moralfjant

Mycket snack om religiösa fundamentalister nu för tiden, hur sjukt hjärntvättade och trångsynta de är. Och visst kan jag inte annat än hålla med i kritiken. Jag tycker det är oerhört knäppt att helt blint lita på nåt som står i en gammal dammig bok, särskilt när det är så tydligt att människor skadas av innehållet (typ att det sprider hat mot bögar/flator/kvinnor, ja ni fattar). Jag blir så trött på människor som säger att det är helt och fullkomligt övertygade om att deras tro är den enda rätta. Inte bara för dom själva, utan hela jävla världen måste tro på samma sak eller också är dom idioter/offer. Hur fan vet ni det liksom? Vägra fatta att ditt trosval (kalsongval hehe) kanske helt enkelt beror på att du indoktrinerats i det sen du va liten?

Jag blir så fruktansvärt provocerad av alla dessa människor som bestämt hävdar att vetenskap och tro inte går att kombinera. Som tror att alla icke-ateister är korkade jävla våp som måste upplysas. Så börjar karusellen Gud finns - Gud finns inte med lika korkade argument från båda sidor. BARA FATTA ATT VI INTE KAN VETA OCH NÖJ DIG MED DET (agnosticism for the win liksom). Så, end of discussion. När vi har kommit fram till det är du välkommen att välja vad du vill tro på (men fan inte predika för andra).

Jag är varken ateist eller religiös. Jag har utformat min egen tro (som har inslag av många olika religioner + annat) och det är så jävla skönt för då slipper jag följa en ansiktslös profets konservativa värderingar och kan välja själv och tänka kritiskt. Men faktiskt har jag inget som styrker att det jag tror på stämmer utom att jag "känner det inom mig". Ni extrem-ateister skrattar väl rått vid det här laget men det skiter jag i, faktiskt tycker jag synd om er trångsynta logiker. Ni får aldrig uppleva den harmoni och lycka som jag ibland får i min "ett-med-naturen-ett-med-världen-andlighet".

 

Varför vill ni ens predika för mig hur fel jag har? Min tro ger mig ingenting utom en härlig känsla av sammanhang. Varför vill ni förstöra det för mig med hånfulla blickar och uppgivna suckar? Fattar ni inte att ni bara är ett gäng uppblåsta vetenskapsfundamentalister? Har ni inte ens det ringaste tvivel om att det kanske faktiskt är ni som missat nåt, är ni verkligen så jävla naiva att ni tror att ni besitter den enda sanningen? Tror ni på fullaste allvar att ni har alla svar bara för att ni läst lite i illustrerad vetenskap? Och även om ni är helt övertygade om att ni har rätt (och låt oss säga att ni har det) - varför vill ni absolut spräcka hål på min lyckliga bubbla som enbart skänker mig glädje?