Att inte bry sig tillräckligt...
Kategori: Whatever
...för att hjälpa någon. Det kan vara en tiggare på stan som du traskar förbi utan att lägga en peng i dennes hatt. Det kan vara att du struntar i att gå med i läkare utan gränser trots att de jagat ifatt dig och ber om ditt stöd. Det kan vara att du väljer att ringa det billiga numret istället för det dyrare (där pengarna går till välgörenhet) när du röstar i melodifestivalen. Och alla andra små val vi gör, när det handlar om att hjälpa andra människor.
Jag vill att du ska förstå att anledningen till att du inte ger pengar, INTE ligger i att du inte hinner eller i att du tror att pengarna ändå inte kommer fram (oftast). Det handlar heller inte om att "hjälper man en måste man hjälpa alla" för det är ett sjukt knäppt argument. Vaddå så bara för att jag är med i tjejjouren måste jag också gå med i läkare utan gränser? Dessa tankar är försvar du sätter upp för att slippa inse att det faktiskt handlar om att du inte bryr dig tillräckligt för att agera.
Jag vill att du ska förstå att anledningen till att du inte ger pengar, INTE ligger i att du inte hinner eller i att du tror att pengarna ändå inte kommer fram (oftast). Det handlar heller inte om att "hjälper man en måste man hjälpa alla" för det är ett sjukt knäppt argument. Vaddå så bara för att jag är med i tjejjouren måste jag också gå med i läkare utan gränser? Dessa tankar är försvar du sätter upp för att slippa inse att det faktiskt handlar om att du inte bryr dig tillräckligt för att agera.
Och det är helt okej. Det är spritt spångande omöjligt att bry sig om allt och alla såpass att en skänker pengar eller engagerar sig i massa projekt. Men det du ska veta är att det i dom flesta fallen inte handlar om att "tiggaren får ju ändå inte pengarna själv" utan om ren och skär egoism. Du bryr dig helt enkelt inte tillräckligt mycket. Här kommer nån viktigpetter hävda att "om jag visste att pengarna gick fram skulle jag ALLTID ge" men jag hävdar att det är bullshit och att hen ljuger för sig själv.
Så vad vill jag säga med det här? Det här inlägget är inte menat att skuldbelägga folk som inte skänker pengar och engegemang stup i kvarten. Det handlar om att jag vill göra det okej att säga "nej, jag vill inte gå med i läkare utan gränser, för jag bryr mig inte tillräckligt mycket". Åtminstone ska en kunna säga det inför sig själv, utan att må dåligt över det. Vi behöver vår sunda egoism och vi orkar inte bry oss om allt. Olika personer har olika nivåer av givmildhet och det är också helt okej. Alla får fundera över vad som känns okej att bidra med. Sen finns det ju en del vars sunda egoism helt övergått i total brist på sympati (som sitter inte med massa miljarder och typ flyr från att betala skatt) och det är inte okej!
Just det här är något jag kämpat med länge (och fortfarande gör). Jag vill liksom va den där goda människan som alltid hjälper till. En Moder Mican typ. Men så har jag märkt att jag inte lever som jag lär. Jag skänker inte pengar till människor i nöd (trots att jag lätt kan avvara en del som går till onödiga saker) och jag är bara engagerad i en ideell förening. Först intalade jag mig att det berodde på att jag inte kunde göra mer eller att pengarna ändå inte går fram eller nån annan liknande anledning. Men det blev så jobbigt att hela tiden behöva hitta på försvarsanledningar till att jag inte gav mer. Så jag började ifrågasätta mina försvar och kom fram till att jag helt enkelt inte bryr mig tillräckligt - och att det är okej. Och det är så jävla befriande!
Så vad vill jag säga med det här? Det här inlägget är inte menat att skuldbelägga folk som inte skänker pengar och engegemang stup i kvarten. Det handlar om att jag vill göra det okej att säga "nej, jag vill inte gå med i läkare utan gränser, för jag bryr mig inte tillräckligt mycket". Åtminstone ska en kunna säga det inför sig själv, utan att må dåligt över det. Vi behöver vår sunda egoism och vi orkar inte bry oss om allt. Olika personer har olika nivåer av givmildhet och det är också helt okej. Alla får fundera över vad som känns okej att bidra med. Sen finns det ju en del vars sunda egoism helt övergått i total brist på sympati (som sitter inte med massa miljarder och typ flyr från att betala skatt) och det är inte okej!
Just det här är något jag kämpat med länge (och fortfarande gör). Jag vill liksom va den där goda människan som alltid hjälper till. En Moder Mican typ. Men så har jag märkt att jag inte lever som jag lär. Jag skänker inte pengar till människor i nöd (trots att jag lätt kan avvara en del som går till onödiga saker) och jag är bara engagerad i en ideell förening. Först intalade jag mig att det berodde på att jag inte kunde göra mer eller att pengarna ändå inte går fram eller nån annan liknande anledning. Men det blev så jobbigt att hela tiden behöva hitta på försvarsanledningar till att jag inte gav mer. Så jag började ifrågasätta mina försvar och kom fram till att jag helt enkelt inte bryr mig tillräckligt - och att det är okej. Och det är så jävla befriande!
