moralfjant

Hej y'all! 

Jag försöker lära mig hur twitter funkar. Det är fett svårt. Ogillar det egentligen, föredrar att läsa längre argumentationer än ba "detta är dåligt punkt". Meeeeeeeen eftersom alla coola hänger där och det är där det händer så. Vill ju hänga med i svängarna liksom. 

Tänker att jag kommer vänja mig. Hatade ju först idén med att blogga men efter lite tjat från några i omgivningen så ba vafan jag testar. Gick ju bra. Och nu är det roligt att va i kretsarna och lära mig massa nya feministgrejs och helt ärligt så är det kul att egoboosta lite när folk är intresserade av vad jag har att säga. 

 

Så jag tänkte, ni som har twitter. Kan inte ni gå in och typ följa mig, så blir det roligare? Lotsa mig i twitter-träsket? :)

 

GO NATT PÅ ER BABES!

Alltså, den här frågan är så knepig. Missförstå mig inte nu, jag tycker absolut att vi lever i ett samhälle där män har mer makt än kvinnor och där kvinnoförtrycket är tydligt och genomgripande. Meeeen, patriarkat? 

 

Wikipedias definition av patriarkat (för wikipedia är ju allsmäktigt hehe...):

Alltså, min tanke är att vi i Sverige inte längre lever i ett regelrätt patrarkat. Samhällsordningen innebär inte att män självklart ges mer makt i form av ojämställda lagar eller så. Om vi ser globalt finns det ju dock många länder där kvinnor inte har samma formella rättigheter, och historiskt sett så har det ju varit så även i Sverige. Nu ser det inte ut så längre. Men betyder det att vi är jämställda? NEJ!

Jag ser det som att vi fortfarande lever i efterdyningarna av det patriarkat som en gång rådde i Sverige, och även påverkas av den mer utpräglade patriarkala världsordningen runt omkring vårt land. Även om kvinnor ofta inte stöter på formella hinder för att typ bli statsministrar, så har vi fortfarande sociala normer och strukturer där manlighet värderas högre. Detta kan ta sig uttryck på massor av olika sätt, alltifrån lägre löner i traditionella kvinnoyrken till att det anses förnedrande att kasta som en tjej i handbollen. 

 

Jämställdhetskampen kan ses lite som om vi varit helt jävla insjuknade i cancer, vi håller på att få behandling nu men fan vad segt det går att bli frisk. Massor av människor försöker komma fram till grymma botemedel men dom hindras av att andra inte förstår vikten i det hela, så det är ett evigt kämpande i uppförsbacke.

 

Professor Bo Rothstein tycker att det ska vara straffbart ge pengar till tiggare. Så svamlar han massor kring det. Han skriver två saker jag kan hålla med om. 

1. Att förbjuda tiggeri vore inhumant

2. Tiggeriet (fattigdom) är ett strukturellt problem

 

Sen går det utför. Han jämför att skänka pengar till tiggare med att köpa sex. Säger att givandet av pengar är en hemsk sak att göra och att det gör mottagarnas situation ännu mer utsatt. Hävdar att om vi slutade skänka pengar så skulle det hux flux uppstå mer strukturella, långsiktiga lösningar. Haha, säger jag bara.

 

Nej, fattigdomen upphör inte för att privatpersoner slutar ge enskilda fattiga pengar. Jag håller med om att det är skevt att leva i ett välgörenhetssamhälle där fattiga är lämnade åt de rikas vilja eller ovilja att ge, och tycker det är extremt viktigt för att jobba för mer strukturella lösningar. Men under tiden det är så skevt så är det verkligen INTE skadligt att ge pengar till någon som tigger. Snarare kan du hjälpa den personen litet i en jävligt svår situation. Det kommer troligtvis inte att lösa alla hens problem men är bättre än ingenting. 

 

Så trött på detta. Trött på att människors ovilja att se fattigdomen för vad den är (genom att möta människor som tigger for example) och irriterad på att det alltid måste gömmas undan. Bättre att det syns så att vi är medvetna om att systemet är skevt, för först då kommer folk att jobba för att förändra det. 

