Att vara tjej och spela fotboll
Kategori: Feminism och genus
Jag har spelat fotboll sedan jag var 5 år. I snart 18 år. Det är det största och mest långvariga intresset jag någonsin haft. Genom fotbollen har jag fått vänner för livet, lärt mig samarbeta med andra och blivit stärkt såväl psykisk som fysiskt.
Men mitt fotbollsintresse har också orsakat en hel del lidande. För att jag är tjej.
Jag tänkte berätta för er hur det kan vara att spela fotboll när man är tjej. Det jag beskriver är bara det som skett i min närhet, bara mina egna erfarenheter. Men jag vet att jag är långt ifrån ensam. Att tjejer diskrimineras inom fotbollen är enkelt att se för den som vågar öppna ögonen.
En tjej spelar fotboll i skolan
Låt oss börja historien från så tidigt jag kan minnas, mellanstadiet. Jag älskade att spela fotboll. I stort sett varje rast sprang jag mig drypande våt på skolgårdens grusplan, tillsammans med ett tjugotal killar från olika klasser. Jag var ganska bra. Mycket bättre än många av killarna. Ändå blev jag nästan alltid vald sist. Men det gjorde mig ingenting. Jag nöjde mig med att vara ”bra för att vara tjej”. Och fortsatte njuta av att få leva ut min passion flera gånger om dagen.
I högstadiet slutade jag spela fotboll på rasterna. Inte för att jag tröttnat på det. Utan för att slippa bli retad, utfryst och ensam. Jag märkte tidigt, redan den första månaden när jag fortfarande hängde med killarna i klassen och lirade, att det inte var okej för en tjej att gilla fotboll lika mycket som killar. Det var ofräscht med all svett. Bara på mig förstås, inte på killarna. Okvinnligt. Och när man är en 13-årig tjej är det svårt att slå sig fri från förväntningarna som läggs på en. På hur en tjej ska vara. Fräsch. Snygg. Åtråvärd. Någon killar vill tafsa på, kanske till och med bli tillsammans med. Då funkar det inte att spela fotboll. Samtidigt kunde jag också ses som lite coolare än de andra tjejerna, för att jag var duktig på fotboll och tog för mig på idrottslektionerna. Det som gjorde mig cool var att jag kom in på en manlig arena, fotbollen, och lyckades bra. Eller ”bra för att vara tjej”. Och några av er kanske vet det här, medan det för andra kommer som en nyhet: manlighet värderas högre än kvinnlighet. Mitt fotbollsintresse var manligt (och därför coolt), samtidigt som det var fel. Jag var ju tjej, och då ska man vara mer kvinnlig än manlig för att bli åtråvärd – någon som killar vill ha. Samtidigt fick jag mer respekt än de andra tjejerna när jag betedde mig manligt (läs: spelade mycket fotboll). Det är som om det finns krav på tjejer att vara både manliga (för att få respekt) och kvinnliga (för att ses som åtråvärda). Förvirrande va?
En tjej spelar fotboll i klubbar
Det är svårt att veta vad jag ska berätta om först. Ska jag inleda med historien om klubbens 40-åriga tränare som hade en sexuell relation med en 15-åring i mitt lag? Eller ska jag inleda lite mjukare med att redogöra för alla de gånger jag fått höra hur dåliga tjejer är på fotboll av såväl tränare som herrspelare? Om hur många lagkamrater som slutat spela fotboll för att istället titta på pojkvännens matcher? Om alla domare som blåst sönder mina matcher och avbrutit varje närkamp med den självklara baktanken att tjejer är för ömtåliga för så hårt spel?
Jag har spelat i två olika fotbollsklubbar, i flera olika lag, och haft ett dussintal olika tränare. Jag skulle inte ens kunna räkna på både fingrar och tår hur många gånger jag hört fraser som på något sätt antyder att fotbollen är till för killar. Att tjejer är sämre än killar. Att vi inte riktigt är välkomna här. Tränare som under killmatcher och killträningar hånat sina spelare genom att säga saker som ”man kan ju tro att det är flickfotboll” och ”ni spelar som tjejer!”. Jag tänker på hur jag själv återskapat synen på att tjejer är sämre killar, genom att som 17-årig tränare uppmana mina spelare att ”vara lite mer manliga på planen”. Med betydelsen att ta för sig mer, gå in hårdare i närkamper. Det kanske låter konstigt att jag som tränare för ett tjejlag sa precis såna saker som skadat mig själv under mina år som fotbollsspelare? Det är inte så konstigt. Från tidig ålder hade jag fått lära mig att fotbollen egentligen är till för killar. Att killar är bättre än tjejer. Att manlighet är bättre än kvinnlighet. Att vi bara kan bli ”bra för att vara tjejer”.
Det är först på senare år som jag förstått hur diskriminerande fotbollsvärlden är mot tjejer. Vilket kvinnoförakt som sprids såväl på elitnivå (med läktarramsor som ”vi ska våldta era horor”och ”stå upp som en riktig man”) som på breddlagens träningar (där tränare uppmanar sina 7-åriga killar att inte "gråta som tjejer" om de ramlar). Och med den kunskapen har jag i vuxen ålder kunnat uppmärksamma den sexism som råder inom min egen förening.
De flesta föreningar säger att de verkar för jämställdhet. Att tjejer och killar ska kunna spela på lika villkor. Även Svenska Fotbollsförbundet slår fast att fotbollen ska vara jämställd. Ändå blir det inte så. För även om få säger det rakt ut, så tycker de flesta inom fotbollsvärlden att tjejer inte har rätt att spela fotboll på samma villkor som killar. Det är därför mitt lag nästan alltid fått sämre träningstider än jämnåriga, eller till och med yngre, killar. Det är därför herrlaget får ett eget omklädningsrum, men inte damlaget. Det är därför jag behövt se min 20-åriga lagkamrat få sina bröst kommenterade av en medelålders man, på ett fotbollsevent för klubbens ledare. Och under samma event fått höra moderatorn säga hånande kommentarer riktade till killar som pratade när han hade ordet: att det inte är ”en fest för tjejer”.
Fotbollsvärlden vill ha jämställdhet, men bara i teorin
Det är ett sådant enormt hyckleri inom fotbollsvärlden. De högt uppsatta männen i föreningar predikar om hur viktigt det är att alla känner sig välkomna, men i hemlighet (så hemligt att de inte ens själva förstår det), tycker de att fotbollen främst är till för killar. Vissa är åtminstone öppna med sin skeva kvinnosyn. Som den allsvenske herrlagsspelaren som kom och besökte mitt fotbollslag under Stadium Sportscamp år 2002. Han omringades snabbt av ett gäng fotbollstokiga 11-åriga tjejer. En av dem frågade honom om han hade något tips för hur man kunde bli fotbollsproffs. Han svarade att tjejer inte kan eller borde spela fotboll på den nivån.
