moralfjant

Hej bästa ni!

 

I januari så blir jag klar med min socionomutbildning (wohooo) och då är det dags att leta jobb. Jag vill verkligen verkligen verkligen hitta ett jobb som jag trivs med (utvecklande för mig) och där jag kan tillföra något. Nån som vet nåt bra för mig?

 

• Det behöver inte vara heltid, dock minst 50%
• Arbetstiden kan variera, dock inte enbart kvällar och helger
• Jag vill gärna jobba med ungdomar, i någon form av stödverksamhet. Exempelvis behandlingshem, eller som fältassistent.
• Jag tycker det är skitkul med utåtriktat arbete, typ hålla i workshops och fixa aktiviteter
• Jag vill ha kollegor (inte jobba ensam på ett kontor)
• Jag vill INTE ha ett stillasittande arbete
• Jag föredrar att jobba i vardagliga sammanhang och träffa människor på ett avslappnat vis (ej massa jävla tidsbestämda möten hela dagarna)
• Det får inte vara hårt krav på körkort, jag kommer att få det under våren troligtvis men hinner nog inte innan anställning

 

• Utbildad socionom
• Mycket erfarenhet av att jobba med ungdomar (tjejjouren i typ 3 år, fotbollstränare åt tjejlag i typ 5 år, lärarvikarie, färdighetstränare åt killar med psykosociala problem, volontär på kollo för hemmasittande ungdomar)
• Erfarenhet av stödsamtal (och viss erfarenhet av MI, jobbar på att lära mig ännu mer)
• Normkritisk (genuspedagogik funkar nice alltså!)
• Är grym på att knyta sociala kontakter och hålla i workshops och föredrag (och säkert stödgrupper också!)

 

HARRY POTTER! HARRY POTTER! VÄNTA SA JAG HARRY POTTER!!!!???? Bästa mysböckerna, den där serien :) Fast om jag måste välja en mer "seriös" bok så blir det nog Tusen strålande solar, den berörde mig mycket!

Vad ska du bli när du blir stor?

Jag är redan stor :D Vill egentligen inte tänka så mycket på vad jag blir, utan jag är ju nånting nu också liksom. Fast skulle gära jobba med ungdomar i behandling kombinerat med nåt pedagogiskt som att typ lära ut genus & sånt till skolpersonal och skolungdomar :)

Hur ser du på strippklubbar och på prostitution?

Jag vill inte att det ska vara tillåtet, säger jag bestämt. Fast jag tycker ändå inte det är en lätt fråga, i och med att jag hatar onödigt moraliserande och avskyr att döma (typ berätta för människor hur dom ska känna) så kan jag absolut förstå att en del trivs med att sälja sex eller strippa. För en del trasar det inte sönder själen. Men tycker ändå att det ska vara förbjudet, dels eftersom (som forskning visar) så många som säljer sex eller strippar mår dåligt. Men också eftersom (som forskning visar) trafficking ökar i länder där det är lagligt att köpa sex.

Tycker det är en vidrig grej att kvinnors kroppar (för ja, det är kvinnor det gäller) ska bli till allmän beskådan och nyttjande som nåt slags personliga uppkåtare. Tror att det påverkar kvinnosynen i "övriga samhället" också. Det gäller förresten även sexistisk reklam.

 

Haha ja det va ju typ i mars! Jomen jag både lyckades och misslyckades. Gick hårig utan att känna obehag, men ville sen raka benen ändå (pga "kändes bättre" pga "hjärntvättad in i att sandstrand betyder lena ben") så då gjorde jag det.

Var anser du att gränsen går mellan sexuellt explicita texter och rent sexistiska texter?

Oj svår fråga. Alltså, sexistiska blir dom väl när texten handlar om att förtrycka tjejer (för jo det är typ alltid tjejer). Tänker på låtar som handlar om hur killen ska typ knulla sönder henne, fortsätta fastän hon gråter, dra henne i håret osv (typ blurred lines eller girl I wanna make you sweat), dom återspeglar liksom ett förtryck som redan finns i samhället.

Har du några bra tv-serietips? :)
ORANGE IS THE NEW BLACK! Massor av olika kvinnokaraktärer, utspelar sig i ett fängelse. Annars är jag en sucker för fantasy och typ mysiga äventyrsfilmer. Gillar Merlin, Robin Hood & Legend of the seeker.

