Var går gränsen mellan att utforska och att utnyttjas (av idealen)?
Kategori: Skönhetsideal och fulfobi
Lady Dahmer ifrågasätter om det verkligen är så himla farligt att småtjejer bär BH, att det kanske handlar om att "utforska sin begynnande kvinnlighet". Att det är dumt med förbud. Och jag kan ju till viss del hålla med, men ändå inte.
Vad jag kommer ihåg från mellanstadiet var inte VILJAN att vara kvinnlig (BH, stringtrosor och smink var det då) utan PRESSEN att vara det, som kom från andra tjejer i klassen. Och då är något skevt.
Jag tror det kan vara lättare för små flickor att undvika press inför sminkning/bära BH/stringtrosor om det finns ett uttalat förbud mot det. Ofta är det ”dom coola” tjejerna som börjar och det hela blir fråga om en slags status-grej. Att som 8-9-10-åring behöva stå upp mot ett sånt hierarkitänkande och ett sånt grupptryck är sjukt svårt, och då kan det vara skönt att kunna säga att en inte vill sminka/raka/BH/string pga förbud hemifrån (förutsätter dock kommunikation med barnet så det ej känns som ett straff när ”alla andra får”). Sen finns det såklart gråzoner och det finns nioåringar som behöver BH och jadajada.
Det är klart att problemet inte börjar med att småtjejer vill sminka sig, det kommer ju av en anledning. Men att uppmuntra dem till att kleta på mascara eller använda stringtrosor bidrar knappast till att minska utseendepressen. Det blir snarare en slags markering av att hon gör rätt som lägger energi på sitt utseende. För att komma åt roten krävs ju dock att kvinnor och mammor själva slutar lägga sånt stort fokus på ytan.
P.S. Jag tycker inte det är att ”utforska sin begynnande kvinnlighet” när åttaåriga tjejer som är på ett sommarkollo inte vill vara med på lekar för att de inte vill att håret ska bli smutsigt. Att de inte vill bada för att sminket rinner då. Att de inte vill gå på discot för att de inte känner sig snygga.
Liksom det gör ingenting om tjejerna lite fnissande provar en BH och det stannar där. Men det gör ju inte det. Det kommer med en hel image, en hel ”jag-är-en-sexig-minikvinna”-roll som inte bara innebär vissa kläder och smink utan också att vara passiv (ej leka), inte äta så mycket med mera.
För vem bryr sig om en jävla BH liksom? Det är inte det jag är ute efter att bekämpa. Men den där BH:n är otvivelaktigt en del i det hela, och var går gränsen mellan att utforska och att utnyttjas (av idealen)?
