moralfjant

Asså jag inser att bara genom att skriva det här inlägget så låter jag dryg och elitistisk i och med att jag kommer att snacka om hur jag har mer kunskap än andra, men så får det va. Hehe.

 

Såhär va. När det gäller frågor kring typ feminism och genus så anser jag mig ha mycket mer kunskap än dom flesta andra i min omgivning. Jag har intresserat mig mer för det, läst mer om det, tänkt mer på det. Dom argument som många har emot är saker jag funderat på massvis med gånger och kan bemöta. Det här gäller förstås inte dom som själva har engagerat sig lika mycket men helt enkelt inte håller med, men nån sån har jag ännu inte träffat. 

 

Mitt "övertag" är alltså att jag förstår hur dom tänker, men dom förstår inte hur jag tänker. Alla deras argument kan jag bemöta med vettigare argument, deras analyser kan jag vidareutveckla. Men jag kan inte få dom att förstå hur jag tänker bara genom att förklara en gång. För det tar tid att sätta sig in i, det kräver energi (och vilja) att lyckas tänka i termer av strukturer och makt och förtryck. Att sätta enskilda händelser i ett sammanhang, att kunna analysera på ett samhälleligt plan, det är inte helt lätt. 

 

Men jag fortsatte läsa och tog till mig av argument och idag förstår jag så mycket mer vad det handlar om. Det tog några år. Och nu är det nästan så att jag glömmer hur det var när jag inte förstod det, glömmer hur tankebanorna gick då. Och då blir det så lätt att fördöma dom människor som inte gjort samma resa som jag, som inte grottat ner sig i ämnet i flera år.

 

Jag tror att alla vi som ser oss som pålästa ibland måste tänka oss tillbaka till hur det var när vi själva inte fattade grejen. Att ha den känslan och erfarenheten i minnet när en argumenterar med någon som inte håller med. Att orka förklara en gång till, att tro på att människan framför oss faktiskt vill förstå men inte kan. Inte än. Att det ibland måste få ta tid att processa information som helt omkullkastar den egna världsbilden.