moralfjant

Uppsatspartnern asså. Vad trodde ni? Here goes Zaras inlägg:

Vi är utomlands, det är varmt, vi ligger på en riktigt vacker strand och njuter av solen. Efter ett tag kommer Mican på att hon vill sola topless, det är mycket skönare och hon slipper de annars obligatoriska vita ränderna. Hon slänger av sig bikiniöverdelen och gör som så många andra kvinnor utomlands, låter brösten vara fria. Och det fortsätter hon med under resten av resan, även vid hotellpoolen. Och jag blir så jävla avundsjuk. Jag önskar att jag kunde vara lika fri och inte bry mig och gå klädd (eller avklädd) precis som jag vill, men det kan jag inte.
Redan som barn får vi lära oss att vissa delar av kroppen ska täckas. Det är okej att nakenbada ganska länge, men vid fyraårsåldern brukar de flesta barn ha badbyxor. Inget fel med det, tvärtom tycker jag att det är bra att barn lär sig att deras kön är något privat som inte alla har rätt till. Men någonstans där brukar även flickor börja ha baddräkter, eller till och med bikinis. Femåriga flickor lär sig att deras bröstvårtor måste täckas – trots att deras bröst ser precis likadana ut som småkillarnas bröst. Och varför?

Svaret är enkelt: För att en kvinnas kropp aldrig är hennes egen. Inte ens en flickas kropp är hennes egen – hon kan alltid bli föremål för någon annans påtvingade sexualitet, precis som pojkar och män kan– med skillnaden att deras kroppar inte i närheten utsätts för så många kommentarer och så mycket sexism som en kvinnas.
Ett par bara kvinnobröst på stranden är aldrig någonsin endast ett par bröst, utan de är föremål för andras gillande och ogillande, andras kommentarer, andras sexualitet och kanske värst av allt – andra människors påhittade rättighet att få fotografera eller till och med röra. Och jag orkar inte. Jag orkar inte bli bussvisslad på, jag orkar inte bli utstirrad eller smygfotograferad. Det är så jävla mycket enklare att bara behålla bikiniöverdelen på och ha fula vita streck, vi kvinnor får höra nog med sexistiska kommentarer även med kläderna på att det helt enkelt inte är värt att kasta bikinibh:n för priset det kan kosta.

Men sen ändrade jag mig. För tänker man så som jag tänkte så har de vunnit, alla de män(niskor) som tror sig har rätt till en kvinnas kropp bara för att hon är kvinna. Som tror sig få röra, kommentera, bete sig hur jävligt som helst bara för att så har det alltid varit. Men så är det inte längre – min kropp är min och det är bara jag som får bestämma över den. Mina bröst är mina och vill jag ha de ute i det fria så ska jag fan få ha det utan att behöva oroa mig över vad som komma skall.

Så jag sket i bikiniöverdelen och det kändes så jävla bra. Visst, gubbar stirrade och kommenterade. Men inte i lika hög grad som jag trott. Och ju mer bara bröst – desto mer avsexualiserade borde kvinnobröst bli. Tycka vad man vill om TV-serien ”Girls” men det faktum att huvudkaraktären Hannah i tid och otid låter sina bröst hänga fritt i situationer som inte är alls är sexuella är så jävla bra, för då kanske det går in – bröst är bara bröst, och bröst är bara sexuella när dess ägare vill att de ska vara det och aldrig någonsin annars. Nästa gång någon försöker fota eller kommentera mina bröst så kommer den här barbröstade kvinnan att springa efter och fråga vad fan de tror att de håller på med och få dem att skämmas. Det är värt att ta fighten för att få världen att förstå att ens kropp är ens egen och ingen annans.