Det här med civilkurage
Kategori: Whatever
Igår eftermiddag råkade jag befinna mej på odenplan, den tid av dan när det kryllar av folk. Ska precis gå över vägen till tunnelbanan när jag hör aggressiva röster lite bakom mej. Där är två uppenbart påverkade människor (min gissning: missbrukare) och skäller på en tiggare, liksom skriker åt honom medan dom går bortåt.
Jag vill ju visa för mannen som tiggde att han är värd mer än så, att dom gjorde fel. Så jag går fram och säger hej och vilka puckon va, och passar samtidigt på att ge honom min växel. Då kommer missbrukarna tillbaka och börjar argumentera med mej att jag inte ska ge honom pengar. Jag svarar att det är min rätt att ge till vem jag vill. Dom agerar hotfullt, inte så jättemycket mot mig utan mest mot tiggaren, men jag känner mej lugn i att det är så mycket folk omkring och visst borde nån ingripa om han hoppar på mig eller tiggaren (dessutom va han rätt smal så jag hade nog fått ner honom alla dar i veckan).
Ingen kommer dock fram och ställer sig på min sida. Missbrukarna spottar på tiggaren som då får nog och reser sig för att gå iväg, och då drar missbrukarna åt andra hållet medan dom kastar okvädningsord mot honom. Jag lägger en arm om tiggaren och försökte ge stöd (han talade inte svenska så gick väl sådär). Och då, kära vänner, kommer en till kvinna fram och klappar om honom. Och en annan ringer polisen. Finally.
Jag vill ju visa för mannen som tiggde att han är värd mer än så, att dom gjorde fel. Så jag går fram och säger hej och vilka puckon va, och passar samtidigt på att ge honom min växel. Då kommer missbrukarna tillbaka och börjar argumentera med mej att jag inte ska ge honom pengar. Jag svarar att det är min rätt att ge till vem jag vill. Dom agerar hotfullt, inte så jättemycket mot mig utan mest mot tiggaren, men jag känner mej lugn i att det är så mycket folk omkring och visst borde nån ingripa om han hoppar på mig eller tiggaren (dessutom va han rätt smal så jag hade nog fått ner honom alla dar i veckan).
Ingen kommer dock fram och ställer sig på min sida. Missbrukarna spottar på tiggaren som då får nog och reser sig för att gå iväg, och då drar missbrukarna åt andra hållet medan dom kastar okvädningsord mot honom. Jag lägger en arm om tiggaren och försökte ge stöd (han talade inte svenska så gick väl sådär). Och då, kära vänner, kommer en till kvinna fram och klappar om honom. Och en annan ringer polisen. Finally.
Ibland märks det extra tydligt att vi människor är flockdjur. Studier har visat att desto fler människor som är omkring när en problematisk situation uppstår, desto mindre är chansen att nån agerar. Men om nån väl visar civilkurage så brukar andra haka på och hjälpa till, det kallas nåt med effekt men minns inte vad (vet ni?).
Så våga va den där första personen som agerar, fastän ingen annan gör det. Va den modiga som står upp för den som behöver hjälp. Det är inte pinsamt, eller ska inte vara. Hellre att gripa in i onödan, att att ignorera när det verkligen behövs ett ingripande. Jag skulle vilja få höra stöttande ord om någon hade skrikit och spottat på mej. Att någon ställde sig vid min sida. Skulle inte ni?
Det kanske är lite läskigt men det känns jävligt bra efteråt. Du känner dig stark och god :)
