moralfjant

Jag säger det återigen: Att vuxna bryr sig om sitt utseende smittar över på barnen, särskilt flickorna. Så att du står och snabbsminkar dig innan ni ska gå och handla, och dottern/syrran ser - är ett steg i att lära henne att hennes utseende är a och o. Ett steg till att krossa hennes självkänsla.

Det är alla kvinnor som bantar, sminkar, rakar m.m som bibehållar det utseendefixerade samhället. Men dom gör det inte för att va elaka. Dom gör det för att dom själva är osäkra. För att dom själva fått budskapet att utseendet är a och o. Men var fan ska vi bryta den onda cirkeln?

Jättebra krönika på aftonbladet:

Vi har svårt att ta in unga flickors dåliga självkänsla eftersom vi vet att det handlar om oss själva. Det är vi som ­visar upp dem som modemedvetna dockor på Facebook. Det är vi som tvivlar på vårt eget värde och inte reagerar över hur kvinnor framställs i media. Som den ­amerikanska feministlegenden Gloria Steinem säger: ”Varje gång en kvinna går förbi en spegel och säger något kritiskt om sig själv finns en liten flicka i när­heten som hör henne”.

Ingen trettonåring kommer att tro på mamma som säger ”du är så vacker ­gumman” om hon aldrig har hört mamma säga att hon själv tycker att hon är ­vacker.

Det är inte någon separat ungdomsvärld ”där ute på nätet” som unga tjejer lider av. Det är vår egen värld. De vill bara vara vuxna. Problemet är vad ”vuxen” i dag innebär.

Jag tycker inte att kön, etnicitet, klass eller sexualitet ska påverka hur människor förväntas vara och hur de värderas. Så jag vill kalla mej MSM (människa-som-människa)-kämpe.

Har hittat på ordet själv och själv lagt in dom underkategorier jag tycker är viktiga för att va MSM-kämpe. Feel free att påminna mej om dom delar jag missat, eller ändra och gör den till din egen. Och du som tycker djur är lika mycket värda som människor kan ju kalla det individ-som-individ istället ;)

Jag är könsrollskritiker för att jag vet att killar och tjejer behandlas olika och förväntas bete sig olika, och jag vet att detta är jobbigt för många. Könsrollerna skapar en ram som individen måste hålla sig inom, och följden blir att dom som går utanför ramen straffas direkt eller indirekt (typ tjejer som inte rakar sig och killar som bär klänning).

Jag är feminist eftersom jag erkänner att kvinnor på ett strukturellt plan generellt sett är underordnande män, och jag vill ändra på detta. Mer om detta. 

Normkritiker. Ifrågasätter onödiga normer som begränsar människor. Här vill jag lägga in begreppet sexualitet och heteronormativiteten, for example. Alltså att människors sexualitet inte ska spela nån roll alls i hur dom behandlas eller vad som förväntas av dom. Oavsett om det är inom hbtq eller om det handlar om att tända på ögonlock eller matlådor liksom, det spelar ingen roll.  

Det kan också handla om tvåsamhetsnormen, skaffa-barn-normen (stadga sig) eller vilken annan norm som helst som betraktas som det enda rätta fastän avvikande från den egentligen inte skadar nån. Funktionshinder kommer också in här, jag diggar inte att klassa funktionshindrade som avvikande och icke-funktionshindrade som normala. Vi är alla unika hey hey.

Anti-rasist. Jamen den här fattar alla hoppas jag.

Anti-kapitalist. Klasser tycker jag vi ska försöka krossa i så stor usträckning som möjligt, diggar inte det där med att vissa är rika och andra fattiga, att marknaden styr och om vissa blir rika so what liksom, såsom dagens kapitalistiska system ser ut. Därför vill jag kalla mej anti-kapitalist.

Sen att jag vill klassa mej själv som alla dom här sakerna, gör att jag engagerar mej i olika grejer och tycker till om till exempel skönhetsideal (normkritik och könsroller vavava). Ibland felar jag och tänkar/handlar bortom MSM, det är väl för att jag fortfarande inte är tillräckligt vis. Men hey det handlar inte om att alltid göra rätt, det handlar om att alltid försöka göra rätt och att inte vara rädd att ändra sig.