moralfjant

Hej du förälder! 

Jag vet att du älskar dina barn. Du vill att de ska må bra och vara lyckliga. Du vill hjälpa dem om de hamnar i svårigheter, du vill vara en trygg zon och någon de kan lita på oavsett vad som händer. Det vet jag. Frågan är - vet dina barn det?

 

Som tjejjoursaktiv möter jag otroligt många tjejer som anförtror otroligt jobbiga saker till mig. Under anonymitet, i chatt. 12-åringar som berättar att de blir sexuellt utnyttjade av medelålders män - tränare, lärare, släktingar. 14-åringar som blir tvingade till sex av sin pojkvän men inte vill göra slut. 16-åringar som inte orkar leva längre och som heller inte orkar söka hjälp. Tjejer i alla åldrar som mår fruktansvärt dåligt. 

 

 

Tjejerna är så fruktansvärt rädda för att berätta för någon annan hur de mår. Även fast de innerst inne vet att de måste berätta för att våldtäkterna ska upphöra, för att få behandling av sin depression, för att få hjälp. De skäms och de är rädda för vilka reaktioner deras berättelse kommer få. Kommer någon att lyssna? Kommer de att bli arga på mig? Kommer jag få hjälp eller blir allt värre om jag berättar?

 

De vet inte att du, förälder, finns där för att lyssna och stötta och hjälpa. Din 12-åring vet inte att du inte kommer bli arg på henne när hon berättar att hennes tränare förgriper sig på henne, utan på honom. Din 14-åring vet inte att du kommer att vägleda henne i vad som är okej sex, och vad som inte är det. Din 16-åring förstår inte att du kommer att göra allt för att hon ska må bättre. Det gäller förstås för såväl killar som tjejer. 

 

 

Fråga barnet ofta om hur hen mår. Även om barnet blir arg, stöter bort dig och stänger dig ute - fortsätt fråga, fortsätt visa att du kommer att lyssna. Du behöver inte tvinga eller pressa barnet att öppna sig för dig, det räcker med ett enkelt "Du vet väl att du kan berätta vad som helst för mig?" och sen tyst invänta respons. Det räcker med ett "Jag tycker du har sett ledsen ut på sistone, är det något som har hänt?" och sen tystnad. Vänta. 

 

Det räcker med att bekräfta för barnet att du bryr dig - att du är intresserad av att veta vad som händer i hens liv, att du kommer att lyssna och att du är någon att lita på. Vet du det?

 

 

Har du en känsla av att du vill göra något, ett engagemang som ligger och gror lite i dig? Vill göra världen lite bättre, en insats för många tjejer?

VARFÖR INTE GÅ MED I TYRESÖ TJEJJOUR? :D

Jag är med där, och nu letar vi volontärer. Du behöver inte bo i Tyresö, och du behöver bara avsätta några få timmar i månaden. Vi stödchattar främst med tjejer som mår dåligt, men vill också utveckla verksamheten till tjejgrupper och att gå ut i skolor och prata om normer, genus och okej sex typ.

 

Låter det kul? Vill du vara med? 
Hör av dig till: [email protected]

 

Asså jag hatar ju hela modegrejen egentligen men samtidigt så förstår jag ju att folk tycker det är kul. För det har sån jävla stor spridning, det där med vilka kläder som är "inne" och vilka som är "ute". Jag vet inte riktigt hur det går till det här att sprida modet så alla fattar vad som gäller men det är väl lite media och sånt. Skitsamma, poängen är att SÅ MÅNGA MÄNNISKOR FÖLJER MODET (mer eller mindre).  Och det är nu jag blir så jävla vansinning på dom som "uppfann" höstmodet. Heidi Klum och Tyra Banks, släng er i väggen! ;) Varför? Jo det ska jag berätta för er. 

 

På hösten så försvinner solen gradvis. Allt blir mörkare. Det blir gråare, färgerna börjar försvinna. Mörkt och dovt. Deppigt. Vad gör modeskaparna då? 

 

SKAPAR HÖSTMODE DÄR KLÄDER SKA VA GRÅ OCH DOVA OCH DEPPIGA!!!! VAFAAAAAN!!!

