moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Ljug för barnen!

Kategori: Skönhetsideal och fulfobi

Prata aldrig om utseende med barn. Varken positivt eller negativt. Inga "du är fin/söt/vacker". Behåller bara fokus på att utseende är viktigt.
 
Men det räcker inte med låta bli att ge ungarna komplimanger. Du bör själv vara en förebild gällande att inte bry dig om utseendet, eller iallafall inte visa det öppet. Om du vill ge bra förutsättningar för sund kroppsrelation hos ungarna, det vill säga.
 
Prata inte om hur du ska "göra dig fin" när du sminkar dig/tonar hår/filar fötter etc. Undvik gärna ytligheter om du kan, men om du nu absolut måste fila fötterna så hävda att du gör det för att det är skönt.
 
Och prata för guds skull ALDRIG om att banta! Blåljug och säg att du faktiskt tycker grönsaker är så himla gott, att du inte är sugen på kladdkaka etc. Ingen unge ska behöva höra en vuxen klaga på sin vikt (för då leder du in dom i tjockfobi och att hata sin egen kropp i framtiden, vill du det?).
 
Så, det var det.
 

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Jag tror att ungar är smarta och förstår när någon ljuger för dom. Vilket får ungen att bli förvirrad istället. Fatta att få stå ut med dubbla signaler hela tiden, och inte veta varför eftersom att ungen inte får det förklarat för sig. Jag tror det är värre i längden. Det messar upp hela deras system.

    Svar: Nope, en får helt enkelt ljuga övertygande. Tror inte dom fattar då. Vita lögner liksom.
    Mican

    2013-07-05 | 20:30:17
  • Aida säger:

    Ups, kommentaren vart anonym. Iaf, det jag ville få fram är att det kommer mest gott ur sanning. Det måste vara så. Och om sanningen är skadlig får man väl ändra sitt beteende.

    2013-07-05 | 20:32:40
  • PL säger:

    Det där med att barn skulle vara smarta är bara en myt, de är dumma som spån. De kompenserar dock med livlig fantasi och can do-attityd, så de är ofta rätt sköna i alla fall, men absolut inte smarta. Jag tycker tipsen var bra.

    Svar: Nä visst e barn smarta ändå, men ändå lätta att ljuga för.
    Mican

    2013-07-05 | 22:31:07
  • Aida säger:

    Det är klart att barnen märker om en säger något men menar något annat, det märks på kroppsspråket och på rösten. Det kommer förstöra barnets självkänsla, "varför är jag inte tillräckligt bra för att höra sanningen?, varför ljuger mamma/pappa?". Om en istället har en diskussion med barnet och förklarar, får både föräldern och barnen ut mer utav det. Jag tror att barn blir smartare av det, utvecklar sitt språk och sitt egna tänkande. Det minsta man kan göra för sitt barn är att säga sanningen. De förtjänar det.

    Svar: Barnen märker när en ljuger säger du? Hur tror du då det kommer sig att så många barn faktiskt tror på jultomten? Fan, inte ens vuxna märker när jag ljuger. Hur förklarar en utseendefixeringen i samhället för en femåring? "Vännen, mamma äter inte glass för jag bantar. Jag vill vara smal förstår du, för samhället ser ut som så att det är viktigt att vara smal. Fast egentligen är det dåligt att det är så!". Nej det funkar liksom inte. Bättre då att bara "Nä, mamma gillar inte glass så mycket just nu". På samma sätt som det som förälder är onödigt att skylta med sin rädsla för typ spindlar, för barnen tar efter. Bättre då att ljuga lite för sig själv och barnet och ba "ååh vilken mysig liten spindel" när barnet lägger den i ditt knä. Sen kan du spy efteråt i smyg ;)
    Dessutom vet barn om att föräldrar ljuger/inte berättar allt och brukar för det mesta vara okej med det, dom vet att allt inte lämpar sig för barnöron. Sen är det väl dumt att liksom leva i en hel fet lögn och typ förneka att det är dålig stämning/bråk mellan föräldrar om det är det (för sånt märker barn).

    Barn förtjänar att älskas och att få må bra. Och jag tror inte barn mår bra av att föräldern berättar om sina komplex för ungen. Inte när dom är små åtminstone.
    Mican

    2013-07-06 | 11:49:14
    Bloggadress: http://www.aidalazarian.blogg.se
  • pelle pettersson säger:

    att föregå med gott exempel är det svåraste inom barnuppfostran,och ibland är en tvungen att ljuga för de små, men låt det inte bli en vana,för det är egentligen fel väg .En måste hitta rätt förklaringsnivå för barn och anpassa nivån alltefter som de växer och begriper mer.Barn och särskilt 11+barn tar jävligt illa upp om man underskattar deras intelligens Om man har en ärlig dialog från början kan det hända att de inte ens under puberteten tycker att föräldrarna är idioter.

    Svar: Skillnad på en 5-åring och en 12-åring i förmågan att reflektera och ta upp svåra ämnen. Klart en kan höja nivån lite med en som snart är tonåring.
    Mican

    2013-07-06 | 13:39:18
  • Ligneto säger:

    Klart man kan ge ungarna komplimanger.. Och jag kommer undvika att ljuga för mina barn. Tror ändå inte att barnen bryr sig om vad jag tycker när de kommer till den ålder då de faktiskt bryr sig om sitt utseende :p

    Svar: Varför utseende-komplimanger till barnen?
    Mican

    2013-07-06 | 14:27:13
Kommentera inlägget här: