Att blunda för sina privilegier är att förtrycka
Kategori: Rasism och fascism
Hej du som är privilegierad! Vit. Medelklass. Man. Cis. Hetero. Utan funktionsnedsättning. Vid god psykisk hälsa. Över 20 och under 65. Ju fler av dessa saker du är, desto mer privilegierad är du. Jag är väldigt priviligierad. Jag prickar in alla kritierer utom "man".
Jag sitter här i bostadsrätten som min pojkvän äger och som han fått fixad genom sina föräldrar. Här får jag bo nästan gratis så fastän jag är student kan jag leva gott. Äta det jag vill, resa ibland. Köpa dom saker jag vill ha. Och skulle jag inte bo här är jag alltid välkommen till mina föräldrars fina villa.
Jag har fått så sjukt bra förutsättningar i livet. Föräldrar som älskar mig och stödjer mig på alla sätt, som har gjort att jag fått en grundtrygghet. Genom detta har jag klarat mig igenom smått jobbiga perioder i livet. Jag har fått uppmuntran och stöd i mitt skolengagemang, kombinerat med läshuvud, och därför kunnat få bra betyg utan att anstränga mig överdrivet mycket. Jag har kunnat välja vilken utbildning jag vill gå och när jag vill gå den. Jag kan engagera mig i flera ideella föreningar som intresserar mig och ha tid över till fritidsintressen.
Jag har aldrig varit rädd för att hamna i utanförskap eller ekonomiska svårigheter. Jag har fått de bästa förutsättningarna för att kunna leva gott i detta samhälle och även om jag skulle fucka upp det nu så vet jag att jag kommer att fångas upp av partner, familj eller vänner.
Jag skulle kunna känna mig stolt över alla grymma grejer jag åstadkommit i mitt liv (det är många!). Jag skulle kunna säga att jag förtjänar att vara där jag är idag. Men det gör jag inte. För det är inte sant.
Min "bedrift" är att ha klämts ur en västerländsk fitta i ett västerländskt land. Med lite gynnsamma biologiska förutsättningar. Och gynnsamma socioekonomiska förutsättningar i min omgivning. Yey me liksom. Men det är klart, jag har ju förvaltat dessa förutsättningar. Jag kunde ju ha fuckat upp, men gjorde inte det. Och hade jag gjort det hade jag fått all hjälp för att komma på rätt spår igen.
Om jag skulle stoltsera med min position i samhället, hävda att jag förtjänat den, så menar jag att människor som är i en svårare sits förtjänar att sitta där.
Jag kan inte blunda för mina privilegier. Jag måste förstå att som samhället ser ut nu så finns det personer som har mycket mer gynnsamma förutsättningar än andra. Mer makt, mer frihet. Jag måste inse att att inte alla kan påverka sin situation eller välja sig ut ur misär. Jag måste acceptera att min bekvämlighet är på bekostnad av någon annan, att jag har fördelar för att någon annan har nackdelar. Jag får lättare jobb som västerländsk just för att någon från typ Mellanöstern har svårare att få ett jobb. Att påstå att jag som vit (eller man) fått jobbet enbart pga att jag varit bäst lämpad och att det inte har att göra med min hudfärg (eller kön) är detsamma som att säga att icke-vita (eller kvinnor) helt enkelt är mindre kapabla. Helt osant och jävligt osympatiskt. Jag kan inte förklara bristen på icke-vita (eller kvinnor) i maktpositioner med att vita (eller män) helt enkelt är mer lämpade för tjänsten (att det visst är rättvist och inte alls diskriminering) utan att samtidigt hävda att en viss (priviligierad) grupp är mer begåvad än en annan (icke-priviligierad) grupp.
Det handlar inte om att jag som individ medvetet överordnar mig själv. Det handlar om att jag lever i ett samhälle (en struktur) där somliga grupper värderas högre och somliga lägre. Jag får del av privilegier enbart genom att vara vit, medelklass, utan funktionsnedsättning osv. Nej, jag har inte bett om dessa fördelar - men icke desto mindre så får jag dem.
Bara genom att ta del av dessa privilegier så är jag delaktig i att förtrycket av icke-priviligierade upprätthålls. Jag med mitt svenska efternamn får ju jobb, så varför ska jag gnälla över att andra diskrimineras på arbetsmarknaden. Jag kan ta trapporna när hissen går sönder, och behöver ju inte jobba för att öka tillgängligheten rullstorsburna. Ni fattar grejen.
Förtrycket sker på ett strukturellt plan. Så, när någon påpekar att icke-vita förtrycks av vita så handlar det ju inte om att jag som individ medvetet väljer att förtrycka. Utan att jag, liksom alla andra, fostrats in i ett ojämlikt och orättvist system. Där jag råkar vara en vinnare, och någon annan en förlorare.
Nej, jag skäms inte över att vara privilegierad. Men jag är medveten om att jag är det. Så när jag går förbi en person som tigger i kylan och ropar "pleeeease madam!" och jag får en jobbig känsla i bröstet så tänker jag INTE saker i stil med "alltså varför tar hen inte bara ett jobb?", "men usch sitta här i kylan som en hund" eller "jag skulle ALDRIG sjunka så lågt". För jag vet att personen som sitter där inte har samma frihet, samma valmöjlighet, samma position i hierarkin som jag. Jag har förståelse för att människor har olika förutsättningar och kan därför undvika att vara dömande och att legitimera förtrycket genom att hävda att människor som är i en svår sits har valt det själva.
Det vore sjukt osympatiskt att hävda att jag inte alls är del i något förtryck eller att jag inte alls är priviligierad. Att blunda för skevheten i systemet är att legitimera ojämlikheten. Samma sak som att säga att dom får skylla sig själva.
Jag kan inte rå för att jag är priviligierad i rådande samhällsordning, men jag kan jobba för en förändring. Genom att ifrågasätta varför jag har mina privilegier och genom att aldrig aldrig någonsin tro att jag förtjänar dem. Istället för att bli upprörd när nån pekar på hur min grupp förtrycker så kan hålla med om skevheten i maktstrukturen. Istället för att leta efter bevis på att jag visst INTE alls förtrycker så kan jag leta efter tecken som tyder på att jag faktiskt gör det, så att jag kan ändra dessa sidor hos mig själv. Bättra mig.
Att förtrycka är inte enbart att göra vissa aktiva handlingar. Det kan också vara att förhålla sig passiv, att strunta i att handla. När din kompis säger att blattar förpestar Sverige så förtrycker hen en utsatt grupp. Om du inte säger emot, så förtrycker du också. Genom att vara passiv inför orättvisor så visar du att du accepterar dem. Genom att blunda för dina privilegier så förtrycker du.
Du kan inte frånskriva dig den förtryckande roll som du tilldelats i rådande samhällsordning, men du kan ifrågasätta dess rimlighet. Högt, så att alla hör dig. Så att alla förstår.
P.S. Jag är medveten om att jag fokuserat mer på vissa maktaspekter än på andra (hudfärg + kön) men detta betyder inte att de är viktigare på något sätt. Utan mer att jag tror att fler kan relatera till det och därför förstå budskapet. Säg gärna till om jag helt glömt någon aspekt.
