Lever vi verkligen i ett patriarkat?
Kategori: Feminism och genus
Alltså, den här frågan är så knepig. Missförstå mig inte nu, jag tycker absolut att vi lever i ett samhälle där män har mer makt än kvinnor och där kvinnoförtrycket är tydligt och genomgripande. Meeeen, patriarkat?
Wikipedias definition av patriarkat (för wikipedia är ju allsmäktigt hehe...):
Patriarkat (av grekiskans πατριάρχης, patriarkhēs, fadersvälde), patrikarkal och patriarkalisk (oinskränkt fadervälde) är gamla begrepp för samhällen som kännetecknas av fäders inflytande inom familjen, manliga ledares envälde och övervikt för männens inflytande i samhället. Inom sociologi, antropologi och feminism åsyftar begreppet teorier om en samhällsordning som ger fäder och äldre män institutionaliserad makt över kvinnor, barn, yngre män, och egendom, exempelvis som familjeöverhuvuden, klan- eller statsledare, ålderman/byäldste, religiösa ledare, etc.
Alltså, min tanke är att vi i Sverige inte längre lever i ett regelrätt patrarkat. Samhällsordningen innebär inte att män självklart ges mer makt i form av ojämställda lagar eller så. Om vi ser globalt finns det ju dock många länder där kvinnor inte har samma formella rättigheter, och historiskt sett så har det ju varit så även i Sverige. Nu ser det inte ut så längre. Men betyder det att vi är jämställda? NEJ!
Jag ser det som att vi fortfarande lever i efterdyningarna av det patriarkat som en gång rådde i Sverige, och även påverkas av den mer utpräglade patriarkala världsordningen runt omkring vårt land. Även om kvinnor ofta inte stöter på formella hinder för att typ bli statsministrar, så har vi fortfarande sociala normer och strukturer där manlighet värderas högre. Detta kan ta sig uttryck på massor av olika sätt, alltifrån lägre löner i traditionella kvinnoyrken till att det anses förnedrande att kasta som en tjej i handbollen.
Jag ser det som att vi fortfarande lever i efterdyningarna av det patriarkat som en gång rådde i Sverige, och även påverkas av den mer utpräglade patriarkala världsordningen runt omkring vårt land. Även om kvinnor ofta inte stöter på formella hinder för att typ bli statsministrar, så har vi fortfarande sociala normer och strukturer där manlighet värderas högre. Detta kan ta sig uttryck på massor av olika sätt, alltifrån lägre löner i traditionella kvinnoyrken till att det anses förnedrande att kasta som en tjej i handbollen.
Jämställdhetskampen kan ses lite som om vi varit helt jävla insjuknade i cancer, vi håller på att få behandling nu men fan vad segt det går att bli frisk. Massor av människor försöker komma fram till grymma botemedel men dom hindras av att andra inte förstår vikten i det hela, så det är ett evigt kämpande i uppförsbacke.
Vad tror ni, kommer vi nån gång lyckas bli helt jämställda?
