moralfjant

Mican har förstört mej. Jag hade ett alldeles perfekt lagom liv. Jag tyckte om de flesta och de flesta tyckte om mig. Jag var nöjd med min tillvaro. Sen blev Mican genushäxa och började blogga. Och jag var dum nog att börja läsa. 

 

Nu kan jag inte se på film, gå förbi barn eller träffa grabbgänget utan att bli lite sådär smått irriterad. Eller vem försöker jag lura...jag blir jävligt irriterad. På massa småsaker. På hur föräldrar klär och bemöter sina barn. På att 50% av filmerna inte innehåller minst två kvinnor som talar med varandra om annat än män. På hur många gånger jag hör ordet 'fin' bland fotbollstjejerna jag tränar. Och när man tar upp det till diskussion förstår inte annat folk. "Varför göra en grej av det? Både killar och tjejer gillar att se killar på film, so what?" "Du går ju bara och letar fel i allt du ser!" "Hen är ju ett jävla dumt ord, varför skulle man vilja ta bort han och hon?!" "Alla tjejer kommer ha utseendefixering och må dåligt i tonåren, så är det bara." Och jag blir så förbannad på alla misstolkningar och att ingen ser nåt jävla samband mellan alla 'småsaker' och det stora hela. 

 

Så jag blir arg. Säger emot. Klär ner mig för att bryta normer. Ska döpa mitt framtida barn till nåt könsneutralt. Skriver hen i jobbmail. 

Sitter och spelar banjo för barnen i Afrika.

Och allt är Micans fel.