Nä nu går jag på julledighet va. Ska äta massor av pepparkakor, dricka glöggte och känna den kommunistiska andan spira när jag kollar på Karl Bertil Johnsson (hehe pappa brukar alltid titta på mig och härma "jag har närt en kommunist vid min barm!). 

 

Får se om det blir några fler inlägg det här året. Om du har cravings för Moralfjant så är det väl bara att gå in och läsa i arkivet. Annars så: GOD JUL!

Jag och killen firade mini-jul igår, eftersom vi på julafton är på varsitt håll. Vi hade en deal att vi skulle ge varann så dåliga julklappar som möjligt. Han vann.

 

Först och främst: ja, jag tycker att alla individer som har möjlighet ska engagera sig mot förtryck. Även om du själv inte drabbas av förtrycket i fråga. Sen ere klart att en inte kan göra allt eller engagera sig i allt, och ibland passar inte ett engagemang i livet. Även privilegierade människor kan ju må jävligt dåligt och då är det inte rätt att kräva att hen ska stå för barrikaderna och kämpa för nån annans rätt när hen har fullt upp med att orka leva själv. 

 

För att motverka förtryck kan du till exempel blogga om orättvisor (yeey), demonstera, gå med i en anti-rasistisk eller feministisk förening (eller annan förening typ för dövas rätt eller whatever liksom). Du kan se till att i din vardag aldrig stödja förtryck, till exempel säga emot den som uttalar sig nedsättande om en funktionsnedsatt person eller drar sexistiska skämt. Du kan lägga upp politiska statusar på facebook. Du kan bli vegan. Alltså listan kan göras hur lång som helst, ta det i den takt du orkar med och välj de delar som funkar för dig. Men gör nånting! :)

 

Dock så har jag inte direkt en övertro på att lägga ansvar på individuella individer. Jag gillar inte idén med konsumentmakt for example. Tror inte att vi kan komma tillrätta med miljöproblem genom att uppmana människor att sopsortera, istället måste vi stifta lagar som tvingar folk att välja miljömedvetet. Tycker heller inte fattigdom ska bli en välgörenhetsfråga utan människor ska tvingas betala skatt så att alla kan ha det bra liksom. Det är skitsvårt att leva förtrycksfritt i ett förtryckande samhälle så det räcker inte att individer ändrar sig, hela systemet måste ändras. 

 

Men för att få en ändring i systemet så är det ju skitbra att typ engagera sig politiskt eller på andra sätt försöka medvetandegöra folk om skevheter som råder i samhället, så att fler kan engagera sig emot det. 

 

Som privilegierad har du mer makt
Jag vet inte om jag skulle säga att privilegierade personer har mer ansvar när det gäller att få orättvisor att upphöra, t.ex att vita har mer ansvar att se till att motarbeta rasism än icke-vita. Däremot har privilegierade grupper ofta mer makt när det gäller att kunna motverka förtrycket. Detta bör användas genom att förmedla vad den förtryckta gruppen behöver (observera tolkningsföreträde: det är den förtryckta gruppen som ska sätta agendan) eller ännu hellre ge plats för en icke-privilegierad grupp att komma till tals i ens plattform. 

Ett citat från Spiderman (?) passar väl in: "With great power comes great responsability"

Jag tycker inte det är okej att bruka våld mot nazister eller andra grupper med människohatiska värderingar med syftet att typ skada eller hämnas. Syftet med våldet ska liksom vara att visa motstånd mot förtryckande värderingar som ej borde uttryckas i samhället (pga livsfarliga för vissa människor) genom att typ spruta vispgrädde på demonstrerande nazister eller typ på andra mer ofarliga sätt förstöra deras demonstration. Att helt enkelt visa att nazism är inte okej. För det räcker inte att du bara sitter och tycker det på din kammare liksom.

 

Syftet är inte att skada människor med vissa åsikter, utan att hindra att dessa åsikter blir alltmer accepterade i samhället. 

 

Fruktansvärt hemsk och sjukt onödig grej att lägga sprängladdning utanför SD:politikers hem, där hen och hens familj riskerar stora skador. En helt annan grej att spruta med vattenpistoler på demonstrerande nazister. Stor skillnad.

