moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Om du är emot invandring av ekonomiska skäl så måste du vara socialist också. Annars hycklar du.

Kategori: Rasism och fascism

Såhär resonerar många ”invandringskritiska” (läs: rasistiska). 

Jag vill förstås att alla människor oavsett ursprung ska må bra och få hjälp, men vi  har faktiskt inte råd att ta emot flyktingar! Om vi lägger pengarna på invandrare så kommer vi inte kunna ta hand om våra egna. Våra gamla tynar bort av vanvård och kan inte ens få mjölk i kaffet, barnens skolor blir allt sämre och människor som blir sjuka får inte tillräcklig hjälp!

Personer som resonerar på det här sättet har en bristfällig analys av verkligheten. Ja, det är ett faktum att många ”svenskar” (de menar här etniskt svenska) inte får tillräckligt med hjälp. Nej, detta beror inte på att vi lägger pengarna på invandring istället.

Vissa verkar tro att valet står mellan att ta hand om flyktingar eller pensionärer.  Detta påstående blir så himla knäppt eftersom det ställer två utsatta grupper emot varandra istället för att se roten till problemen – högerpolitik. Det är högerpolitik som ökar klassklyftor, som resulterar i att rika blir rika och fattiga fattigare, att det blir sämre kvalitet i vård och omsorg eftersom bolagen drivs i vinstsyften, som inte tar krafttag emot skatteparadisen osv osv.

Det är inte flyktingar som bajsar på pensionärer, det är högerpolitiken som bajsar på båda grupperna.

 

Absolut, om det vore så att vi har i Sverige levde i ett kommunistiskt samhälle med medborgarlön där ingen jävel kunde sitta på sin yacht stenrik och där det inte fanns triljarder kronor undangömda  och där alla levde på gränsen – då kunde jag köpa argumentet ”vi har inte råd”. Men asså ärligt talat, det ser inte ut så i Sverige.

Jag gissar på att 99 %  av de som är emot invandring av ”ekonomiska skäl” egentligen inte tycker att människor från andra länder är lika mycket värda, men gömmer sig bakom en låtsad vilja att skydda ”sina egna”. Sjukt äckligt dessutom, att resonera som att ”de egna” är mer värda. 

 

Män behövs i den feministiska kampen

Kategori: Feminism och genus

Jag kan bli jävligt irriterad på en attityd som dyker upp ibland inom feministiska kretsar. Det här med att män inte har någon plats alls i kampen, att de ska knipa käft och känna massa skam inför vilka förtryckande svin dom alla är. Missförstå mig inte nu, jag blir vansinnig på alla dom män som hoppar in i en diskussion som handlar om kvinnors erfarenheter/villkor/rättigheter/whatever och ba "men määäännen då ni överdriver det är kvinnorna som styr världen" för det är inte konstruktivt nånstans. MEN! Jag önskar att fler män skulle diskutera jämställdhetsfrågor, t.o.m vara drivande i dem! Hur fan tänker jag nu då, uttalad radikalfeminist som ju faktiskt ser att kvinnor är underordnade män?

Jo såhär va. Jag tycker det är skevt att män och kvinnor "görs olika", att vi hela tiden måste särskilja könen. Det är begränsande för alla. Utöver det ser jag en maktobalans mellan kvinnor och män, till mäns fördel. Att kvinnor globalt och historiskt sett förtrycks. Att män och manlighet värderas högre och jadajada. Att män är överordnade kvinnor alltså. Att dom har mer makt strukturellt sett osv. Denna överordning är dock ingenting som gynnar alla män, eller ens dom flesta. Dom flesta män får sämre liv pga skeva könsförväntningar och maktobalansen. 
 
Jag tror fortfarande att typ alla män förtrycker kvinnor på olika sätt MEN DETTA BETYDER INTE ATT JAG TYCKER ATT MÄN ÄR MONSTER som helst ska spärras in hela bunten och under inga som helst villkor få delta i feministisk kamp. Män väljer inte att förtrycka, lika lite som kvinnor väljer att bli förtryckta (nu pratar jag självklart mer omedvetet förtryck ej män som slår sina flickvänner eller liknande). Pojkar fostras in i en destruktiv mansroll som "tvingar dem" att bete sig rövigt för att passa in. Sen bör en självklart kräva av män (särskilt de som engagerar sig feministiskt) att reflektera över sitt beteende. Ofc. Men att enbart diskutera hur män förtrycker kvinnor räcker inte (det måste dock göras mer av detta, alldeles för lite snack och verkstad om saken). I min feminism är det högst intressant att diskutera på vilka sätt män far illa i patriarkatet. Och hur ska vi förstå det? Genom att lyssna på män såklart! 

