moralfjant

Jag gillar att väga mig. Asså det låter sjukt, men det är sant. Jag tycker att det är fascinerande att se hur kroppen förändras. En kul grej att väga sig innan toabesök och efter, till exempel. Eller efter att ha ätit ihjäl sig på en buffé. Jag brukar väga mig innan vintersäsongen (fysträningens säsong) och efter för att se hur mycket muskler jag lagt på mig. Ingen ångest inblandad överhuvudtaget, bara lustfyllt.

 

Så vågen har fått ligga synlig där på badrumsgolvet.

 

Tills idag.

 

 

Det finns människor som inte tycker att en våg är en kul grej. Det finns människor som får ångest av att tänka på sin vikt och sitt utseende. Människor för vilka vågen är ett symbol för kroppshat, något som framkallar obehagliga känslor. Många såna människor finns det, särskilt i min ålder. Jag skulle påstå att de är fler än de som har en neutral eller positiv inställning till vågen.

 

Och så ligger min våg där på golvet när en gäst stiger in. Jag kan inte veta hur gästen ifråga förhåller sig till sin kropp, och jag kan inte veta om min våg framkallar ångest hos hen. Kanske är det en person som kämpar med en ätstörning som ser min våg. Jag kan inte veta, så det är bäst att inte chansa. Att gömma den.

 

Jag vill att mitt hem ska vara en fristad från snygghets, kroppshat och viktångest. För mig själv, men också för alla andra som nån gång hälsar på. Då måste vågen ställas undan. Nu sitter jag och funderar på om även hallspegeln borde monteras ner.