moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Jag måste erkänna att jag är rasistisk

Kategori: Rasism och fascism

Jag blev arg på en random person för några dagar sen. En rasifierad person. Och liksom jaja det är väl inget konstigt eller rasistiskt i det, men problemet va inte min ilska utan dom fula, automatiska tankarna som uppstod. Tankar med rasistisk underton. 
 
Det slog mig att det här inte var första gången detta hänt. Om jag provoceras av en vit person tänker jag typ "jävla rövhål" men om jag blir lack på en rasifierad person så inbegriper mina tankar deras etnicitet eller utseende. Fattar ni hur skevt det är!? Så jävla skenheligt att predika om hur sugigt rasism är och i tankarna fördöma människor utifrån deras icke-vita utseende.
 
Och jag fattar ju att det råder vithetsnorm i samhället och att rasismen flödar men jag vill inte riktigt erkänna att jag är delaktig i det där. Det är andra människor som är rasistiska, inte jag. Jag är ju så snääääll och medveten och kämpar för minoretsgrupper och allmänt awesome. Inte kan väl jag delta i förtrycket?
 
Uppenbarligen kan jag det, och uppenbarligen gör jag det. Det är väl inte så konstigt egentligen, eftersom jag är omgiven av en rasistisk struktur där vithet ses som norm och det goda. Och klart jag påverkas av strukturerna omkring mig. Men fan, även om det inte är konstigt så är det jävligt problematiskt. Fel. Jag måste åtgärda det. Motverka mig själv. 
 
Jag vill inte bidra till att rasistiska strukturer upprätthålls. Men jag gör det. Och jag måste inse att jag gör det. Hur jag gör det. Hur jag ska sluta göra det. Jag måste våga rikta den granskande blicken mot mig själv och inte bara mot hollywoodfilmer och liberala politiker. Annars kommer jag fortsätta reproducera skiten.
 
Till mina vita läsare: du är nog också rasistisk. Försök inte motbevisa mig i det antagandet. Försök att se hur det stämmer, snarare än om det stämmer. Förövrigt tycker jag du kan läsa om The "Good" White Ally hos Rummet. 
 
 
 
 

Kommentarer

  • Hmm säger:

    Min första tanke måste bli att du lever väldigt heterogent om du reagera med deras utseende annat än om du också hade gjort det när du har en vit, typ vilken dålig hy den har eller inte, och att du aldirg bott i ett annat land än Sverige. Jag tänker aldrig på hur någon ser ut om jag blir arg på den.

    Sterotypar jag då? Ja visst. Alltifrån att det där är typiskt pensionärsbeteende till ja ha så norsks du är som ger dig ut med ryggsäck och går på tur.

    Men för mig så är det inte att vara racistisk. Att vara racistisk betyder att jag tycker att någon annan är mig underlägsen inte att jag inte jämför mig eller ser mönstret i deras beteenden.

    Så var lite snäll mot dig själv. Du tycker nog inte att din bosniske granne är mindre värd som människa än vad du är pga att hen är just ifrån Bosnien med annorlunda utseende utan för att han betett sig som ett rövhål. (Fast jag är lite förvånad över att du reflekterar över hur de ser ut när du är arg)

    Svar: Fast grejen är ju att jag, i min upprördhet visserligen, ser det som nåt negativt att vara nåt annat än vit - använder det som svordom i tanken typ. Det är rasistiskt, går liksom inte att bortförklara.
    Mican

    2014-02-04 | 18:12:35
  • Torkel säger:

    Det är nog inte bara dina vita läsare som är rasistiska, vi har alla fördomar, att predika mot rasism befriar en inte från sin egen rasism, det viktiga är att man är medveten om det själv och inser "ok, det jag precis tänkte var rasistiskt och inte ok" istället för att försöka rättfärdiga eller ursäkta det.

    Svar: Jo klart men värre om en inte själv drabbas av det. Håller med om att det viktiga är att inte försöka rättfärdiga sin rasism.
    Mican

    2014-02-04 | 19:15:14
  • Tatiana säger:

    Man kan ha manga tankar om vad som helst.....ont och gott utan att det betyder nagot speciellt. Tankar och handlingar ar olika saker. Ofta sa forvinner negativa tankar till andra tankar nar man lugnar ner sig (om man ar upprord).....du far helt enkelt annat att tanka pa.
    Du vet, icke vita har sakerligen "rasistiska" tankar om andra som inte hor till deras folkgrupp. Sa da kan man kanske saga att alla ar rasister pa nat satt eller?

    2014-02-05 | 07:48:40
    Bloggadress: http://www.fargosisters.com
  • pelle pettersson säger:

    ibland måste en bara förlåta,sig själv och andra

    2014-02-05 | 19:36:28
  • Therese/zill säger:

    Vet du, jag har märkt det också. Jag bor & jobbar på en förskola i en mycket segregerad stadsdel och jag märker hur jag fördummar och låter mina fördomar flöda fritt i skallen i vissa fall när det gäller våra föräldrar. Det känns inte okej, och jag försöker inte att bortförklara mina tankar... Fast det är svårt att inte tänka som jag gör när personerna det handlar om gång på gång uppvisar ett beteende som är tvivelaktigt.

    2014-02-09 | 09:37:58
    Bloggadress: http://zill.bloggplatsen.se
  • Fredrik säger:

    "Om jag provoceras av en vit person tänker jag typ "jävla rövhål" men om jag blir lack på en rasifierad person så inbegriper mina tankar deras etnicitet eller utseende."

    Jag stör mig som fan på att jag ibland också gör exakt detta. Dessbättre är det något som sker alltmer sällan.

    Orsaken till att det blir glesare mellan mina skämmiga små utbrott, tror jag är en kombination att jag lärt känna rasifierade människor, samt det faktum att jag förstått att mitt beteende faktiskt är rasistiskt.

    Sett ur det perspektivet, minskar alltså mitt bidrag till den totala mängden rasism i samhället successivt. När jag tänker så, känns det litet bättre. :)

    Sedan inser jag dock att jag kan antagligen har andra rasistiska beteenden och tankemönster som jag ännu inte blivit medveten om. :/

    Svar: En kan inte göra mer än sitt bästa tänker jag, om jag nu förtrycker i ovisshet är det förstås dåligt, men hjälper knappast att jag dör av skuldkänslor. Istället får jag försöka att alltid vara öppen för kritik om att jag förtrycker, och då försöka ändra det jag gör fel.
    Mican

    2014-02-11 | 01:54:23
  • Evelina säger:

    Jag tycker sånt här är så fantastiskt. När en kan inse sina brister och erkänna att man har tankar som dessa, som varken stämmer överrens med ens egna värderingar eller normen. Normen är att inte vara rasist och därför vill ingen erkänna att en är det. Det är så vackert eftersom medvetenheten och erkännandet är ett steg i rätt riktning för att bryta dessa tankar och reflektera över sin samtid. Tankarna identifierar inte en själv, utan det rasistiska samhälle vi lever i. Med medvetenhet kan rasismen minska.

    Däremot kan jag tycka att det är dina värderingar och inte dina tankar som säger om du är rasist eller inte.

    Svar: Jo, men tankarna återspeglar ju nånting i mig. Håller helt med om att medvetenhet är viktigt :)
    Mican

    2014-02-12 | 19:44:05
    Bloggadress: http://evelinasandstrom.blogg.se
Kommentera inlägget här: