moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Vågar ditt barn prata med dig?

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Hej du förälder! 

Jag vet att du älskar dina barn. Du vill att de ska må bra och vara lyckliga. Du vill hjälpa dem om de hamnar i svårigheter, du vill vara en trygg zon och någon de kan lita på oavsett vad som händer. Det vet jag. Frågan är - vet dina barn det?
 
Som tjejjoursaktiv möter jag otroligt många tjejer som anförtror otroligt jobbiga saker till mig. Under anonymitet, i chatt. 12-åringar som berättar att de blir sexuellt utnyttjade av medelålders män - tränare, lärare, släktingar. 14-åringar som blir tvingade till sex av sin pojkvän men inte vill göra slut. 16-åringar som inte orkar leva längre och som heller inte orkar söka hjälp. Tjejer i alla åldrar som mår fruktansvärt dåligt. 
 
Jag får höra så många olika hemska historier, men tyvärr så har de allra flesta tjejer som kontaktar oss en sak gemensamt - de vågar inte berätta för någon annan. 
 
Tjejerna är så fruktansvärt rädda för att berätta för någon annan hur de mår. Även fast de innerst inne vet att de måste berätta för att våldtäkterna ska upphöra, för att få behandling av sin depression, för att få hjälp. De skäms och de är rädda för vilka reaktioner deras berättelse kommer få. Kommer någon att lyssna? Kommer de att bli arga på mig? Kommer jag få hjälp eller blir allt värre om jag berättar?
 
De vet inte att du, förälder, finns där för att lyssna och stötta och hjälpa. Din 12-åring vet inte att du inte kommer bli arg på henne när hon berättar att hennes tränare förgriper sig på henne, utan på honom. Din 14-åring vet inte att du kommer att vägleda henne i vad som är okej sex, och vad som inte är det. Din 16-åring förstår inte att du kommer att göra allt för att hon ska må bättre. Det gäller förstås för såväl killar som tjejer. 
 
Förälder, finns du där för ditt barn? Visa det!
 
Fråga barnet ofta om hur hen mår. Även om barnet blir arg, stöter bort dig och stänger dig ute - fortsätt fråga, fortsätt visa att du kommer att lyssna. Du behöver inte tvinga eller pressa barnet att öppna sig för dig, det räcker med ett enkelt "Du vet väl att du kan berätta vad som helst för mig?" och sen tyst invänta respons. Det räcker med ett "Jag tycker du har sett ledsen ut på sistone, är det något som har hänt?" och sen tystnad. Vänta. 
 
Det räcker med att bekräfta för barnet att du bryr dig - att du är intresserad av att veta vad som händer i hens liv, att du kommer att lyssna och att du är någon att lita på. Vet du det?
 
 

Kommentarer

  • pelle pettersson säger:

    så sorgligt att så många tjejer har det svårt, föräldrar måste ägna sina barn mer tid under hela barndomen,och tala ärligt och tålmodigt från början så är det lättare när problemen kommer.

    2013-09-30 | 18:10:58
  • Aida säger:

    Vad fint du skriver, sitter här och är alldeles rörd. Så himla synd för dessa ungdomar att de inte vågar berätta för sin förälder. Det är ju så viktigt.

    2013-09-30 | 19:00:10
    Bloggadress: http://www.aidalazarian.blogg.se
  • pelle pettersson säger:

    jättebra att tjejjourerna finns i alla fall

    2013-09-30 | 20:18:09
  • S säger:

    Nu kommer jag dra en tv-serie story line, men den är inte desto mindre viktig för att karaktärerna där inte är verklighetsbaserade, men såhär går den i alla fall:

    Veronica Mars, du kanske har kollat den, har man sett serien så vet man att hon har världens göddigaste förhållande till sin pappa, han finns alltid där no matter what &sv.
    Men så blir Veronica våldtagen & senare i serien smygfilmar någon henne när hon har sex med sin pojkvän, pappan undrar varför hon är ledsen/annorlunda i sitt beteende/mood. Veronica tänker "I could tell you, but you would never look at me the same..."

    Så har Jag känt vid många personligt upplevda problematiker i mitt liv gentemot mina föräldrar. Dom visar ideligen att dom finns där, även påstridigt tjatar om att jag ska berätta om det är något, men vissa saker går inte att berätta, KÄNNS det som i alla fall, för att man är rädd för hur deras bild av en själv ska ändras. Inte för att dom kommer döma en, utan för att vissa händelser kommer påverka en själv & dom så starkt att personbilden &så ändras.

    Svar: Alltså, en måste ju verkligen inte berätta allt för sina föräldrar. Men det är skillnad på en 20-åring som inte berättar för papsi utan för polare istället och sen går vidare, och en tolvåring som systematiskt utnyttjas som faktiskt måste berätta för att det ska upphöra.
    Samtidigt - är det så farligt om deras bild av dig ändras? :) Det är ju ändå du, tänker jag.
    Mican

    2013-10-01 | 22:42:10
  • Silver säger:

    Tror jag uttryckte mig för luddigt för att lyckas få fram det jag ville förmedla, hehe, såhär:

    Menade inte att man skulle ta det jag skrev i beaktning som ett argument för att INTE berätta om övergrepp/andra hemskheter för någon som kan hjälpa, utan att ha att den problematiken kan finnas när man förklarar att man är där för sin unge/personen man hjälper, & berätta att "allting"/(förhållandet den utsatta personen & den personen som blir berättad för emellan) kommer blir bra igen, att det lugnar ner sig till det normala efter en tid av bearbetning när känslostormen lagt sig.

    Ex, 14 bast, min mamma började skälla & gråta när hon "på omvägar"/(snokande) fick reda på att jag ej längre var oskuld. (Hon grät över min slampighet, I guess, trodde jag då i alla fall, ej pratat med henne om det idag).
    Om jag skulle berättat för henne mitt i explosionen av känslor hon (& i förlängnigen jag) var mitt inne när hon konfronterade mig om detta, att oskulden försvunnit genom att jag blivit våldtagen så skulle hon blivit ännu mer ledsen. Hon skulle med stor sannolikhet sluta put the blame on me, det visste jag, men jag klarade inte av att hon skulle bli så ledsen över att hennes kid varit med om något sådant, hur hon skulle känt skuld själv för att hon ej kunnat vara där för mig när det hände, osv. Jag tyckte synd om henne för att hon skulle tycka så synd om mig. Haha. Krångligt, men jag tror jag lyckades få fram min poäng this time ^^

    Svar: Aha, tror jag fattar! Viktigt det du tar upp :)
    Mican

    2013-10-03 | 20:15:52
Kommentera inlägget här: