moralfjant

Nu ere ju så att jag har typ världens roligaste jobb, som verksamhetsansvarig på ett fritids för barn i tioårsåldern. Det är jag och två andra ledare som spenderar några timmar varje dag med dessa sköningar. Och det är jag som fått äran (och privilegiet!) att försöka utforma verksamheten på det sätt jag vill ha den. 

ÄLSKAR DET! 

Jag har massor med tankar kring "barnuppfostran" (usch hatar det ordet, uppfostran låter så auktoritärt). Till exempel min övertygelse att i stort sett alla vuxna förtrycker barn.  Och nu när jag faktiskt jobbar med barn kan jag ju få lite praktiskt övning i alla mina teorier som låter så fancy i huvudet. 

 

Och vet ni vad? Det funkar alldeles utmärkt att leda en barngrupp med en anti-auktoritär hållning. Vilket massa trams den här idén om att barn behöver oföränderliga regler om allt, det är viktigt att visa vem som bestämmer, straffa den som gör fel och allt sånt där gammaldags uppfostringsdravel. 

Så, framöver kan ni se fram emot många inlägg i den här sprillans nya kategorin! Det första kommer imorrn bitti, och handlar om hur skadligt det är med straff och utskällningar. 

 

Peace out!