Hörde ni det allesammans? Vi måste lyssna på männen! Oj oj, lite provocerande uttalande för en radikalfeminist kanske. Herregud män får ju all plats fucking hela tiden och kvinnor lyssnar alltid på mäns pladdrande och kan vi inte få nån jävla frizon invänder folk (med all rätt) och jag ba I hear ya folks, I hear ya. Jag menar inte att feminister alltid måste välkomna snubbar med öppna armar i alla sammanhang (det vore skevt). Allt jag säger är att - i min feminism kommer vi inte långt om vi inte är beredda att se att män lider av ojämställdheten. 
 
Patriarkatet suger! Kan det la sammanfattas med. Och nej, patriarkat är inte en term för "grupp män som ondskefullt smider planer på hur de ska behålla världsmakten och fortsätta förtrycka kvinnor". Det är ett system som både män och kvinnor upprätthåller. Mer om termen patriarkat här. 
 
P.S. Jag kan gissa att en del jämställdister kommer läsa detta inlägg och använda detta som ett "men varför diskuterar du inte med oss då, vi pratar ju om mäns rättigheter!?" och då vill jag ba säga: pallar ej. Pallar ej diskutera mansfrågor med folk som tycker att genus är trams eller inte tror att kvinnoförtryck existerar. Jag diskuterar mer än gärna hur män far illa osv men inte med folk som tror att feminism gör mer skada än nytta. 
 
 

Normkroppen är mer än bara smal

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Ofta när det diskuteras utseendefixering och kroppsnojor och normkroppar så är det smal vs tjock som diskuteras. Många andra perspektiv glöms bort. Vita vs rasifierade kroppar till exempel. Eller en aspekt som kanske glöms ännu mer - synliga funktionsnedsättningar. 

Tonky skriver om funktionsnormer och skönhet:

Jag ville inte att andra skulles se hur förvridet mitt högra skenben såg ut, alla ärr och allt var som samlades kring spikarna oavsett hur mycket jag tvättade.

Somrarna spenderade jag helst inomhus med en bok. Jag skämdes inte bara över mitt ben utan även över min rullstol. Jag såg inte någon som såg ut som mig någonstans i media. Alla kroppar, tjocka och smala, var normalfungerande. De var fria från ärr, från missfärgingar. Benen var raka och fötterna satt som de ska, inte snett som min högerfot och inte krokigt som mitt skenben.

Att du som smal blivit retad går INTE att jämföra med förtrycket mot feta

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Många normkroppade personer blir sjukt provocerade när nån säger att de har smalhetsprivilegier. Dom säger saker som "Jag har faktiskt blivit kallad för pinne hela mitt liv, tror du det är roligt eller?" och "Varför försöker ni bestämma vem som har rätt att bli förtryckt?"
 
Det är ingen som äger nån jävla "rätt att bli förtryckt". Vissa blir förtryckta, andra blir det inte - det är inte en fråga om vad en enskild person möter och känner. Att någon blir retad, slagen, mobbad behöver inte vara fråga om ett förtryck (i den mening vi menar, alltså ett strukturellt förtryck) - det är fortfarande fett tragiskt såklart men det går inte att jämföra det med exempelvis den diskriminering tjocka drabbas av.
 
Klart att en får tycka att det är jobbigt att bli retad om en är smal, men det är fortfarande inte ett strukturellt problem på samma sätt som fettfobi.
 
Jämför med detta: En väldigt blek person blir retad hela sin uppväxt, kallad "vampyr" osv. Det är verkligen jättetragiskt och tråkigt för denna person. Mobbning suger osv. Den här personen får sedan syn på ett inlägg där en person som rasifieras skriver om hur privilegierat det är att vara vit i samhället. Flera andra personer stämmer in och slår fast att personer med mörkare/ickevit hy blir diskriminerade i samhället. Skulle den bleka personen här gå in och ba  "hallååå dom klagade faktiskt på min hudfärg hur vågar ni säga att mörkhyade förtrycks när jag också blivit retad för min hudfärg" så blir det jävligt problematiskt, det ser ni va? 

Det gäller att kunna skilja på hemskheter som drabbar personer randomly och hemskheter som drabbar personer pga att de tillhör en utsatt och förtryckt grupp. 
 
 

Det är skadligt att hylla smala kroppar

Kategori: Feminism och genus

Okej, jag kan helt enkelt inte låta bli att uttala mig i den här debatten kring Molly Sandéns kampanj mot smalhets. För jag blir så trött på oförståelsen. Så uppgiven över att folk inte fattar att såna här grejer inte kommer hjälpa nån att bli mer fri från utseendehets, utan att det snarare spär på en redan utseendefixerad kultur.
 
Jag kan räkna upp femtiosjuttiotusen kampanjer som ska "hylla den naturliga kvinnans former" och varenda en av dom missar målet helt. Att kvinnors kroppar visas upp för att säga "så här får vi se ut fuck idealet" blir så jävla skevt, eftersom även det resultuerar i att vårt utseende (återigen) ska bedömas och godkännas. Ännu en bekräftelse på att vårt yttre är det som räknas. 
 