När du arbetar på kvinnojouren vad säger du då till de tjejer som ringer upp o berättar att de blivit våldtagna? Ger du några tips eller råd hur de ska ta sig igenom det osv?
En tjejjour, vill jag bara rätta :) Och vi chattar, pratar ej i telefon. Jag ger inga råd på det sättet. Lyssnar mest, berättar att det inte var hennes fel & att det är ett brott hon blivit utsatt för som hon kan anmäla om hon vill men hon måste inte det. Uppmanar dom att prata med någon vuxen dom litar på, eller typ kurator om det.

Vad var det som fick dig att vara aktiv i en kvinnojour?
Tjejjour :) Åh typ det gamla vanliga dravlet om att jag vill hjälpa unga tjejer, tonåren är en jobbig tid och jadajada. Sen så var jag ju extra intresserad av utseendehetsen då jag själv hatar den, ville kunna påverka på så sätt. Vill göra skillnad liksom. Typ samma anledning som jag pluggar till socionom :)

Hur bemöter du vardagssexism?
Åh det där är så olika beroende på situation och mitt humör. Ibland orkar jag inte och säger inget. Ofta så visar jag mitt missnöje genom att prata högt och irriterat med personen jag går med om hur tråkigt det är med sexistisk reklam etc. Om det är en människa som säger nåt sexistiskt skit så kan jag ifrågasätta hen, oftast på ett ett schysst "jamen tänk på det här"-sätt men ibland bara genom att håna. Annars är jag ett stort fan av att visa tyst missnöje (typ ifall jag är i en grupp där alla pratar om utseende) och ba se allmänt sur/uttråkad ut av ämnet. Jag tänker att det viktigaste är inte alltid att protestera, men en kan åtminstone försöka se till att inte uppmuntra (genom att typ skratta med, hålla samtalet vid liv etc).

Ska rösta på vänsterpartiet, ett enkelt beslut för mig. Helt enkelt för att jag är jävligt vänster, och det är det mest vänstervridna riksdagspartiet. Som ju också har en uttalad (vettig) feministisk politik till skillnad från dom andra partierna.

 

Vad tycker du om Sverigedemokaterna?
Det är ett äckligt parti, rasistiskt och kvinnofientligt. Skräms av deras framgångar. Men det är inte så att SD är bärare av allt ond, tycker det är mer intressant att medvetandegöra folk om sexismen (och rasismen) i vardagliga sammanhang, att vi alla är sexister och rasister.

 

Vad gillar du för musik? Och filmer?
Lyssnar inte så mycket på musik faktiskt, föredrar tystnaden :) Men annars gillar jag peppiga låtar och rock. I filmväg så älskar jag fantasy och äventyr (dock EJ action) och lite drama slår aldrig fel heller :) Tänk typ Sagan om Ringen, hungerspelen, samt jobbiga dramafilmer som Lilja 4-ever typ (filmer som känns äkta). Och så är jag kär i Spiderman...

 

Skrivit om det förut, här hittar du det inlägget.

 

FRÅGESTUND JIPPIEEEE! (Även kallat "reservlösning-på-skrivtorka").

Nu har du chansen att fråga mig precis vad som helst. Alltifrån feminism & politik till mina morgonrutiner liksom. Ett tillfälle ni bara inte får missa! Och hörrni fråga mycket så att jag känner mig viktig och intressant ;) 

 

 

 

Alltså ni vet Bert? Böckerna, tv-serien, filmerna, serierna, dassböckerna? Alla vill läsa om en kille som är sugen på typ alla tjejer. Som har en knasig kompis, pinsamma föräldrar och en religiös mormor som lagar äcklig mat. Och Sune, som handlar om typ samma sak fast lite oskyldigare. Också jättepopulärt. 

För ett tag sen blev jag lite trött på att det bara skrivs om tjejtjusare, och inte om killtjusare. Ville göra lite ändring på det, om än bara för mig själv. Så kom tanken om Märtas superhemliga snuskdagbok (ja det är ironiskt!). Hehe. Hittade nu dessa dokument igen och ba kände att jag ville dela lite av det med er. 

Märtas superhemliga snuskdagbok

Avsnitt 1

Det är nog egentligen förbjudet för tjejer att skriva snuskbok. Tjejer får ju bara skriva dagböcker om hästar och smink och kanske lite om killar. Lite sånt där kärlekspirr och om pussar utan tunga kanske är tillåtet? Fast jag vill skriva om det jag tänker på och det är inte hästar eller smink eller pussar utan tunga. Jag tänker jättemycket på hångel, sex, pulla och snygga grabbar. Egentligen får man nog inte tänka så mycket på sånt när man är tjej, och verkligen inte skriva om det.

Men nu gör jag ju det iallafall. Skriver snuskbok alltså. I hemlighet, såklart. Den ligger i bibeln jag fått av morfar. Han fick en uppenbarelse när mormor dog för 5 år sedan och nu pratar han bara om Gud och Jesus och adamsäpplen (eller nåt sånt). Jag tror Gud blev sur när jag klippte ut ett hål i bibeln för att få plats med boken. För jag råkade peta mig i ögat precis efter. Fast morfar har sagt att Jesus förlåter och jag har inte petat mig i ögat sen dess så det är nog sant. I framtiden kommer nog aliens att hitta den här boken och då kan dom lära sig att 13-åriga tjejer också tänkte på snusk.

Avsnitt 2

Jag hatar mitt namn. Märta Ejvor Karlsson, också kallad Märta Fjärta. Jag kommer aldrig aldrig nånsin förlåta mina fårskallar till päron för att dom dömt mig till evig olycka. Det borde inte vara lagligt att döpa sina barn till saker som rimmar på fjärta, baja, stjärt, slida eller nåt annat kroppsligt.

Jag har faktiskt mejlat till en regeringstant och krävt omedelbar ändring i lagen. Dom som redan har blivit döpta ska få döpas om till ett bättre namn, som Esmeralda, och få 10 000 kr i skadestånd för varje år dom levt med sitt fula namn. Då skulle jag bli hela 130 000 kronor rikare. Då skulle jag kunna köpa massor av roliga tidningar med snygga snubbar på framsidan. Och ett eget hus så att farsan och morsan inte kunde snoka i rummet.

Men regeringstanten svarade bara att det redan finns en del i lagen som förbjuder föräldrar att döpa sina barn till konstiga namn, som Gnissel eller Fjudderullan. Fast Märta var ett vanligt, ofarligt namn tyckte hon. Så kunde jag ju byta namn när jag blev 18, om jag nu var så missnöjd. Men det är ju för fanken 5 år tills dess! Ska jag behöva gå hela högstadiet OCH gymnasiet innan jag kan få ett normalt namn?

Minst 29,5 gånger om dagen blir jag kallad för Märta Fjärta. Såklart är det Jullan som är skyldig 98,2 % av gångerna. Juste ni aliens vet ju inte vem Jullan är. Det är klassens mobbare. Varje skolmorgon tvingar hon oss tjejer i klassen till att ge henne pengar, annars spottar hon i våra skor. I både höger och vänsterskon. Hon är starkast i klassen så ingen vågar säga emot. Lärarna säger att vi ska strunta i henne men det är svårt att strunta i att strumporna blir blöta varje morgon för att jag är fattig. Jag måste ju komma ihåg att ta med extra strumpor i väskan varje dag.

P.S. Idag har jag tänkt på snusk 113 gånger. 72 av dom var när jag tittade på Kasper i klassrummet. 

Jag har egentligen 4 avsnitt men blir så långt att ha med alla. Men vad tror ni, det kommer slå igenom va? Etta på boktoppen flera år i rad? ;)

 

Scrollade igenom facebookfeeden, ni vet när en har tråkigt och knappt läser utan ba jaha jaha jaha. Kom dock två bilder, i följd, som fångade mitt intresse.

 

Först den här:

 

Sen den här:

 

Budskapet kunde inte vara tydligare. Jag ska äta kanelbullar tills alla märker av förändringen. Tvivlar dock på att det tar 12 veckor för omgivningen att se min glädje över att äta något så gott. Vilket såklart sprids till kroppen, som blir spralligare och mysigare.

