moralfjant

och grabbiga grabbar. Jo litegrann faktiskt. Jag skäms för att erkänna det eftersom jag vill va öppensinnad och låta folk va på så många olika sätt som möjligt. 

Egentligen vill jag ju inte byta ut rådande snäva normer mot nya, lika snäva, normer. Typ att tjejer ska "man up" och killar ska "woman up", om ni fattar? Det enda jag vill är ju att alla olika personligheter ska accepteras och inte behöva anpassas efter om en har fitta eller kuk. 

Ändå blir jag ibland så jävla äcklad av machomän och nippertippekvinnor. Typ när jag är på cup med tjejer som tar flera fucking TIMMAR på sig att fixa kläder, hår och smink innan dom vågar gå ut och kolla på fotboll (sorry girls, gillar er men ni fattar va). 

 

Dom får mej att tänka på könsroller och förtryck när jag bara vill ha en najs kväll. Så börjar jag tycka synd om dom för att dom är så hjärntvättade. Sen får jag dåligt samvete för att jag är så jävla omvänt trångsynt att jag tror att en "tjejig" tjej per definition är manipulerad och olycklig innerst inne. Fan hon kanske faktiskt skulle va på det sättet även om könsrollerna såg annorlunda ut? Men hur vet dom att dom bestämmer själva över sitt liv, när dom lever efter givna normer? 

 

Jag blir irriterad på mej själv för att jag provoceras också. Känns som om jag missat nåt avgörande i min genusanalys. Jag går liksom och väntar på en aha-upplevelse kring det här. Kan ni hjälpa mej eller?

 

Enda positiva med det hela är att jag för första gången helt ärligt kan svara med klyschan "det är inte du, det är jag" om jag konfronteras av nån nippertippa.