moralfjant

Okej jag erkänner. Mina håriga ben var bara ett konstprojekt a'la widerstedt. Så nu är dom rakade igen.

 

Nä men skämt åsido. Jag har svikit pälskampen! Men faktiskt inte för att jag fått skit pga hårigheten, eller för att jag inte känner mig hemma i det. Faktum är att jag började trivas rätt bra med mina håriga ben efter ett tag. I början kändes det konstigt och jag kände mig obekväm och nästan äcklig, men sen gick det över och vart liksom ingen big deal. Snarare att jag kan sakna stråna nu, dom blev ju liksom en del av min identitet och mitt "trots".

 

Så varför mördade jag pälsen? Jo för att jag älskar att ha strumpbyxor på mig. Och det gjorde liksom ont i hårstråna då, "luggades". Blev alldeles öm i bena på kvällen efter en dag i trikåer. Fett ovärt.

 

Så nu vet ni det. Fast jag kommer fortfarande kämpa mot hårfobin i samhället, så att det blir accepterat för tjejer att va håriga (dom som ändå inte gillar strumpbyxor då).