 

Vanliga grej folk säger, ofta i samband med att "vänsterextremister" typ knuffat undan nazister, kastat tårta, kört vattenkrig mot rasister eller nåt sånt. Att våld aldrig är okej. Att det är lika illa att kasta flaskor på nazister som demonsterar som att kasta det på anti-rasister som demonstrerar. 

 

Alltså nej. 

För det första så tror jag knappt det finns nån som helt ärligt tycker att våld aldrig är okej. Dom flesta tycker väl det är helt legitimt att en polis förser en våldsam person som ska attackera en annan med handfängsel? Att någon som tänker hoppa ner från en balkong blir fasthållen? Juste. 

 

Förövrigt så är jag bara så trött på idén om att handlingar i sig alltid skulle vara fel. Och att samma handling alltid är lika fel oavsett vem den riktas mot. Det är väl klart som fan att det är mycket bättre att med våld försöka hindra människor som vill sprida människohatiska åsikter, än att hindra människor som sprider kärleksfulla budskap. 

 

Alltså missförstå mig inte med flit nu, jag tycker inte att vissa människor typ förtjänar att bli misshandlade eller nåt. Jag säger bara att det kan vara legitimt att ta till våld om det behövs för att typ hindra nazism att få fäste i samhället. Förstår inte heller varför våldet skulle eskalera ba för det?

 

Jag har lagt till en ny kategori "Rasism och andra orättvisor" eftersom jag kände att det blivit mycket snack om vithet och privilegier och helt enkelt rasism här på senaste tiden. Och i kategorin så buntade jag dessutom ihop andra orättvisor jag skriver om då och då, pga vill ha så få kategorier som möjligt. 

 

Iallafall, när jag då gick in i mitt arkiv för att ändra så läste jag några gamla inlägg av mig själv och ba uuuuuuuuuuuuuusch hur fan kunde jag tänka detta, och ännu värre skriva det? Rasistiskt, transfobiskt och bara allmänt äckligt liksom. Har låtit dom vara kvar dock pga vill komma ihåg hur jag tänkte förut. 

 

Samtidigt känns det väldigt skönt. Jag älskar att ändra mig ju. 

Alltså jag vill våga göra lite mer aktivist-grejer i vardagen. Nån som har ett tips på vad en kan göra? Asså det får inte vara alltför lagbrytande pga är lite feg. Men typ smågrejer som att klistra lappar eller riva ner affischer ska jag nog klara av!

 

Och innan nån säger att "det är inte rätt väg att nå förändring på" så fundera fan ett varv till på det. Fundera på om du verkligen vill kritisera dom som försöker bekämpa sexism istället för att kritisera sexismen. Fundera på om det verkligen är rimligt att följa reglerna när reglerna är skeva. 

 

Typ såna här klisterlappar. Vart hitter en såna?

 

Hej du som är privilegierad!  Vit. Medelklass. Man. Cis. Hetero. Utan funktionsnedsättning. Vid god psykisk hälsa. Över 20 och under 65. Ju fler av dessa saker du är, desto mer privilegierad är du. Jag är väldigt priviligierad. Jag prickar in alla kritierer utom "man".

 

 

 

 

Jag skulle kunna känna mig stolt över alla grymma grejer jag åstadkommit i mitt liv (det är många!). Jag skulle kunna säga att jag förtjänar att vara där jag är idag. Men det gör jag inte. För det är inte sant. 

 

Min "bedrift" är att ha klämts ur en västerländsk fitta i ett västerländskt land. Med lite gynnsamma biologiska förutsättningar. Och gynnsamma socioekonomiska förutsättningar i min omgivning. Yey me liksom. Men det är klart, jag har ju förvaltat dessa förutsättningar. Jag kunde ju ha fuckat upp, men gjorde inte det. Och hade jag gjort det hade jag fått all hjälp för att komma på rätt spår igen. 

