moralfjant

 

Asså denna dag. 

 

Hade tänkt att jag nu eller snart skulle producera fett grymma blogginlägg. Inte minst med tanke på att jag länkas i feministbloggpeppen så vill jag ju liksom visa framfötterna. ÄLSKA MIG typ.

 

Och så ba rasar det in massa andra grejer jag måste fixa. Mer jobb och sen nån betalning och så är jag med i facket eller måste kolla och sen nu senast ett besked att jag blitt underkänd på min sista tenta. FAIL - klarat mig genom utbildningen i 3,5 år för att köra en sketen liten masterkurs i slutet (det var dock ett enkelt misstag från min sida så hoppas läraren kan omvärdera). 

 

Känner mig bara...obekväm och sugig. Känner press på att skynda mig med att plugga till körkortet och samtidigt fixa jobbet sjukt bra och samtidigt hålla ögona öppna för mer jobb så killen slipper försörja mej och sen kolla på bröllopsresa så vi hinner boka det i tid (iofs fett kul oxå) och så vill jag va engagerad och mentorsaktig i tjejjouren nu när vi fått in hyfsat nya rekryter och ba massa annat. 

 

Hatar när jag får sån här framtidsångest. Det är ju så jävla onödigt och jag vill kunna njuta av livet utan att prestera på topp. Carpe Diem-flum ni vet. Men det är svårt. Jättesvårt ibland faktiskt.