 

Det kanske är fråga om nån slags behandling mot höstdeppighet? En kanelbulle om dagen ger en bra känsla i magen? Efter fyra veckor så kommer jag, tack vara bulle-ätandet, att vara lika glad som om det vore sommar och sol och korta kjol? Och denna känsla inom mig kommer efter ytterligare några veckor liksom stråla ut och upptäckas av andra? 

 

Så måste det vara. 

Två konstateranden om mig själv och mina preferenser:

 

1. Jag gillar inte BH. Tycker det är sjukt obehagligt med saker som smiter åt kring böstkorgen överhuvudtaget. Ska va pösigt!

 

2. När det är kallt ute fryser mina bröstvårtor, det gör ont! 

 

Hej du förälder! 

Jag vet att du älskar dina barn. Du vill att de ska må bra och vara lyckliga. Du vill hjälpa dem om de hamnar i svårigheter, du vill vara en trygg zon och någon de kan lita på oavsett vad som händer. Det vet jag. Frågan är - vet dina barn det?

 

Som tjejjoursaktiv möter jag otroligt många tjejer som anförtror otroligt jobbiga saker till mig. Under anonymitet, i chatt. 12-åringar som berättar att de blir sexuellt utnyttjade av medelålders män - tränare, lärare, släktingar. 14-åringar som blir tvingade till sex av sin pojkvän men inte vill göra slut. 16-åringar som inte orkar leva längre och som heller inte orkar söka hjälp. Tjejer i alla åldrar som mår fruktansvärt dåligt. 

 

 

Tjejerna är så fruktansvärt rädda för att berätta för någon annan hur de mår. Även fast de innerst inne vet att de måste berätta för att våldtäkterna ska upphöra, för att få behandling av sin depression, för att få hjälp. De skäms och de är rädda för vilka reaktioner deras berättelse kommer få. Kommer någon att lyssna? Kommer de att bli arga på mig? Kommer jag få hjälp eller blir allt värre om jag berättar?

 

De vet inte att du, förälder, finns där för att lyssna och stötta och hjälpa. Din 12-åring vet inte att du inte kommer bli arg på henne när hon berättar att hennes tränare förgriper sig på henne, utan på honom. Din 14-åring vet inte att du kommer att vägleda henne i vad som är okej sex, och vad som inte är det. Din 16-åring förstår inte att du kommer att göra allt för att hon ska må bättre. Det gäller förstås för såväl killar som tjejer. 

 

 

Fråga barnet ofta om hur hen mår. Även om barnet blir arg, stöter bort dig och stänger dig ute - fortsätt fråga, fortsätt visa att du kommer att lyssna. Du behöver inte tvinga eller pressa barnet att öppna sig för dig, det räcker med ett enkelt "Du vet väl att du kan berätta vad som helst för mig?" och sen tyst invänta respons. Det räcker med ett "Jag tycker du har sett ledsen ut på sistone, är det något som har hänt?" och sen tystnad. Vänta. 

 

Det räcker med att bekräfta för barnet att du bryr dig - att du är intresserad av att veta vad som händer i hens liv, att du kommer att lyssna och att du är någon att lita på. Vet du det?

 

 

Har du en känsla av att du vill göra något, ett engagemang som ligger och gror lite i dig? Vill göra världen lite bättre, en insats för många tjejer?

VARFÖR INTE GÅ MED I TYRESÖ TJEJJOUR? :D

Jag är med där, och nu letar vi volontärer. Du behöver inte bo i Tyresö, och du behöver bara avsätta några få timmar i månaden. Vi stödchattar främst med tjejer som mår dåligt, men vill också utveckla verksamheten till tjejgrupper och att gå ut i skolor och prata om normer, genus och okej sex typ.

 

Låter det kul? Vill du vara med? 
Hör av dig till: [email protected]

 

Asså jag hatar ju hela modegrejen egentligen men samtidigt så förstår jag ju att folk tycker det är kul. För det har sån jävla stor spridning, det där med vilka kläder som är "inne" och vilka som är "ute". Jag vet inte riktigt hur det går till det här att sprida modet så alla fattar vad som gäller men det är väl lite media och sånt. Skitsamma, poängen är att SÅ MÅNGA MÄNNISKOR FÖLJER MODET (mer eller mindre).  Och det är nu jag blir så jävla vansinning på dom som "uppfann" höstmodet. Heidi Klum och Tyra Banks, släng er i väggen! ;) Varför? Jo det ska jag berätta för er. 

