Att bli feministiskt medveten har gjort mig mer tjejig
Kategori: Feminism och genus
Kategori: Feminism och genus
Jag är lika tjejig nu som innan jag blev feminist. Det är ingen skillnad på mitt unga jag och mitt nuvarande jag gällande det. Brukar ta upp mig själv som ett exempel på att fördomarna om att feminister hatar rosa och allt tjejigt är just fördomar. För jag är feminist och älskar ju rosa, klänningar, baka cupcakes och en massa andra saker som ses som tjejiga.
Ja faktiskt! Förut så undvek jag ibland att använda rosa. Men nu gör jag inte det.
Och jag skiter fullständigt i om jag gillar färgen på riktigt eller om jag blivit "lärd" att göra det. För det kan jag ärligt talat aldrig veta.
Men det är så jävla många som undviker rosa för att de inte vill vara "den" tjejen. Har till och med hört tjejer säga så nästan ordagrant. Och då tycker jag att det är viktigare att använda rosa och visa att man kan vara precis hur man vill ändå och att en färg inte säger något om vem man är.
Det beror på vad man anser vara kvinnligt. Men överlag skulle jag nog säga nej. Anledningen är nog att jag till min personlighet är mer "grabbig" är klassiskt tjejig men att jag innan kände behov att försöka passa in, att betraktas som attraktiv etc. Sedan jag blev feminist skiter jag i att försöka behaga och är mig själv.. vilket innebär att vara mindre kvinnlig. Föraktar för den sakens skull verkligen inte sådana egenskaper eller beteenden, men det är inte jag. Och försöker undvika att dela upp det i manligt och kvinnligt helt och hållet så gott det går.
Min tjejiga sida har inte fått tagit mer eller mindre plats sedan mitt feministiska uppvaknande men däremot upplever jag att jag har fått en mycket bättre relation med den. Jag vet varför jag är tjejig - men jag föraktar den inte utan hyllar den. Go tjejigheten!
Har inte tänkt på det men nu när du säger det så tror jg att jag blivit mer "tjejig". Just för att jag slutat förakta det kvinnliga/tjejiga och bär istället mina egenskaper med stolthet! :D
Nej jag har blivit mindre tjejig MEN jag älskar tejjiga grejer som hudvård och fnitter och chickflix och rosa och ja allt som definieras som tjejigt.
Och jag älskar fnissande tjejer.
Alltså JA. Framför allt så har jag slutat skämmas för / ursäkta /whatever det som är tjejigt i min vardag. Embrace-at det. Tror jag dessutom blivit mer "grabbig" också för den delen. Tagit det jag gillar från båda sidorna kanske. Typ så som det borde vara för alla.
(inte för att jag är perfekt förebild eller så på något vis, men det är ändå jävligt skönt att komma till den insikten, att jag blivit lite (enligt mig) "bättre" själv liksom)
Är nästan född till feminist så har ärligt talat inte mycket minnen av hur jag tänkte innan... Men visst finns det en del "tjejgrejer" jag kanske gör mera nu än innan. Åtminstone förnekar jag inte dem eller försöker vara cool inför någon man, vilket man kanske gjorde förr. (Är som sagt feminist sen barnaåren men nog apade man efter idioter ändå i tonåren.)
Det där går i vågor för mig. Ibland noll smink och typ baggy och iblad hela faderullan me bling o långkjol o allt. Men förr skämdes jag alltid lite om jag kände för att ha nåt alltför sött på mig. Typ, "nån kanske tror att jag försöker göra mig söt"-tankar a la hej jante. Nu kör jag mer bara efter att ha insett att det där med rädas det feminina bara är inernaliserat kvinnoförakt.
Utseendemässigt är jag nog mindre tjejig nu. Tror det beror på att jag känner mig mindre bedömd/tittad på. Och så har jag medvetet försökt bry mig mindre om utseendet, så jag inte känner att jag måste sminka mig/raka mig alltid.
När det gäller mitt sätt att vara så är det nog lite som för Knyttet: Jag försöker inte alltid vara andra till lags, och försöker inte längre göra mig liten och bli osynlig.
Däremot har jag slutat se ner på tjejers sätt att umgås. Jag minns att jag ville vara en av de som sa "Jag umgås mest med killar, tjejer är så fåniga/skvallriga/falska/svåra". Men jag var inte det, jag har alltid haft bra tjejkompisar som jag snackat skit med, fnissat med, pratat pinsamma saker med osv. Jag höll med andra om att tjejer var falska bara för att verka coolare/bättre/mer grabbig, men inte längre. Jag älskar det "kvinnliga" sättet att umgås på.
BRA! Jag haller med Angelica....jag tycker om mycket av det som anses "kvinnligt" men det betyder inte att jag ar ett dumt vap....har fatt intryck ibland att vissa kvinnor som kallar sig feminister har sett ner pa mig pga av det nar jag definitivt ar en feminist och for systerskap i alla dess positiva och underbara former.
: )
Helt rätt. Mansrollen ligger bakom en väldigt stor del av våra samhällsproblem. Att vara tjejig är rätt sympatiskt...
Bloggadress: http://www.whirlwind.nu