 

 

Jag kan inte blunda för mina privilegier. Jag måste förstå att som samhället ser ut nu så finns det personer som har mycket mer gynnsamma förutsättningar än andra. Mer makt, mer frihet. Jag måste inse att att inte alla kan påverka sin situation eller välja sig ut ur misär. Jag måste acceptera att min bekvämlighet är på bekostnad av någon annan, att jag har fördelar för att någon annan har nackdelar. Jag får lättare jobb som västerländsk just för att någon från typ Mellanöstern har svårare att få ett jobb. Att påstå att jag som vit (eller man) fått jobbet enbart pga att jag varit bäst lämpad och att det inte har att göra med min hudfärg (eller kön) är detsamma som att säga att icke-vita (eller kvinnor) helt enkelt är mindre kapabla. Helt osant och jävligt osympatiskt. Jag kan inte förklara bristen på icke-vita (eller kvinnor) i maktpositioner med att vita (eller män) helt enkelt är mer lämpade för tjänsten (att det visst är rättvist och inte alls diskriminering) utan att samtidigt hävda att en viss (priviligierad) grupp är mer begåvad än en annan (icke-priviligierad) grupp.

 

Det handlar inte om att jag som individ medvetet överordnar mig själv. Det handlar om att jag lever i ett samhälle (en struktur) där somliga grupper värderas högre och somliga lägre. Jag får del av privilegier enbart genom att vara vit, medelklass, utan funktionsnedsättning osv. Nej, jag har inte bett om dessa fördelar - men icke desto mindre så får jag dem.

 

Bara genom att ta del av dessa privilegier så är jag delaktig i att förtrycket av icke-priviligierade upprätthålls. Jag med mitt svenska efternamn får ju jobb, så varför ska jag gnälla över att andra diskrimineras på arbetsmarknaden. Jag kan ta trapporna när hissen går sönder, och behöver ju inte jobba för att öka tillgängligheten rullstorsburna. Ni fattar grejen.

 

 

Nej, jag skäms inte över att vara privilegierad. Men jag är medveten om att jag är det. Så när jag går förbi en person som tigger i kylan och ropar "pleeeease madam!" och jag får en jobbig känsla i bröstet så tänker jag INTE saker i stil med "alltså varför tar hen inte bara ett jobb?", "men usch sitta här i kylan som en hund" eller "jag skulle ALDRIG sjunka så lågt". För jag vet att personen som sitter där inte har samma frihet, samma valmöjlighet, samma position i hierarkin som jag. Jag har förståelse för att människor har olika förutsättningar och kan därför undvika att vara dömande och att legitimera förtrycket genom att hävda att människor som är i en svår sits har valt det själva. 

 

Det vore sjukt osympatiskt att hävda att jag inte alls är del i något förtryck eller att jag inte alls är priviligierad. Att blunda för skevheten i systemet är att legitimera ojämlikheten. Samma sak som att säga att dom får skylla sig själva.

 

Jag kan inte rå för att jag är priviligierad i rådande samhällsordning, men jag kan jobba för en förändring. Genom att ifrågasätta varför jag har mina privilegier och genom att aldrig aldrig någonsin tro att jag förtjänar dem. Istället för att bli upprörd när nån pekar på hur min grupp förtrycker så kan hålla med om skevheten i maktstrukturen. Istället för att leta efter bevis på att jag visst INTE alls förtrycker så kan jag leta efter tecken som tyder på att jag faktiskt gör det, så att jag kan ändra dessa sidor hos mig själv. Bättra mig.

 

Att förtrycka är inte enbart att göra vissa aktiva handlingar. Det kan också vara att förhålla sig passiv, att strunta i att handla. När din kompis säger att blattar förpestar Sverige så förtrycker hen en utsatt grupp. Om du inte säger emot, så förtrycker du också. Genom att vara passiv inför orättvisor så visar du att du accepterar dem. Genom att blunda för dina privilegier så förtrycker du.

 

 

Har ni hört om demonstrationen mot rasism som stormades av nazister? De skickade in smällare och kastade glasflaskor mot demonstranterna, rakt in bland barnvagnarna ba. Och knivhögg lite folk. 