 

På hösten så försvinner solen gradvis. Allt blir mörkare. Det blir gråare, färgerna börjar försvinna. Mörkt och dovt. Deppigt. Vad gör modeskaparna då? 

 

SKAPAR HÖSTMODE DÄR KLÄDER SKA VA GRÅ OCH DOVA OCH DEPPIGA!!!! VAFAAAAAN!!!

 

Och alla går omkring i skiten. Nej hörrni, hösten och vintern är ju den tid då vi verkligen behöver få se fler grälla färger liksom. Pigga upp lite i mörkret. Men nej nej, det är tydligen sommarfärger (som om sommaren inte va tillräckligt glad ändå!) och är såååå ute på hösten. Då ska det vara mörkbajsbrunt och dammråttegrått och stelnat-mensblods-rött. 

 

 

 

En grej som stör mig är när människor ska bortförklara sårande eller hånande av andra människor med att "men det är ju bara min åsikt" och att en ska klara av lite kritik, en behöver ju faktiskt inte hålla med och får väl slå det ifrån sig då helt enkelt! Att det på något sätt alltid skulle vara värdefullt att dela med sig kritik, oavsett vad det gäller. 

Elaine gör precis detta när hon försvarar sitt inlägg där hon hånade grejen att pluta med läpparna. Och alltså visst det är kanske ingen jättestor och farlig grej att kritisera men att helt slå ifrån sig kritik med hänvsining till att "jag har rätt till min åsikt" är bara så lamt. 

 

Elaine, är det också okej för mig att skriva ut hur äckligt jag tycker det är när tjejer inte rakar armhålorna? Det som hände kvinnan som flashade sin håriga armhåla vid melodifestivalen var alltså inte fel, för dom som hånade sa ju bara vad de tyckte? Hon behöver ju inte ta åt sig eller hur? 

 

Eller kanske kan jag skriva om hur jag tycker det är fel att bli tillsammans med någon som har en annan hudfärg? Och sen om nån blir upprörd ba: Hallååå, det är ju bara min åsikt och ni behöver ju inte hålla med men låt mig säga min kritik! Ta av offerkoftorna era PK-nissar!

 

Ni vet, ibland står det i tidningen om nåt lureribolag som ringt till folk och typ låtsas att deras bankkonton kraschat, och ber om alla uppgifter. För att sen råna dom som går på det. Skamlöst. 

 

Och typ den vanligaste reaktionen på det här upplever jag är frasen "Jamen, är man så dum får man ju nästan skylla sig själv". Hmm, vad är nästan skylla sig själv, 70 % av skulden eller? Nämen ärligt, det chockerar mig hur människor, istället för att fördöma dom människor som skamlöst rånar lättlurade personer, faktiskt går in och dubbelbestraffar dom som rånas. Jaja, du kanske måste vara lite dum/naiv för att gå på en sån grej. Men det betyder väl för fan inte att det är ditt eget fel? En kan ju liksom inte rå för sin dumhet, och är väl tillräckligt att dras med den + bli rånad för det. Varför rub it in hens face liksom?

 

Asså, jag tycker fan det är värre att råna "dumma" personer. Vilket jävla utnyttjande. 

 

Tänker på hur det liknar victim-blaiming vid våldtäkt lite grann. Alltså nej, jag menar inte att en kvinna som går hem med en man från krogen är dum eller naiv eller så, för det vore bara knäppt. Men dom personer som sysslar med victim-blaiming pekar ju gärna på att kvinnan var naiv, dum, lättlurad - borde ha förstått bättre än att följa med honom hem. Att hon därför får skylla sig själv. Men det jag inte fattar i deras resonemang: även om det var så att hon var lättlurad och korkad - varför är det hennes eget fel att nån idiot utnyttjar det?

 

Det cirkulerar en del bantingsreklam på fb. Med bilder på en kvinna "före och efter". Och så ska folk gilla och ba ååh va duktig hon var som gick ner så mycket i vikt, snygg hon blev. Eller så kommenterar folk om hur hon ser undernärd ut nu och var mycket snyggare innan.

JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG PÅ ER SOM KOMMENTERAR KVINNORS UTSEENDE!

Så trött på att kvinnors yttre ska vara så jävla viktigt och att det ska vara så viktigt att vara fin hela tiden. Så trött på att allt uns av fett ska föraktas men samtidigt trött på att människor kallar smala tjejer för undernärda benrangel.

Helt enkelt trött på att kvinnors utseende ska recenseras precis hela tiden. Det spelar ingen roll om du skriver "hon är fin" eller "hon är ful", båda kommentarerna är skadliga. För det befäster att utseendet är det viktiga för en kvinna.

Och sluta förihelvete upp att gilla och dela såna här fettfobiska bilder som säger att en kvinna bara kan vara nöjd med sitt liv om hon är snygg och att hon för den skull måste bli smal.

Asså är det bara jag (och killen) som tänker på Lady Dahmer när vi ser den här bilden på mig? Är inte det ett typiskt LD-grin? Alltså helt oplanerat från min sida (vad gäller posande) så tänkte både jag och kille att jag liknade henne när vi såg den här bilden. 

 

Mitt typ största mål i livet är att befria mig från "måsten" och att verkligen försöka göra saker jag tycker är roligt och verkligen vill göra, oavsett rådande normer. Att kunna typ leva i nuet (jaja jag vet hur flummigt det låter men ni fattar vad jag menar) och inte hela tiden tänka på framtiden. Inte försöka styra upp och organisera och planera och se framåt hela tiden liksom. Att inte vara rätt för att välja fel och oroa mig över detta, utan att våga välja det jag vill just nu. (Alltså, inte alltid förstås. Även om jag inte är 100 % taggad på att gå till jobbet en dag så får jag ju bita ihop och göra det ändå eftersom det annars blir så dåligt för ungdomen, + att jag kanske inte får jobba kvar annars osv).

 

Jag vill verkligen verkligen ha en väldigt avslappnad inställningen till livet. Men ändå så börjar jag ofta oroa mig och få lite små-ångest över saker jag borde göra för att lyckas i livet. Och så oroar jag mig över att jag oroar mig. 

 

Oroar mig över typ:

- Ta körkort

- Hitta ett kul jobb

- Att oroa mig över framtiden och därför inte leva livet fullt ut

 

Kom nyligen hem till ljuva lägenheten efter en låååång semester i USA. Lite smått jetlaggad och typ helt oförmögen att tänka på nåt mer avancerat än... kommer inte ens på nåt exempel, helt enkelt för trött för att kunna tänka ordentligt. 

Här är jag, inlåst på Alcatraz (så går det när en kommunist åker till USA hehehe)

Fan vad fort tiden går. Och vad mycket jag lärt mig sedan jag först började skriva. Läste en del av mina första inlägg och ba "hur fan tänkte jag här egentligen?". Progress!

 

Nu har det ju varit rätt tyst här de senaste två veckorna, eftersom jag är i USA. Vi får la se hur det blir med bloggandet i höst, om jag finner tid och lust.

 

Har mycket spännande grejer för mig i höst, ska plugga masterkurser, jobba som färdighetstränare åt två ungdomar och även hålla i en grundutbildning för nya volontärer vid tjejjouren jag är med i. Ska verkligen bli skitkul att få ha tre heldagar (utbildningen) med fokus på feminism och genus och bemötande av stödsökande. Min grej ju, vart aktiv i tjejjoursrörelse i typ TRE ÅR nu, whoaa!

 

 

Ladydahmer - Du som behöver en grundkurs i genus, här är rätta stället!

 

Fanny - Lite mer "feministisk hardcore", många tankeställare härifrån.

 

hej.blekk - Alltså WOOOW vilken grym blogg. Superintressant om skönhetsideal, feminism m.m.

 

Falskheten - Skriver om rasism och vithetsnormen. Blivit mycket visare av att läsa hennes inlägg.

 

Laks - Den djurrättande feministen. Du kommer tvingas till att ifrågasätta dina matvanor!

 

Blixa - Skriver bra och om ämnen jag tycker är intressanta. 

 

Schmenus - Allra intressantast tycker jag det är när hon berättar om sin psykiska ohälsa.