Ångest och skit
Kategori: Sån är jag
Förut trodde jag att folk som hade mycket ångest, som mådde psykiskt dåligt, skulle vara ena sjukt konstiga prickar jag aldrig skulle kunna umgås med.
Men men, jag växte upp och det blev inte värre än att jag överbevisades och ändrade inställning till det hela. Ångest och skit är så sjuuuuuukt vanligt märker en, när en rotar lite grann. Fast tyvärr är det ju fortfarande rätt tabubelagt att prata om det (pga av fördomen att psykisk ohälsa = svaghet) så verkar ju som värsta grejen. Och det är ju inte så (alltid) att personen ständigt mår dåligt - ofta går det upp och ner, med bra perioder och mindre bra perioder och så skitkassa perioder.
Jag har själv besparats från psykisk ohälsa, om det nu beror på lyckosamma gener eller awesome föräldrar och omgivning får ni väl bestämma själva. Men nu i höst hände det nåt läskigt: fick världens dödsångest. Asså verkligen, hjärtklappning, konstig andning och fetaste ångestknuten i magen.
Flera gånger om dessutom. Fattade inte varför, men testade iallafall att köpa såna här vitamin-D piller på apoteket (för solljuset, eller ja bristen på det). Det funkade :D
Ångest är en naturlig del av livet, verkar det som. Det gäller att lära sig hantera den. Eller iallafall överleva den.
