moralfjant

Vilma är en feminist jag träffat som är jävligt smart och trevlig. Vi har lite olika syn på det här med att va fin, tror jag. Hon tror inte att det är ett problem att folk får komplimanger för utseende. Jag tror att såna komplimanger är en sida av myntet, där utseendeångest är en annan.

Fast fan hon skriver så vettigt så jag blir lite kluven ändå. Går det att fokusera på utseende (enbart positivt) utan att det får negativa konsekvenser? Till exempel för barn som granskar oss och ser att det är viktigt för vuxna att va fina. eller för oss själva, om finhet uppskattas kommer vi nog kämpa mer för det. Eller?

 

Det är svårt svårt och jag tänker inte hävda att jag sitter inne med sanningen för vem fan är jag att veta liksom? Däremot vill jag gärna lyfta fram mina tankar om att utseendefokus kan va problematiskt, för den diskussionen behövs.

 

Iallafall, läs hennes inlägg! Så får ni se en fin feminist (till skillnad från här då).