När tafsande är en komplimang
Kategori: Våldtäkt, sex och sånt
Kategori: Våldtäkt, sex och sånt
kräks på den där uppfattningen att man ska ta det som en komplimang att någon tafsar, hur fan kan det vara en komplimang att kränka någon annan genom att klämma på dennes kropp utan någon som helst tillåtelse?
http://yllestrumpa.wordpress.com/2012/07/04/att-de-tafsar-betyder-bara-att-de-tycker-om-dig/
Haha åh vad jag känner igen det där, jag var ju tretton för bara cirka fyra år sedan. Minns första tiden på högstadiet, i skolan jag gått i innan hade inget sånt förekommit, men plötsligt så var det vardagsmat att en kände händer mot sin rumpa i korridoren, och en lärde sig att uppskatta det. Det var ju killarnas sätt att visa uppskattning! Som tur var så bytte jag skola i mitten av sjuan då den första gick i konkurs, och hamnade trots allt i en väldigt bra klass med en väldigt feministisk där sånt inte förekom, även om det var vanligt i resten av skolan... Behöll nog synsättet tills åttan, då jag insåg hur fel det var. Fyfan.
Man känner ju igen sig lite... Jag vet inte hur nära vän du är med denna person idag med jag skulle säga att hon var riktigt dum i att säga sådär. Jag skulle aldrig tycka och har nog heller aldrig tyckt att när någon pratar om någons kroppsdel eller i det här sammanhanget tafsar utan "tillåtelse" är okej... Och det skull jag sagt också! Jag skulle nog som vän i det läget försöka muntra upp kompisen med lustiga huset eller whatever men aldrig uppmuntra det beteendet!
Ja, det är en skrämmande tanke att det inte bara anses vara en komplimang av vissa utan att det också tas som det. Det kommer från att växa upp i ett samhälle som accepterar "boys will be boys".
Att vissa människor ska vara där som plock-godis till andra och inte ha eget värde utöver vad andra vill med henne.. äckligt :(
Jag tycker du var stark som sa ifrån och tog bort deras händer. Sånt vågade aldrig jag, jag trodde på riktigt att man bara skulle du vet "på skoj" putta bort deras händer, fnissa och uppskatta det, för det var så man fick killar. Det började i unga dar, runt 9-10 och slutade när jag fyllde 18. När jag fyllde 18 och var ute på krogen för första gången och killar tog mig på rumpan, mellan benen och på brösten som om jag var en sak där för deras förfogande. I början vågade jag inte säga mycket, vände mig bara om och blängde, varpå killarna skyllde på en kompis och flinade...ah du vet sådär fegt. Men en dag vaknade jag upp och fattade att nej jag är inte deras! Nu förtiden puttar jag, river, och skriker om någon tar sig friheter. Jag skiter i om folk tycker jag "överdriver", jag är inte deras att ta på! Jag önskar det var det man lärde tjejer i 9-10 års åldern....att en pungspark är okej ibland.
Åh, detta är typ som när man var liten och blev slagen av killarna på rasterna, och läraren sa "Han är nog kär i dej bara. Det kan du tänka på när de är dumma mot dej. De vill bara visa att de tycker om dej." Jag trodde på det först faktiskt. Jag menar, om en lärare säger det så måste det väl vara sant? Men det var verkligen inte så det var, de ville bara ha någon att banka på.
Varför får killar alltid göra precis vad fan de vill utan någon som helst konsekvens? Varför ursäktar samhället alla jävla svinigheter från killar? Det är som att killar inte kan göra nåt fel. Det är den här sortens respons från omvärlden som lär killar att de kan ta precis vad de vill ha utan att fråga. Det är sån här mentalitet som fostrar småkillar till fullvuxna vidriga våldtäktsmän.
Bloggadress: http://yllestrumpa.wordpress.com