moralfjant

Jag gör det. Och rasistiska och homofobiska också. Och skämt om folk i rullstol. Och andra grova skämt om folk som dör och blir utsatta för hemskheter. Jag tycker det är jättekul, oftast.

 

 

Ändå tycker jag inte att såna skämt helt borde förbjudas eller upphöra. För jag tror att det går att skämta om allt, men att det handlar om hur och i vilket sammanhang. Jag drar inte ett sexistiskt skämt för kollobarnen, nej nej. Men bland feministiska vänner, yes yes. 

 

Och det går att dra rasistiska skämt utan att vara rasistisk. Åh jag vet inte hur många stå-upp komiker jag lyssnat som sagt nåt om nån etnicitet och det är liksom så uppenbart att det är ironiskt. Det får typ motsatt rasistisk effekt - skämtet driver liksom med stereotypen och visar hur skev den är genom att dra det för långt. 

 

Det får liksom inte bli den effekten att skämtet spär på stereotyper (it's funny because it's true!") utan det måste liksom dras ett varv till så att den ursprungliga stereotypen ses som helt upfuckad. Alternativt va så jävla extremt att det inte går att tolkas som nåt med sanningshalt i. 

 

 

Men det är en svår avvägning.