 

Och alla går omkring i skiten. Nej hörrni, hösten och vintern är ju den tid då vi verkligen behöver få se fler grälla färger liksom. Pigga upp lite i mörkret. Men nej nej, det är tydligen sommarfärger (som om sommaren inte va tillräckligt glad ändå!) och är såååå ute på hösten. Då ska det vara mörkbajsbrunt och dammråttegrått och stelnat-mensblods-rött. 

 

 

 

En grej som stör mig är när människor ska bortförklara sårande eller hånande av andra människor med att "men det är ju bara min åsikt" och att en ska klara av lite kritik, en behöver ju faktiskt inte hålla med och får väl slå det ifrån sig då helt enkelt! Att det på något sätt alltid skulle vara värdefullt att dela med sig kritik, oavsett vad det gäller. 

Elaine gör precis detta när hon försvarar sitt inlägg där hon hånade grejen att pluta med läpparna. Och alltså visst det är kanske ingen jättestor och farlig grej att kritisera men att helt slå ifrån sig kritik med hänvsining till att "jag har rätt till min åsikt" är bara så lamt. 

 

Elaine, är det också okej för mig att skriva ut hur äckligt jag tycker det är när tjejer inte rakar armhålorna? Det som hände kvinnan som flashade sin håriga armhåla vid melodifestivalen var alltså inte fel, för dom som hånade sa ju bara vad de tyckte? Hon behöver ju inte ta åt sig eller hur? 

 

Eller kanske kan jag skriva om hur jag tycker det är fel att bli tillsammans med någon som har en annan hudfärg? Och sen om nån blir upprörd ba: Hallååå, det är ju bara min åsikt och ni behöver ju inte hålla med men låt mig säga min kritik! Ta av offerkoftorna era PK-nissar!

 

Asså jag inser att bara genom att skriva det här inlägget så låter jag dryg och elitistisk i och med att jag kommer att snacka om hur jag har mer kunskap än andra, men så får det va. Hehe.

 

Såhär va. När det gäller frågor kring typ feminism och genus så anser jag mig ha mycket mer kunskap än dom flesta andra i min omgivning. Jag har intresserat mig mer för det, läst mer om det, tänkt mer på det. Dom argument som många har emot är saker jag funderat på massvis med gånger och kan bemöta. Det här gäller förstås inte dom som själva har engagerat sig lika mycket men helt enkelt inte håller med, men nån sån har jag ännu inte träffat. 

 

Mitt "övertag" är alltså att jag förstår hur dom tänker, men dom förstår inte hur jag tänker. Alla deras argument kan jag bemöta med vettigare argument, deras analyser kan jag vidareutveckla. Men jag kan inte få dom att förstå hur jag tänker bara genom att förklara en gång. För det tar tid att sätta sig in i, det kräver energi (och vilja) att lyckas tänka i termer av strukturer och makt och förtryck. Att sätta enskilda händelser i ett sammanhang, att kunna analysera på ett samhälleligt plan, det är inte helt lätt. 

 

Men jag fortsatte läsa och tog till mig av argument och idag förstår jag så mycket mer vad det handlar om. Det tog några år. Och nu är det nästan så att jag glömmer hur det var när jag inte förstod det, glömmer hur tankebanorna gick då. Och då blir det så lätt att fördöma dom människor som inte gjort samma resa som jag, som inte grottat ner sig i ämnet i flera år.

 

Jag tror att alla vi som ser oss som pålästa ibland måste tänka oss tillbaka till hur det var när vi själva inte fattade grejen. Att ha den känslan och erfarenheten i minnet när en argumenterar med någon som inte håller med. Att orka förklara en gång till, att tro på att människan framför oss faktiskt vill förstå men inte kan. Inte än. Att det ibland måste få ta tid att processa information som helt omkullkastar den egna världsbilden. 

Jag gillar verkligen böckerna om Damernas detektivbyrå. Ibland är det lite skeva tankar i dom men oftast är det störtskön läsning. Som den här delen i nån av dom, kommer tyvärr inte ihåg vilken. 

