Jag kan bli jävligt irriterad på en attityd som dyker upp ibland inom feministiska kretsar. Det här med att män inte har någon plats alls i kampen, att de ska knipa käft och känna massa skam inför vilka förtryckande svin dom alla är. Missförstå mig inte nu, jag blir vansinnig på alla dom män som hoppar in i en diskussion som handlar om kvinnors erfarenheter/villkor/rättigheter/whatever och ba "men määäännen då ni överdriver det är kvinnorna som styr världen" för det är inte konstruktivt nånstans. MEN! Jag önskar att fler män skulle diskutera jämställdhetsfrågor, t.o.m vara drivande i dem! Hur fan tänker jag nu då, uttalad radikalfeminist som ju faktiskt ser att kvinnor är underordnade män?
Jo såhär va. Jag tycker det är skevt att män och kvinnor "görs olika", att vi hela tiden måste särskilja könen. Det är begränsande för alla. Utöver det ser jag en maktobalans mellan kvinnor och män, till mäns fördel. Att kvinnor globalt och historiskt sett förtrycks. Att män och manlighet värderas högre och jadajada. Att män är överordnade kvinnor alltså. Att dom har mer makt strukturellt sett osv. Denna överordning är dock ingenting som gynnar alla män, eller ens dom flesta. Dom flesta män får sämre liv pga skeva könsförväntningar och maktobalansen.
Jag tror fortfarande att
typ alla män förtrycker kvinnor på olika sätt MEN DETTA BETYDER INTE ATT JAG TYCKER ATT MÄN ÄR MONSTER som helst ska spärras in hela bunten och under inga som helst villkor få delta i feministisk kamp. Män väljer inte att förtrycka, lika lite som kvinnor väljer att bli förtryckta (nu pratar jag självklart mer omedvetet förtryck ej män som slår sina flickvänner eller liknande). Pojkar fostras in i en destruktiv mansroll som "tvingar dem" att bete sig rövigt för att passa in. Sen bör en självklart kräva av män (särskilt de som engagerar sig feministiskt) att reflektera över sitt beteende. Ofc. Men att enbart diskutera hur män förtrycker kvinnor räcker inte (det måste dock göras mer av detta, alldeles för lite snack och verkstad om saken). I min feminism är det högst intressant att diskutera på vilka sätt män far illa i patriarkatet. Och hur ska vi förstå det? Genom att lyssna på män såklart!
Hörde ni det allesammans? Vi måste lyssna på männen! Oj oj, lite provocerande uttalande för en radikalfeminist kanske. Herregud män får ju all plats fucking hela tiden och kvinnor lyssnar alltid på mäns pladdrande och kan vi inte få nån jävla frizon invänder folk (med all rätt) och jag ba I hear ya folks, I hear ya. Jag menar inte att feminister alltid måste välkomna snubbar med öppna armar i alla sammanhang (det vore skevt). Allt jag säger är att - i min feminism kommer vi inte långt om vi inte är beredda att se att män lider av ojämställdheten.
Patriarkatet suger! Kan det la sammanfattas med. Och nej, patriarkat är inte en term för "grupp män som ondskefullt smider planer på hur de ska behålla världsmakten och fortsätta förtrycka kvinnor". Det är ett system som både män och kvinnor upprätthåller.
Mer om termen patriarkat här.
P.S. Jag kan gissa att en del jämställdister kommer läsa detta inlägg och använda detta som ett "men varför diskuterar du inte med oss då, vi pratar ju om mäns rättigheter!?" och då vill jag ba säga: pallar ej. Pallar ej diskutera mansfrågor med folk som tycker att genus är trams eller inte tror att kvinnoförtryck existerar. Jag diskuterar mer än gärna hur män far illa osv men inte med folk som tror att feminism gör mer skada än nytta.
Bloggadress: http://calleism.wordpress.com