 

Vi kan inte låta såna människor, en rasistisk ideologi, få fäste i samhället. Vi måste göra motstånd. Genom att aldrig nånsin acceptera rasistiskta uttryck, alltid säga ifrån. Genom att inte få rasistiska åsikter att framstå som ofarliga och harmlösa och välkomna i debatten - utan argt såga rakt av. Direkt. 

 

Och eftersom ord inte är tillräckligt alla gånger är andra medel mer än välkomna. Till exempel kan vi skjuta på marscherande rasister och nazister med vattenpistoler. Visa att de inte är välkomna. Sånt "våld" rättfärdigas med att deras ideologi är människofientlig, farlig, dödlig och INTE FÅR SPRIDAS. 

 

Att människor ska få leva tryggt oavsett etnicitet, kön eller sexuell läggning är sjukt mycket viktigare än att rasister får demonstrera. Principen om alla människors lika värde får inte tummas på med hänsyn till att människor ska få säga precis vad som helst. Dom möjliga följderna av deras hatiska ideologi måste förebyggas. Vi måste stoppa dom. Vi måste krossa rasismen. Nu.

Min navel är ju rätt känd för sin sugighet, och idag hittade jag ännu en knäpp grej däri.

 

ETT GRANBARR! 

 

Historien bakom är att jag sålt lite julgranar och därför barrat ner mig rätt rejält. MEN! Jag hade en t-shirt, tjocktröja samt en tjockjacka med dragkedja ända upp till halsen. Hur barret letade sig förbi alla lager av kläder och dessutom längst in i naveln är en fråga jag inte kan svara på. Mystiskt. 

En jävligt vanlig grej jag hör när folk ska kritisera SD:are och rasister är saker som:

 

Och alltså YEY att folk inte accepterar rasism men låt oss kolla lite på vilka argument som kommer upp som orsak till deras idioti (märk väl att jag med idioti inte bryr mig om intelligens utan menar hur en beter sig och tänker om människor). Lägre IQ och obildade och arbetare som om dessa faktorer skulle samverka med varandra och som att det dessutom skulle vara en vettig förklaring till att en var rasist.

 

Klassförakt, det är vad detta är. Alltså rasister och sexister finns inom alla samhällsklasser och intelligensnivåer och det kommer inget bra av att hävda att alla rasister är obildade. För hey, du behöver inte vara en idiot bara för att du inte gått på universitetet liksom. 

 

Nu har jag suttit massor med timmar och ba ordbajsat ur mig massor av text. Ogillar skarpt att skriva långa akademiska texter, är jävligt trött på det efter 3,5 år på universitetet. Blä. Liksom forskningsbaserade texter och källkritik och akademiskt språk i all ära men nu får det va nog på ett tag. 

• Kommer på att jag inte duschat på tre dagar #tentaperiod
• Hoppsan, har inte ätit på 10 timmar #tentaperiod
• Sugit koncentrerat på läppen så länge att den börjat blöda #tentaperiod
• Ser fyrkantiga ljus i mörket pga stirrat så länge på en datrorskärm #tentaperiod
• Har träningsvärk i händer och fingrar #tentaperiod
• Måste hela tiden avbryta mig i allt jag gör med att skriva upp tenta-tankegångar i kalendern #tentaperiod
• Äter bara bananer och mackor #tentaperiod
• Har inte gått utanför dörren på 72 timmar #tentaperiod

En vanlig grej folk slänger sig med i syfte att peppa sig själva eller andra som gått igenom nån skit. Att en "kommer ut starkare på andra sidan" och det typ kan ha vart värt en så jobbig tid för att en lär sig nåt viktigt av det. 

 

Nej, jag tror inte på det. 

 

Jag tror inte på att en person som genomgår nån jävligt jobbig skit blir stärkt av upplevelsen. Inte alltid iallafall. Att gå igenom massa skit som tynger dig och bryter ned dig och tar hårt på din självkänsla tror jag snarare gör att en blir mer sårbar framöver. 

 

Alltså ja, det är empatistört att äta kött. Om en vill skada så få varelser som möjligt (vilket jag tycker folk borde sträva efter) så är det enda rätta att bli vegan.