 

Alltså. Det handlar ju inte om att alla män/vita (som individer) medvetet förtrycker kvinnor/poc:s, utan om att de föds in i en priviligierad roll. En roll med mer makt. Den som tillhör en priviligierad grupp förtrycker andra inte pga hur denne är som individ, utan just pga tillhörigheten i den priviligerade gruppen. I och med att vita är en överordnad grupp som förtrycker poc:s så får jag som vit individ del av de priviligier som "min" grupps förtryck av en annan innebär. Jag får lättare jobb som västerländsk just för att någon från typ Mellanöstern har svårare att få ett jobb. Att du har ett priviligium är för att det motsatta råder för någon annan, dina fördelar är alltså på bekostnad av andra. Av en icke priviligierad grupp i samhället. Fattar ni? 

En kan liksom inte slå sig fri från skuld och ansvar genom att hävda att en inte alls förtrycker. Eller genom att säga att jag som individ inte vill klumpas ihop med andra män/vita och vara del i en generalisering. Faktum är att jag genom att vara medlem i denna överordnade grupp får del av de priviligier som denna grupp tillskansar sig (på andras bekostnad). Nej, jag har inte bett om dessa priviliegier som jag får för att jag är vit - men icke desto mindre så får jag dom. Det handlar inte om vad du som individ gör, det handlar om hur strukturen ser ut och vilka som gynnas. 

Och vi har ju alla hört uttryckssättet "with great power comes great responsibility", eller hur? Du kan inte frånskriva dig en förtryckande roll, men du kan motarbeta förtrycket och du bör göra det, det är det enda sättet att bli "mindre skyldig". Alltså, alla som inte aktivt motarbetar sina egna privilegier är skyldiga till att förtrycket upprätthålls.

Ni vet, ibland står det i tidningen om nåt lureribolag som ringt till folk och typ låtsas att deras bankkonton kraschat, och ber om alla uppgifter. För att sen råna dom som går på det. Skamlöst. 

 

Och typ den vanligaste reaktionen på det här upplever jag är frasen "Jamen, är man så dum får man ju nästan skylla sig själv". Hmm, vad är nästan skylla sig själv, 70 % av skulden eller? Nämen ärligt, det chockerar mig hur människor, istället för att fördöma dom människor som skamlöst rånar lättlurade personer, faktiskt går in och dubbelbestraffar dom som rånas. Jaja, du kanske måste vara lite dum/naiv för att gå på en sån grej. Men det betyder väl för fan inte att det är ditt eget fel? En kan ju liksom inte rå för sin dumhet, och är väl tillräckligt att dras med den + bli rånad för det. Varför rub it in hens face liksom?

 

Asså, jag tycker fan det är värre att råna "dumma" personer. Vilket jävla utnyttjande. 

 

Tänker på hur det liknar victim-blaiming vid våldtäkt lite grann. Alltså nej, jag menar inte att en kvinna som går hem med en man från krogen är dum eller naiv eller så, för det vore bara knäppt. Men dom personer som sysslar med victim-blaiming pekar ju gärna på att kvinnan var naiv, dum, lättlurad - borde ha förstått bättre än att följa med honom hem. Att hon därför får skylla sig själv. Men det jag inte fattar i deras resonemang: även om det var så att hon var lättlurad och korkad - varför är det hennes eget fel att nån idiot utnyttjar det?

 

Hanapee har skrivit ett inlägg som jag tycker är så jävla viktigt att sprida. Det handlar om hur fel det kan slå när vi ser på tjejer som klär av sig i webcam som antingen stackars utnyttjade offer, eller horor som får skylla sig själva. Om hur tjejers sexualitet är så skambelagd att under hot om att nakenbilder ska spridas så väljer några att ta livet av sig för att slippa skammen. 

När jag följer offentliga diskussioner från krönikörer, debattörer och journalister tycker jag mig ofta kunna läsa om att lagastiftningar borde ändras, pojkarna och männen borde skämmas och en övergripande attityd om att det är synd om de stackars flickorna som tvingats till detta.

Men frågan är om den sistnämnda attityden stjälper mer än den hjälper?

Självklart är det synd om flickorna och många blir tvingade att klä av sig på olika vidriga psykologiska och fysiska sätt. Men det framförallt är det synd om flickorna av en annan anledningen än den som debattörerna ofta syftar på – den att flickor över hela världen aldrig äger sin egen sexualitet. De får inte vara kåta, råa, grupponanera, ligga runt, följa sin lust, och SAMTIDIGT bli behandlade med respekt och aktning. Antingen är flickan en hora, eller så är hon ett tvingat offer.

Kan inte flickor få klä av sig i webcam inför äldre snubbar utan att skämmas? Kan dom inte få tycka det är spännande och roligt utan att samtidigt ha en känsla av att dom gör nåt fult? Varför är det fel? Kan alla bara fatta att tjejer (likväl som killar) kan vara kåta och kinky och vilja utforska sin sexualitet!

 

Även det här inlägget, om samma ämne, är värt att läsa.

 

Jag kan så väl relatera till skamkänslor kring att gå på toa. Har ju vädligt länge haft en rätt knasig och gasig mage och det hörs och LUKTAR liksom när jag skiter. Det är inte elegant eller diskret eller trevligt på nåt sätt, det går typ rakt emot hur tjejer förväntas vara. Därför är det kanske inte så konstigt att 2 av 3 tjejer har problem med magen. SKITdåligt verkligen. 

 

För att avdramatisera brukar jag snacka överdrivet mycket om bajs. Men det är inte alltid helt lätt när en del typ blir offended av att en säger "jag ska gå och bajsa"!!!?? Liksom wtf, vad är problemet med den infon? 

 

DAGS FÖR FÖRÄNDRING NU! 

 

Kvinnor, bajsa mera! Och alla: prata mer om bajs och bajsande! Sluta håna kvinnor som är tydliga med att dom skiter. TA TAG I SKITEN NU! (hehehe)

Jag vill inte leva i det här samhället. Jag hatar det. Jag avskyr den orättvisa världsordningen. Sexism, rasism, kapitalism. Med mera.

 

Som individ kan jag inte slå mig fri, flytta ut i skogen och forma ett eget samhälle. Det funkar inte så. Jag är fast i systemet och jag försöker kämpa emot men motståndaren dominerar, vinner, utklassar mig. Jag tvingas anpassa mig för att orka med, för att det inte går att leva annars. Och jag hatar det. 

 

 

 

 

Jag vantrivs som fan i det rådande systemet men jag kan inte ändra det för det är för mäktigt och jag vet ändå inte vad som måste ändras för att vi ska leva i ett drömsamhälle fritt från alla former av förtryck. Ett jämlikt sådant där kön, hudfärg, sexualitet & allt annat sånt inte har betydelse, där fattigdom inte finns eftersom ingen vill vara rik på någon annans bekostnad. Där vi "arbetar" inte för att vi måste utan för att vi vill och kan. 

 

Jag vill inte leva i det här samhället men jag måste glömma att jag känner så, förtränga det. För jag vill vara lycklig. Och jag kan bara vara lycklig om jag hittar glädje i den struktur jag egentligen hatar. Glädjas åt att laga god mat, glädjas åt att konsumera, glädjas åt att vara rik - fastän det är på någon annans bekostnad. För ett annat sätt att leva finns inte inom räckvidd. Och jag måste ge upp mina drömmar, men samtidigt fortsätta drömma för att hålla hoppet om förändring levande. För utan den minsta gnista hopp så känns allting meningslöst. Fast jag kan inte hoppas för mycket, drömma för stort, för verkligheten kommer ifatt och slår ner mig och desto högre upp jag befinner mig desto hårdare blir fallet. Jag måste anpassa mig men samtidigt protestera. Leva i en lögn men ändå ifrågasätta den. 