Och det som stör mig ännu mer är att det alltid är SAMMA JÄVLA KROPP som ska hyllas. Den icke-tjocka (och vita, utan funktionsnedsättningar, m.m) kvinnan som ler med sina vita tänder. Kanske har hon lite hull på rumpa och tuttar, eller en liten minivalk på magen. Ibland. Visst finns det (pyttelite) variation men kropparna faller ändå alltid inom ramen för vad som är accepterat.  Det är normkroppar. Molly, Blondinbella, Lady Gaga och alla dom kvinnor som hyllats för sitt mod att "visa hur dom verkligen ser ut" - NORMKROPPAR! 
 
Absolut - det kan vara skitjobbigt för vem som helst, även den som har en normkropp, att våga visa sig avklädd (eller ens påklädd). Icke-tjocka personer kan må fett dåligt över sitt utseende, ha värsta kroppsnojorna, ätstörningar och för en enskild smalis kan det vara ett stort kliv att våga gå i linne på sommarn. Men låt oss se the bigger picture nu va? 
 
Det råder en smalnorm i vårt samhället. Och med smal menas då inte enbart size 0 utan alla som faller inom normen (vilket Molly gör, jag själv också för den delen - låt oss därför säga icke-tjocka istället). Denna smalnorm hänger ihop med ett väl utbrett fettförakt. Tjocka personer diskrimineras i vårt samhälle. Inte bara genom att deras kroppar osynliggörs (som sagt, vi får bara se massa normkroppar), utan även på massa andra sätt som ni får googla på för det här inlägget blir så långt annars. 
 
Smalnormen leder till en massa skit. Att tjocka kroppar osynliggörs, förlöjligas och moraliseras över är en konsekvens. Det drabbar inte ens bara tjocka utan icke-tjocka får smaka på det hela i form av rädslan att bli fet. Ni vet, den där "beach 2015-nojan" som får folk att tänka på vad de stoppar i sig och ta trapporna istället för hissen. Den där sjukliga utseendefixeringen och överdrivna kroppsmedvetenheten som får folk att hoppa över lunchen och sitta med kurrande mage men ett förnöjt leende över hur duktig en är som "står emot". 
 
Smalnormen är skit. Det är vi nog överens om. Men vissa verkar inte riktigt fatta att vi inte kan bekämpa smalhets med ännu mera smalhets. De kanske tänker i mattetermer, att minus + minus blir plus, men det funkar inte så i det här fallet. 
 
Varje gång en normkropp lyfts fram med syftet att bekämpa smalhetsen så sjunker vi istället lite djupare ner i skiten. Dels för att det lägger ytterligare fokus på att kvinnans utseende är så jävla viktigt, dels för att det aldrig sinande lyftandet och hyllandet av icke-tjocka (normkroppar) bara stärker bilden av hur en kvinna ska se ut. Det bryter inte normerna, det befäster dom. Det ett förövrigt jävla hån mot tjocka att fläka fram en normkropp och klistra etiketten "duger" på den, eftersom det är så jävla självklart redan. Hade Molly Sandén varit tjock (PÅ RIKTIGT TJOCK!) hade hyllningarna begravts under förolämpningar, diettips, hälsohetsande och t.o.m hot. Kan ni förstå det problematiska?

DET FINNS INGET REVOLUTIONERANDE I ATT ÄNNU EN NORMSNYGG KVINNA VISAR UPP SIG!
 
Och alltså snälla ni, min kritik mot hyllandet av normkroppar är INTE kritik mot personer med normkroppar. Det är heller inte så att jag säger att normisar inte får må dåligt över sin kropp, ska sluta klaga eller borde dö en tidig  plågsam död för att de har mage (no pun intended) att vara smala. Vad det handlar om är att jag är så ofantligt trött på att folk vägrar se att smalhet = fördelar i vårt samhälle (tänk strukturellt) och totalt förnekar att DET FINNS ETT STRUKTURELLT FÖRTRYCK RIKTAT MOT TJOCKA. Vill ba pissa på allt ordbajseri om att "vi sitter alla i samma båt" och "även smala lider av utseendenormer" och jadajada för det är ingenting annat än ett osynliggörande av icke-tjockas privilegier.
 
Är du icke-tjock så har du smalhetsprivilegium. Så enkelt är det. Sen kan du må skit ändå, typ ha en dödlig sjukdom, grava ätstörningar eller nåt sånt. Att vara privilegierad innebär inte att ditt liv är en dans på rosor. Men det innebär att en i egenskap av smal/insert-annat-privilegierat får fördelar på andras bekostnad.
 
OCH HÖRRNI! Klicka er in till Lady Dahmer och läs allt hon skrivit om det här dom senaste dagarna. Särskilt det senaste inlägget som ger grymma tips på hur en som normsnygg kan kämpa mot utseendefixeringen.