Min kompis Elin skriver många smarta saker. Det här skrev hon på sin facebook och jag ville ba dela med mig av budskapet, för det är sjukt viktigt.

 

Rasismen drabbar inte mig och är inget hot för mig. För som vit, blond, blåögd är jag väldigt, oproportionerligt, orättvist och orättfärdigt privilegierad. Det är lätt för mig att avfärda rasismen som ett inte riktigt hot och inte så farlig, som att folk överreagerar när de blir upprörda över att folk som sympatiserar med rasistiska/nazistiska ideologier marscherar på våra gator, när de jagar ochmisshandlar andra människor som inte passar in i deras snäva mall. Ja, det är lätt att inte ens se den, att inte ta den på allvar, för de som passar in i normen, som mig, är den gömd, om en inte öppnar sina ögon. Det är ju inte jag som blir jagad.

Låt mig ge er exempel.

När jag bodde i England, blev jag genast accepterad. Inte en enda person under de 8 månader jag bodde där, ifrågasatte min rätt att vara där. Trots att engelska inte är mitt modersmål, trots att jag hade bott där en mycket kort tid. Samtidigt som vänner till mig, som bott där i hela sitt liv, inte kunde något annat språk än engelska, fick många gånger höra att de borde åka tillbaka dit de kom ifrån, på grund av deras hudfärg. Jag har vänner i Sverige som har blivit utsatta för hatbrott, blivit hotade, slagna, av samma anledning.

Och minns ni i somras när jag berättade om ett barn på gården utanför lägenheten där jag bor som när den mötte ett yngre barn på kanske 2-3 som talade spanska med sin pappa genast började ifrågasätta deras härkomst med en negativ ton i rösten och klargjorde att det lilla barnet: "Kanske vägrade lära sig svenska" (barnet talade flytande svenska och spanska och nästan flytande finska!)

Några juriststudenter i Uppsala gjorde ett test. De gick till en nattklubb i två grupper: en med endast "vita" och en grupp med endast personer med utländskt utseende. Först gick de sistnämnda, och blev nekade inträde, och dessutom illa bemötta. Ursäkten som kom var: "Det är fullt". Därefter kom den förstnämnda gruppen, och blev insläppta. Denna typ av diskriminering vad gäller inträde till krogar/nattklubbar ökar. Många rapporter om diskriminering på arbetsmarknaden finns också.

Det är inte mig folk skriker glåpord efter på gatan. 

Det är inte jag som blir misshandlad och jagad av nazister.

Det är inte jag som stoppas när polisen jagar människor i tunnelbanan. 

Det är inte jag som blir avhumaniserad och utvisad till säker tortyr och död eller sits ifrån min familj.

Det är inte jag som inte anses vara välkommen. Det är inte jag som blivit reducerad till ett "dom".

Det är inte jag som blir dömd och diskriminerad och får sämre förutsättningar vad gäller exempelvis utbildning och arbete.

Att inte inse detta, hur privilegierad jag är, bidrar till dessa strukturer. Rasismen finns. Rasismen är verklig. Här och nu. Det kan inte ursäktas bort.