 

 

 

Asså sen behöver du ju inte va en hemsk människa ba för att du äter djur. Jag äter fisk och animaliska produkter liksom pga pallar inte engagera mig tillräckligt mycket i vardagen. Men jag erkänner iallafall att det är bättre att vara vegan och är helt för att typ försöka lagstifta bort folks val att äta animaliska produkter. Ba att jag inte lever som jag lär. 

När jag är på ett lite konstigt humör, lite sådär uttråkad och smådeppig på samma gång - då går jag in på klockren.nu.

 

Hjälper varje gång. Vet att jag är knäpp. Ska sova nu. Gonatt!

Jag är jävligt öppen med att jag inte tycker alla människor är lika mycket värda (typ en seriemördare är mindre värd än Moder Theresa liksom) och vissa stunder så tänker jag att vissa människor ba borde döööö eller torteras så dom skärper till sig. 

 

Men sen så ba upphör hatet och viljan att förstå tar vid. Och så kanske jag förstår, eller så gör jag inte det och fortsätter ogilla personen. Fast utan att vilja hen nåt illa. Liksom jag typ avskyr Jimmie Åkesson och tycker det vore asnajs om han slutade sprida sina människohatiska och dödliga åsikter men önskar honom ändå ett bra och tryggt liv. Jag vet, det är fett sjukt egentligen.

 

Jag hoppas att mina meningsmotståndare och t.o.m dom som hatar mig (typ på flashback) kommer att leva lyckliga friska liv med mycket glädje. Asså jag avskyr ju dom och vill gärna slippa se dom men önskar dom inget ont ändå. Är ju dessutom av den läran att jag tror att lyckliga människor ofta beter sig bättre mot sina medmänniskor (även om det såklart finns ruttna ägg även bland dom). 

 

Jag tycker det är så jävla komiskt när folk påstår att jag vill skada andra. Asså du får nog leta länge efter en person som bryr sig lika mycket om människor som jag gör (och är lika självgod hehe). Därav inte sagt att jag alltid kommer att vara trevlig mot alla, värdesätter ju mitt fuck-off kapital. Men även dom jag är otrevlig mot bryr jag mig om, knäppt nog. Inte så att jag skulle dö för dom, men tillräckligt mycket för att vilja dom väl.

 

Men nån gräns har det såklart. Säg att det va en människa som typ verkligen skadade mig eller nån annan (typ hotade, misshandlade osv) och det hela inte upphörde, klart jag skulle bli lättad om hen blev påkörd eller nåt. Så jävla helgonlik är jag inte.

Ja, eller 9 av 10 tjejer i den här studien om könsdiskriminerande resklam och psykisk ohälsa hos unga. Att jämföra med 3 av 10 bland killarna. Skevt. Skevt överhuvudtaget att unga ska må dåligt över reklam, men jag kan inte direkt säga att jag är förvånad över att tjejer mår ännu sämre. 

 

Nästan 9 av 10 tjejer och nästan hälften av killarna har känt att de velat ändra något med sig själva när de sett reklam. 

 

Jag blir så arg. Ska fan alltid bära med mej en sprejburk att måla över sexistisk reklam med. Who's with me!?

 

 

Alltså jag blir gaaaaaaaaalen på folk som ska försöka skapa "fred" i en hetsig debatt och ba säger saker i stil med "men det är väl tur att vi tycker olika, annars hade allt blivit så tråkigt" eller typ "det viktigaste är att vi respekterar varann".

 

Och jag känner bara att nej, jag kommer aldrig att respektera en person som uttrycker starkt rasistiska, sexistiska, homofobiska, fascistiska eller andra skadliga värderingar. Tänker inte acceptera det. Jag respekterar din rätt att finnas och jag respekterar din rätt att ha en åsikt, men i övrigt kan du knulla dig själv i röven med en högaffel. 

 

Jävligt lätt för en priviligierad person att sitta där och tycka att det inte är så jävla viktigt vilka åsikter som sprids eller vilken politik folk för. Men fan skaffa lite jävla insikt i att POLITIK PÅVERKAR MÄNNISKORS LIV och därav kan inte alla ha debatter som en kul hobby där det viktigaste är att alla åsikter respekteras och alla får komma till tals och vi alla älskar varann ändå. Det är blodigt allvar. 

