moralfjant

 

Asså den är överallt. Snygghetsen. Jag kommer inte undan trots att jag aktivt motarbetar den. Jag ser den hos typ alla tjejer jag träffar, i alla sammanhang. Diskussionen om banting i omklädningsrummet innan en träning. Allt ältande över hår som ser frissigt ut i regnet. Glädjen hos nån som känner sig snygg i skolan idag, ångesten hos nån som känner sig ful.

 

Vänner som frågar mej vad dom passar i, vad som är snyggt. Vänner som ältar utseende. Jag själv ibland, när jag får utseendeångest-flashback. Alltmer sällan numera, ja nästan aldrig, tack å lov.

Nej det är inget fel att vilja vara snygg. Det vill jag också vara. Problemet är att det för så många kvinnor har blivit en förutsättning för att må bra. Utebliven bekräftelse sänker oss totalt och då är inte lösningen att fixa till och förbättra det yttre. Vi måste komma till rätta med kärnan istället. Reda ut varför vårt välmående är så beroende av antalet komplimanger. Varför vi måste känna oss snygga för att kunna känna oss lyckliga. Varför?

Kursiverade texten är snodd från Lady Dahmer, läs hela inlägget här