 

Jag vet inte om ni riktigt fattar hur jävla jobbigt det är att behöva balansera mellan ideologisk övertygelse och verklighetsanpassning. Att försöka vara lycklig i verkligheten samtidigt som du har en inneboende känsla av att du blir en del i upprätthållandet av den förtryckande världsordning du så innerligt hatar just för att du försöker vara lycklig, och det gör dig olycklig. Att du känner att du förstör och gör skada i nästan allt du gör, men att du måste göra det för överleva och orka leva. 

 

 

 

Det cirkulerar en del bantingsreklam på fb. Med bilder på en kvinna "före och efter". Och så ska folk gilla och ba ååh va duktig hon var som gick ner så mycket i vikt, snygg hon blev. Eller så kommenterar folk om hur hon ser undernärd ut nu och var mycket snyggare innan.

JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG PÅ ER SOM KOMMENTERAR KVINNORS UTSEENDE!

Så trött på att kvinnors yttre ska vara så jävla viktigt och att det ska vara så viktigt att vara fin hela tiden. Så trött på att allt uns av fett ska föraktas men samtidigt trött på att människor kallar smala tjejer för undernärda benrangel.

Helt enkelt trött på att kvinnors utseende ska recenseras precis hela tiden. Det spelar ingen roll om du skriver "hon är fin" eller "hon är ful", båda kommentarerna är skadliga. För det befäster att utseendet är det viktiga för en kvinna.

Och sluta förihelvete upp att gilla och dela såna här fettfobiska bilder som säger att en kvinna bara kan vara nöjd med sitt liv om hon är snygg och att hon för den skull måste bli smal.

Jag tycker verkligen att den här kommentaren tillför nånting till mitt inlägg om våldtäkt häromdagen. Så efter godkännande från kommentatorn får ni läsa det här. 

 

Asså är det bara jag (och killen) som tänker på Lady Dahmer när vi ser den här bilden på mig? Är inte det ett typiskt LD-grin? Alltså helt oplanerat från min sida (vad gäller posande) så tänkte både jag och kille att jag liknade henne när vi såg den här bilden. 

 

Mitt typ största mål i livet är att befria mig från "måsten" och att verkligen försöka göra saker jag tycker är roligt och verkligen vill göra, oavsett rådande normer. Att kunna typ leva i nuet (jaja jag vet hur flummigt det låter men ni fattar vad jag menar) och inte hela tiden tänka på framtiden. Inte försöka styra upp och organisera och planera och se framåt hela tiden liksom. Att inte vara rätt för att välja fel och oroa mig över detta, utan att våga välja det jag vill just nu. (Alltså, inte alltid förstås. Även om jag inte är 100 % taggad på att gå till jobbet en dag så får jag ju bita ihop och göra det ändå eftersom det annars blir så dåligt för ungdomen, + att jag kanske inte får jobba kvar annars osv).

 

Jag vill verkligen verkligen ha en väldigt avslappnad inställningen till livet. Men ändå så börjar jag ofta oroa mig och få lite små-ångest över saker jag borde göra för att lyckas i livet. Och så oroar jag mig över att jag oroar mig. 

 

Oroar mig över typ:

- Ta körkort

- Hitta ett kul jobb

- Att oroa mig över framtiden och därför inte leva livet fullt ut

 

Våldtäkt är INTE det värsta som kan hända, är rubriken på ett av mina kanske mest kontroversiella inlägg. Och jag står helt klart fast vid att våldtäkt inte är det värsta som kan hända en människa.

 

Missförstå mig inte nu, våldtäkt och sexuella övergrepp är ett av våra allvarligaste (och mest åsidosatta) samhällsproblem som behöver uppmärksammas mer mer mer. Våldtäkt är ett avskyvärt brott och ingen förtjänar att utsättas för det, ingen borde behöva genomlida det. 

 

Men. 

 

Vårt fördömande av våldtäkt får inte slå över till att skambelägga våldtäktsoffer eller berätta för dom hur dom ska må. Det är inte okej att säga att "våldtäkt är värre än mord" eller att "jag skulle inte vilja leva om jag blev våldtagen" och det är fan inte okej att människor och media ofta vinklar att våldtäktsfall till att HELA HENNES LIV ÄR FÖRSTÖRT FÖR ALL FRAMTID!

