Man är inte snäll när man säger till ett barn att hen är fin eller söt. Man är grym. Man sår fröet till den dåliga självkänslan, ätstörningarna, ångesten och utseendefixeringen. Nej, det behöver inte bli så (igen det här med nyansering, jag hajjar det) men lika ofta så blir det precis just så.
Barn som mår dåligt över sina yttren, känner sig tjocka eller kanske bara gråter när de inte har rätt kläder är ingen ovanlighet och de växer inte upp med elaka familjer som vill dem illa utan tvärtom. Det är vanliga barn med vanliga mammor och pappor men de lever i den här kulturen som överallt annonserar synen på kvinnan som objekt samt dikterar villkoren för ''fin'' och vi cementerar det hos barnen i form av konstanta recensioner.
Och de kan inte värja sig.
Min dotter fick höra fler gånger igår att hon var fin. Av läkarna men också av en främmande kvinna som tog sig tid att värdera min dotters kläder och ansikte. Tre personer inom loppet av två timmar. Detta hade antagligen inte hänt alls om hon haft jeans och grön tröja, det kan jag slå vad om. Det händer nästan bara när barn (läs flickor) har pyntat sig på olika vis, om det så är flätor (se tidigare inlägg), kjol eller nagellack. Detta sänder ett ganska tydligt budskap till ungarna: du är bara fin när du gör så här. Och resultatet är att barnet, som då även lärt sig att den här typen av bekräftelse är att eftersträva, kommer att anpassa sig efter det. Det är inte hjärnkirurgi, det är enkelt.
"Vad fiiiiin du är!" = Farligt, elakt, dumt
Igen lyckas
Lady Dahmer få på pränt (det kursiverade ovan) det som väldigt få människor fattar. Det är inte bra att säga till barn att dom är söta eller fina. Det lär barnen att det är bra att vara fin, och då vill dom såklart vara fina. Barn vill bli uppskattade, dom vill höra komplimanger och dom anpassar sig efter vad vi säger och gör.
Att hela tiden bekräfta hur fin barnet är, är att främja utseendehets. Kroppsnoja. Dålig självkänsla. Vill du verkligen vara en del i det?
Bloggadress: http://michaeala.blogg.se