moralfjant

Läs det förra inlägget. Om du tycker att partnern gjorde mest fel, vill jag inte längre va kompis med dej.

Jag va på en tränarutbildning och majoriteten av männen (var bara jag och 5 män i min diskussionsgrupp) tyckte att det var mest partnerns fel (fast då var det en grevinna det gällde). Hon fick liksom skylla sig själv, eftersom hon varit otrogen.

Att den svartsjuke Kungliheten (då greven) hade frihetsberövat henne och beordrat att hon skulle dödas om hon gick utanför slottet (oavsett om det var för att knulla eller handla frukt) tyckte dom inte var lika hemskt som att hon var otrogen. Ni kan ju fatta att jag tappade all respekt för dom va?

Otrohet är ingen dödssynd, och ska inte vara det heller. Självklart ska ett lyckat förhållande bygga på tillit och ingen ska ljuga för den andra (och för många ingår trohet här, monogami då - vi tillhör varann). MEN ifall förhållandet redan är så fucked upp att en part tar sig rätten att äga och kontrollera den andra så tycker jag att den andra personen inte gör ett dugg fel i att va otrogen. Varför ska hen ta hänsyn till en partner som inte respekterar eller vill hen väl, utan ser hen som en ägodel?

Hur fan kan otrohet ses som värre än att leja än mördare för att döda en partner som inte lyder sjukt kontrollerande regler?

Nej asså otrohet behöver inte va världens grej faktiskt. Att va otrogen är inte per definition detsamma som att va en dålig människa (särskilt inte om det rör sig om ett fall där partnern är otrevlig).

Jag tycker alltså att partnern är den enda oskyldiga i berättelsen. Alla andra är grymt oschyssta.