 

En våldtäkt är inte detsamma som att bli förstörd, och det är INTE en säker dom till ett olyckligt liv. Det är liksom helt okej att bli våldtagen utan att må särskilt dåligt över det, och det finns människor vars psyken inte påverkas nämnbart av övergreppet. Som går vidare snabbt. Som våldtäktsoffer kan du vara traumatiserad resten av livet eller väldigt länge, det är inte fel eller konstigt. Men det är heller inte fel att skaka av sig det hela och gå vidare med sitt liv utan att må dåligt över det som hänt.

 

Kom nyligen hem till ljuva lägenheten efter en låååång semester i USA. Lite smått jetlaggad och typ helt oförmögen att tänka på nåt mer avancerat än... kommer inte ens på nåt exempel, helt enkelt för trött för att kunna tänka ordentligt. 

Här är jag, inlåst på Alcatraz (så går det när en kommunist åker till USA hehehe)

Fan vad fort tiden går. Och vad mycket jag lärt mig sedan jag först började skriva. Läste en del av mina första inlägg och ba "hur fan tänkte jag här egentligen?". Progress!

 

Nu har det ju varit rätt tyst här de senaste två veckorna, eftersom jag är i USA. Vi får la se hur det blir med bloggandet i höst, om jag finner tid och lust.

 

Har mycket spännande grejer för mig i höst, ska plugga masterkurser, jobba som färdighetstränare åt två ungdomar och även hålla i en grundutbildning för nya volontärer vid tjejjouren jag är med i. Ska verkligen bli skitkul att få ha tre heldagar (utbildningen) med fokus på feminism och genus och bemötande av stödsökande. Min grej ju, vart aktiv i tjejjoursrörelse i typ TRE ÅR nu, whoaa!

 

 

Las Vegas - The Capital of Misogyny.

 

Överallt bilder på nakna kvinnor, sexualiserade kvinnor, objektifierade kvinnor. Ute och promenerar (dag eller kväll) och var tionde meter på huvudgatan står nån nisse och delar ut broschyrer om "girls direct to you". Överallt, går liksom inte att värja sig. På kasinos så poledansar avklädda kvinnor. Kvinnorna som jobbar på kasinot bär små korta kjolar och urringade tröjor, männen som jobbar där bär långbyxor och skjorta. Inga avklädda män så långt ögat kan nå. Kvinnohat så det riktigt stinker av det.

 

Allt för att behaga männen som ska komma dit och spela bort pengar gissar jag. Det läskiga är ju att det finns massor av barnfamiljer som går omkring där också. Fyfan, bort med hela skiten ba.

 

Nu är jag iallafall borta därifrån, på ett mycket bättre ställe. Bor på ett hotell i gaykvartet Castro (San Franscisco) fyllt med sköna människor och vintage och cheesecake så allt är bra.

Jag har en ny utmaning till mig själv, och det är att bara handla begagnade kläder. Second hand och vintage. Detta som en slags demonstration mot kapitalismen och konsumtionshetsen (och för att jag är snål...).

 

Jag tror att det kommer funka rätt bra faktiskt. Fast det finns vissa saker jag ändå kommer handla i vanliga butiker pga hygienaspekter eller för att det är typ omöjligt att hitta på second hand. Typ trosor, strumpor, strumpbyxor och skor.

 

Ladydahmer - Du som behöver en grundkurs i genus, här är rätta stället!

 

Fanny - Lite mer "feministisk hardcore", många tankeställare härifrån.

 

hej.blekk - Alltså WOOOW vilken grym blogg. Superintressant om skönhetsideal, feminism m.m.

 

Falskheten - Skriver om rasism och vithetsnormen. Blivit mycket visare av att läsa hennes inlägg.

 

Laks - Den djurrättande feministen. Du kommer tvingas till att ifrågasätta dina matvanor!

 

Blixa - Skriver bra och om ämnen jag tycker är intressanta. 

 

Schmenus - Allra intressantast tycker jag det är när hon berättar om sin psykiska ohälsa.