 

Så trött på synsättet att värderingar och åsikter skulle va så himla ofarliga. Fatta att hela samhället bygger på värderingar och att du kan välja att bidra till att reproducera skadliga värderingar i samhället, eller att motverka dom. 

 

Tänker börja avsluta med den här bilden varje gång nån börjar dilla om att alla har rätt till sin åsikt. Kombinerat med ett fuck you. 

 

Jag är så jävla trött på att livet ska gå ut på att arbeta. Du är ditt arbete och det är typ det enda du gör. Vi jobbar för att kunna tjäna in massor av pengar, och dessa pengar köper vi varor för så att fler ska kunna jobba och så går det runt runt runt. 

 

Vi får mer och mer effektiv teknik men ändå ska vi jobba så jävla mycket. Och det är allt partierna pratar om, hur vi ska få folk i arbete och hur tillväxten ska öka och fan. Tänk om vi kunde fokusera på att människor skulle ha ett bra liv istället för att de skulle vara produktiva hela tiden. Jag lovar, samhället skulle gå runt ändå. Vi skulle bara ändra vårt livsstil från jobba-konsumera, så att vi skulle jobba mindre och konsumera mindre. 

 

Det kursiverade är från artikeln Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls, vilken sätter fingret på skevheten i det hela. Nej, låt oss motverka kapitalismen va. 

Hehe, nej nu skojade jag. Men det är sant att jag fått en present från en bloggläsare, ändå från Alaska kom paketet. Känner mig fett cool och känd. Åkte och hämtade ut det tillsammans med pappa som hela tiden mässade om att "tänk om det är en bomb!" och "det är nog gift!" (han och hans katastroftankar alltså). 

 

Och så på paketet, vad ser vi?

 

1. Det är kallt

2. Kan inte gå naken hemma pga kallt

3. Det är mörkt

4. En ser inte vägen och ramlar i diket pga mörkt

5. Måste fysträna pga små inomhushallar pga kan inte spela fotboll ute.

6. Kan inte cykla pga halka

7. Halkar pga halka

 

Fler anledningar att hata vintern

 

 

Så sa en kvinna till en flicka på typ 3 bast. Jag ville ba skrika NEEEEJ, ta ungen under armen och fly till Narnia. För fan vad skevt det är att säga så. Tidigt lära girlsen att det inte är så viktigt vad dom själva vill. Att tjejen inte ville kramas (eller hur det nu var, såg inte situationen innan) spelar ingen roll för vill killen kramas då blir det till att kramas. Och i förlängningen: vill killen knulla så blir det knulla.

 

Tycker förresten att typ samma sak riktas mot barn överhuvudtaget, även pojkar. Folk tvångsgosar liksom med dom, tvingar på dom pussar och kramar och små nyp i kinderna. Ba sluta med det. Låt ungarna själva bestämma om dom vill bli gosade med.

 

Eller skulle du vilja att nån lyfte upp dig och pussade på dig när du inte var på humör för det? När du är både fysiskt och psykiskt i maktunderläge till personen ifråga? Nä juste. 

Fan vad fel du har isåfall. 

 

På transformering.se kan du läsa om massor av förvirrande grejer kring kön & könsidentitet som vi som är cispersoner (och andra också såklart) behöver få insikt i.

 

Jag lärde mig massor av nya saker. Bland annat att det är sjukt mycket vanligare än jag trott att människor vid födseln är svåra att könsbestämma. Att ungefär 1 person av 1500 har någon form av intersexuellt syndrom.

 

Yeey för transinkluderande radikalfeminism!

Ni har väl inte missat denna? Jag ser med spänning fram emot vad som komma skall :) 

Julen, mysigt är det på många sätt. Gillar att tända ljus, äta choklad, mysa med the och pyssla. Vad jag inte gillar med julen är all jävla köphets. Alla onödiga julklappar som bidrar till den kapitalistiska utsugningen av människor i andra länder.