moralfjant

Alla dom som blir irriterade på oss som ifrågasätter typ för små klädstorlekar/sexistiska reklambilder/whatever och ba "ååh alla feminister som bara gnäller hela tiden, man kommer ingenvart med att gnälla".

 

Ehm, fast asså en kommer jävligt långt med att gnälla. Att bita ihop och vara tyst om orättvisor leder ingen vart, för att kunna få till en förändring måste en ju tala om problemet. Medvetandegöra andra om att det är ett problem. GNÄLLA om det. 

 

Och dessa människor tror typ alltid att samhället inte kommer att förändras. Att samhället på nåt konstigt vis just nu skulle vara färdigutvecklat. Ursäkta men låt mig informera om att samhället förändras HELA JÄVLA TIDEN och att det är så vi kommer framåt i utvecklingen. 

 

Det är inte så som många verkar tro, att feminismen förr i tiden var något som de allra flesta ställde sig bakom och hurrade över. De flesta feministiska frågor, däribland kvinnlig röstrött och abortfrågan, förminskades och hånades på den tiden det börjades snackas om det. På samma sätt som många bemöter "genustrams" idag, att det är onödigt och att vi borde låta kvinnor va kvinnor och män va män, just med samma argument ville folk hindra kvinnor från att rösta. "Vi har olika roller" och annan skit liksom. 

 

Men fan vad den tidens feminister gnällde. Och resultatet? Jo, idag får kvinnor rösta. Det är fri abort. 

Du kommer ingenvart om du inte gnäller om problemet. Högt och ljudligt ska du gnälla, till så många som möjligt. Många vägrar fatta vad som krävs för att nå jämställdhet och för att bekämpa utseendefixeringen och för att förbättra samhället i allmänhet, och jag vägrar acceptera det.

 

Jag tänker gnälla så jävla mycket att alla blir fett irriterade på mig, men det är det som krävs för att nå förändring. En kan inte bara göra sånt som andra håller med om, en måste tänja på gränserna. För annars är det ju liksom inget förändringsarbete, om alla redan håller med.

 

Så jag tänker gnälla tills dess att genuskunskap är allmänbildning. Tills alla fattar att Sverige ÄR ojämställt och vad vi behöver göra åt det. Så ja, jag lär väl hålla på i några år framöver. Men jag är inte ensam om kampen!