Äntligen tillbaka i mitt anrika fosterland, efter en weekend med familjen i London. Trevligt sånt där, med familjeumgänge och resor. Men ni vet ju hur det är, borta bra men hemma bäst.
Alltså begreppet fosterland, får mig att tänka på nationalism. Fan va jag hatar uppdelningen av människor utifrån land och världsdel, och hela idén med att vara stolt över sitt land. Varför ska jag vara mer stolt över Sverige än över nåt annat land, bara för att jag råkar bo där? Värna mer om svenskar än om andra etniciteter? Inte som om jag har en personlig relation till alla svennar liksom.
Däremot kan jag vara väldigt glad för att jag bor i Sverige, då jag anser att det är ett av de länder som kommit längst i jämställdhetsutvecklingen. Ingen stolthet dårå (ej jag som genomfört det ju), bara glädje liksom.
Nu kan jag inte skriva mer för pappa väser i mitt öra och det kittlas. Ha det gött hörrni!
Är ni nationalistiska? Alltså tycker landsgränser är viktiga?