantasy och äventyr (dock EJ action) och lite drama slår aldrig fel heller :) Tänk typ Sagan om Ringen, hungerspelen, samt jobbiga dramafilmer som Lilja 4-ever typ (filmer som känns äkta). Och så är jag kär i Spiderman...
 
Vad tycker och tänker du om Polyamori?
Skrivit om det förut, här hittar du det inlägget.
 

Hur tjejer skämtar bort det förtryck vi utsätts för

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

 
Den här bilden cirkulerar återigen på facebook nu när vintersäsongen närmar sig, har sett den flera år i rad. Tjejer lägger upp den som "en kul grej" och får massa likes och massa tjejer kommenterar skämtsamt om hur dom äntligen kan vara fula utan att någon märker. Den är menad som en kul grej, bilden. Många tjejer tycker den är rolig. Jag tycker den är så jävla sorglig.
 
Så många tjejer och kvinnor det finns som faktiskt lider av dom skeva skönhetsidealen, som tycker att det är jobbigt att raka, hålla in magen, att överhuvudtaget visa upp sin kropp. Kvinnor som gärna tar tillflykt in i burriga kläder, som älskar vintern inte för typ snön eller julen utan för att dom slipper känna sig obekväma i sin kropp. Som blir lättade när den lättklädda sommarsäsongen är över. 
 
Det är kvinnoförtryck - att vi blir värderade efter vårt utseende i så hög grad. Att vi förväntas "ta hand om" vårt utseende genom rakning, sminkning, skrubbning, brynplockning, rumpknipande osv osv osv. Förtryck, inget annat. Verkligen inte ett fritt val, inte någonstans.
 
Och många tjejer vill, kan, orkar inte ens bli arga och upprörda och ledsna över snygghetsen. Det blir för jobbigt att erkänna det som ett förtryck, för i viss mån blir det då att erkänna sig själv som offer. Och dessutom finns inte en endaste tanke på att låta bli utseendefixet, det alternativet är inte ens ett alternativ. För det är så självklart att vi ska stå ut med allt pyntande av oss själva, vi är helt jävla indoktrinerade i det. Och gör vi nåt annat får vi skit för det. Så tjejer skämtar om det, för att palla med. Finna lite stöd och uppbackning i det hela, om än med glimten i ögat. Jag har full förståelse för det. Men det är ändå jävligt sorgligt.
 
Bilden blir en slags påminnelse inte bara om kvinnoförtrycket som döljer sig i utseendehetsen, utan också om hur tjejer accepterar och bortförklarar det förtryck vi själva utsätts för. Hur förtrycket på så sätt hålls levande, eftersom till och med dom förtryckta finner sig i det.
 
Sorgligt snarare än humoristiskt, tycker jag.